Sverige tillhör världens främsta vinteridrottsnationer men har aldrig arrangerat olympiska vinterspel. Det är en brist. Flera ansökningar utan framgång har gjorts. Själv minns jag särskilt besvikelsen när norska Lillehammer fick arrangörskapet 1994 framför Östersund/Åre.
Jag har varit kritisk till att SOK har beslutat satsa på Stockholm som huvudort för olympiska vinterspel. För främst längdåkning och skidskytte är detta såväl anläggningsmässigt som klimatmässigt tveksamt. Ett attraktivt alternativ, som jag gärna skulle se, är ett svensk-norskt arrangemang med Östersund, Åre och Trondheim som huvudorter. Förutsättningarna här är sannolikt bäst i världen, men förutsätter att konkurrenterna Sverige och Norge samverkar – och där är vi inte ännu.
Nyligen förordade Internationella Olympiska Kommittén (IOK) Sverige som ett av tre kandidatländer för vinterspelen 2026. Många bedömare ser Sverige som favorit, eftersom vi redan har många lämpliga anläggningar och aldrig har arrangerat vinter-OS.
Mycket har hänt de senaste åren. IOK har insett att olympiska spel måste bli ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbara. Om alla anläggningar ska vara nybyggda och placerade nära varandra blir kostnaderna orimliga. Dessutom kan, om denna utveckling fortsätter, i praktiken endast auktoritära stater genomföra spel. Om inte demokratiska länder kan arrangera går OS-tanken mot sin död och världen går miste om dessa idrottsfester.
Som Lars ”Linken” Lindqvist har konstaterat är det – enligt IOK:s Agenda 2020 – kostnadseffektiva och hållbara spel som numera gäller. Befintliga arenor och anläggningar ska användas och spelen kan vara spridda över ett större geografiskt område. Ett vinter-OS i Sverige blir därmed mer realistiskt än tidigare. Vi kan utveckla en OS-modell som håller långsiktigt.
Totalbudgeten i SOK:s kandidatur ligger på 13 miljarder kronor, varav IOK står för nio miljarder kronor. Till detta kan läggas omfattande sponsring och biljettintäkter. Enligt SOK:s ordförande Mats Årjes krävs numera inga ekonomiska garantier från de kommuner där tävlingarna genomförs. Skattebetalarna behöver endast stå för säkerheten, men spelen ger sannolikt mer intäkter än vad detta kostar.
Den nya ledningen i Stockholms stad har avvisat tanken på ett OS 2026. Man levde uppenbarligen i tron att man tar på sig stora kostnader. När det visar sig att så inte är fallet och att ett vinter-OS inte längre är en fråga bara för en ort utan en nationell angelägenhet har det nya idrottsborgarrådet Karin Ernlund öppnat för en ny diskussion.
Sista ordet är alltså inte sagt. Men det finns justeringar som SOK omgående bör göra. Skrota planerna på att bygga nya anläggningar för skidskytte och längdskidåkning i Stockholmsområdet. Skidskyttetävlingarna bör självfallet avgöras i Östersund och längdtävlingarna antingen där eller i Falun. Ett OS är numera en nationell angelägenhet.
Jag hoppas att alla goda krafter landet runt kan enas för att göra det bästa av det uppkomna läget. I så fall kan OS-drömmen bli verklighet. För visst ska även Sverige någon gång bjuda igen till den fantastiska idrottsfest olympiska vinterlekar innebär.
Håkan Larsson
Good day! There is an amazing offer for you.
http://bit.ly/2EIEu0r