-Vi hade hoppats så mycket på Talvivaaragruvan, men fick i stället en naturkatastrof i famnen.

Det är lätt att förstå förtvivlan hos kommunstyrelsens ordförande i Sotkamo, där Talvivaaragruvan ligger. En förtvivlan som säkert delas av övriga invånare i den glesbefolkade kommunen, som hade hoppats på inflyttning och ökade skatteintäkter. I stället är Sotkamo nu ”en slagen kommun”. Nu växer dessutom oron för att turismen kommer att drabbas av de enorma utsläppen av giftigt avfallsvatten.

Klart är att gruvbrytning i skiffer och med den metod som Talvivaara använder, höglakning, är mycket riskabel. De enorma avfallshögarna måste täckas och de stora dammarna med giftigt vatten får inte läcka. I praktiken är det i längden en omöjlig uppgift. Nu förgiftas de omgivande vattensystemen av utsläpp av sulfat, nickel, uran, arsenik och kadmium – och säkerligen en del andra ämnen.

I Helsingfors har idag hundratals människor demonstrerat för att gruvan i Talvivaara ska stängas. Det förefaller vara den rätta slutsatsen, även om gruvföretaget hävdar att det är mer miljövänligt (!) att fortsätta brytningen. Klart är att Finland har fått en miljökatastrof som kräver klarsyn när det gäller vilka slutsatser som ska dras.

Som jag tidigare skrivit måste vi i Sverige dra slutsatser av den finländska miljökatastrofen. En rimlig slutsats bör vara att omgående sätta stopp för uranjakten i Sverige. Denna försiggår huvudsakligen i alunskifferområdena runt Storsjön i Jämtland och på Billingen i Västergötland. Det är australiska (Aura Energy) och kanadensiska (Continental Precious Minerals, CPM) som vill bryta uran mitt i kulturbygderna – med samma metoder som i Talvivaara. Kommunerna har länge entydigt sagt nej till alla planer på uranbrytning, ändå fortsätter prospekteringsbolagen sina härjningar.

Bäst vore om regering och riksdag entydigt slår fast att ingen uranbrytning ska förekomma i Sverige. Då finns det inga som helst skäl att lägga pengar på att prospektera efter uran. Annars måste lagstiftningen skärpas för att ge kommunerna rätt att använda sitt veto redan på prospekteringsstadiet. Ännu en möjlig väg kan vara att skärpa lagstiftningen för sätta stopp för gruvbrytning i skiffer, eftersom miljökonsekvenserna riskerar att bli särskilt stora där.

Det går inte längre att blunda, sätt stopp för uranjakten nu! Kommunalrådet Leif Walterum i Skövde, som samordnar motståndet bland kommunerna runt Billingen, är av samma åsikt.