Det är fullständigt osannolika siffror, kommenterade K-G Bergström i Expressen dagens SCB-undersökning. Jag håller med honom. Hade någon för några år sedan ha påstått att Moderaterna snart skulle vara klart större än Socialdemokraterna hade han eller hon knappast blivit trodd. Men enligt SCB har Moderaterna i november 2011 stöd av 33,4 procent av väljarna, medan Socialdemokraterna är nere på 27,7 procent.

Ännu osannolikare ter sig de nedbrutna siffrorna för Jämtlands län. Här har Moderaterna plötsligt, enligt SCB, stöd av hela 40,7 procent, medan Socialdemokraterna får nöja sig med 31,9 procent. För några år sedan skulle ett sådant förhållande avfärdats som fullständigt verklighetsfrämmande. Nu ska det i sanningens namn sägas att underlaget är mycket begränsat, varför de nedbrutna siffrorna ska tas med en nypa salt. Men trenderna är tydliga över hela landet.

Centerpartiet måste sikta högre

Hur går det då för Centerpartiet med nyvalda partiordföranden Annie Lööf i spetsen? Nationellt ökar partiet något till 5,5 procent. I Jämtlands län har Centerpartiet sitt starkaste fäste med 13,1 procent. Det är hyfsat och en klar uppgång sedan den förra undersökningen, men vi borde ligga avsevärt högre. Det är ju inte länge sedan centerstödet i vårt län var avsevärt högre än moderaternas.

Förutom Moderaterna är Miljöpartiet det enda parti som kan glädja sig åt en kraftig uppgång. Miljöpartiet får sin högsta siffra hittills, nationellt ligger partiet nu på hela 11,7 procent. Stödet är starkast i Stockholm och Göteborg, i Jämtlands län får Miljöpartiet stöd av 6,7 procent.

En del kommentatorer hävdar att ett tvåpartisystem håller på att växa fram i Sverige. Jag tror att det är en felaktig bedömning. Dagens närmast cementerade blockpolitik kommer inte att hålla i längden. Väljarna är rörligare än förr och  vill ha fler alternativ att välja mellan i politiken. Dessutom anser jag att dagens tvåblockspolitik inte i längden är bra för landet. Breda uppgörelser i viktiga framtidsfrågor ligger i landets intresse, vilket hårda blocklåsningar inte gör.

Grönt alternativ till de röda och blå

De båda gröna partierna – Centerpartierna och Miljöpartiet – ser ofta varandra som konkurrenter och gör inte sällan mer eller mindre onödiga angrepp mot varandra. Så har det varit ända sedan Miljöpartiet grundades efter folkomröstningen om kärnkraften 1980. Många tidigare centerpartister anslöt sig vid den här tiden till det nya gröna partiet, vilket till en början skapade en konkurrenssituation.

Jag tror för min del att ett närmare samarbete mellan Centerpartiet och Miljöpartiet skulle stärka de gröna, miljöinriktade krafterna och påskynda utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. Många väljare skulle attraheras av ett starkare grönt alternativ till de röda och blå.

Redan i mitten av 1990-talet gjordes emellertid trevande försök till närmanden mellan de båda partierna, men den gången blev det inga praktiska resultat på riksplanet. I en hel del kommuner, bland annat i Krokom, samarbetar emellertid Centerpartiet och Miljöpartiet sedan länge på ett bra och konstruktivt sätt.

Närmande på 1990-talet

Miljöpartiets dåvarande partisekreterare Kjell Dahlström föreslog i augusti 1994 att de båda gröna partierna borde närma sig varandra och lite mer än ett år senare föreslog de centerpartistiska riksdagsledamöterna Pär Granstedt och Sven Bergström samma sak. Såväl Dahlström som Granstedt/Bergström gick så långt att de såg en sammanslagning mellan de båda gröna partierna som en långsiktig målsättning. Centerriksdagsmännen skrev i DN (26/9 1995) bland annat:

En mer organiserad samverkan mellan de två gröna partierna i svensk politik, centern och miljöpartiet, skulle med större tyngd kunna föra in den förening av ekonomi och ekologi som måste till om Sverige ska klara en nödvändig ekonomisk utveckling som är uthållig.

Det stora gemensamma projektet blir arbetet för att skapa ett kretsloppssamhälle, underströk Granstedt och Bergström vidare. Detta bör fortfarande vara det övergripande målet för det politiska arbetet, att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Och de båda gröna partierna är bäst ägnade att ta ledningen i det arbetet.

Visst finns utan tvekan det tydliga skillnader mellan Centerpartiet och Miljöpartiet. Det förstnämnda partiet har sina rötter och fortfarande sin främsta förankring på landsbygden ute i landet medan det senare är starkast i storstäderna. Partikulturerna är ganska olika. Men den ekologiska grundsynen förenar. Under senare tid har Miljöpartiet rört sig mot mitten och där borde de båda gröna partierna kunna mötas. Särskilt som båda allt oftare talar om sig själva som ”socialliberala” partier. (För min del vill jag gärna hålla fast vid Centerpartiets egen beteckning för den gröna ideologin, ”ekohumanism”.)

Grönt mittensamarbete

Under senare tid har det kommit tecken på ett närmande mellan Moderaterna och Miljöpartiet. När alliansregeringen inte längre har egen majoritet i riksdagen vill Reinfeldt gärna inleda ett närmare samarbete med Miljöpartiet.

Jag ser det emellertid som mest naturligt att de båda gröna partierna söker samarbete för att förverkliga de gemensamma ambitionerna om att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Sverige behöver ett starkt grönt alternativ till de blå och röda partierna.  Det är dags att ta initiativ och pröva de spännande möjligheter detta skulle kunna innebära.