Några reflektioner efter Annies tal

AnniealmedalenMed ett par dagars distans har jag funderat över vad Annie Lööf sa i sitt premiärtal i Almedalen i fredags kväll. Det finns såväl det som var utmärkt i talet och sådant som borde ha funnits med i en centerledares tal denna sommar.

Att Annie lyfte fem områden som hon menar bör prioriteras framöver var bra. Det handlar om:

Utanförskapet, där politiken inte har varit särskilt framgångsrik under senare tid

Konkurrenskraften. I en globaliserad värld måste ett exportberoende land som Sverige ständigt gå på offensiven

Välfärden, oberoende av utförare måste alla få del av en grundläggande välfärd

Klimatet. När isarna i Arktis smälter krävs kraftåtgärder för att ställa om till ett hållbart samhälle

Landsbygden. Mycket mer måste göras för att hela Sverige ska leva

Detta är gott och väl. Vad jag däremot vill efterlysa är fler konkreta förslag, inte minst vad gäller den sista punkten. Talet var mycket allmänt, men det är en brist som hon delar med alla övriga partiledare.

Centerpartiet måste övertygade visa att partiet verkligen tar strid för att ge alla delar av landet likvärdiga förutsättningar. Gotlandsupproret, med Gunnar Bendelin i spetsen, har varit aktivt under veckan och krävt vägpriser för färjetransporterna till fastlandet. Det är ett exempel på vad man förväntar sig att Centerpartiet ska ta verklig strid för i regeringen.

Från norra Sveriges inland kräver vi krafttag för att vända flyttströmmarna – och här har Centerpartiet en rad förslag som måste aktualiseras. Del av vattenkraftens värdeskapning och geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter är två viktiga redskap för att ge hela landet likvärdiga förutsättningar. För hela landsbygden är grundläggande service, omlokalisering av statliga jobb från 08-området till övriga landet och kraftfulla infrastruktursatsningar av grundläggande betydelse. Lägg till detta att vikten av att de gröna näringarna (jordbruk, vattenbruk, skogsbruk, bioenergiproduktion etc) ges goda förutsättningar är av högsta betydelse för landsbygden. På alla dessa områden är förväntningarna på Centerpartiet stora.

Jag hade också gärna sett att Annie tydligare i sitt tal skulle ha understrukit vikten av en massiv satsning på förnybar energi och hushållning för att avvecklingen av fossila bränslen och kärnkraft ska kunna påskyndas. Det hade också varit av stort värde om hon påpekat att Centerpartiet aktivt bidrog till att Sverige idag har kvar en egen valuta och inte sitter fast i eurokrisen som de länder gör som har skrotat de egna valutorna. Utan Centerpartiet på nej-sidan inför folkomröstningen 2003 är risken stor att vårt land hade varit en del av den krisande eurozonen idag.

En allmän synpunkt är också att talet alltför mycket handlade om Alliansen. Centerpartiet är, eller ska i varje fall vara, ett självständigt parti i politikens centrum. Historien visar att det är en nyckelposition utifrån vilken partiet har kunnat samverka åt olika håll för att påverka politiken i grön, decentralistisk riktning. Så bör det vara även på 2000-talet – och det är något som borde framgå av varje centerledares tal.

Här kan du läsa hela Annies tal i Almedalen.

Lena Mellin i Aftonbladet har intressanta kommentarer till Annies Almedalstal.

2 svar på ”Några reflektioner efter Annies tal

  1. Vill instämma i det som Håkan skriver. Läget för landsbygden håller på att bli kritiskt. Och när det inte finns arbetskraft på landsbygden så blir det svårt att få fram skogsbränsle och annan grön bioenergi som nu nästan alla vill ha.

  2. Annie Lööf är en rödhårig ledare som är mer blå än grön. Det blir ingen hållbar grön omställning med henne i ledningen. Risken är att det blir en avveckling av Centerpartiet som riksdagsparti istället för en grön omställning.
    Jag har hört att du gjort ett inlägg i ett seminarium i Almedalen. Kan man se eller höra det någonstans?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *