Det är inte var dag Sveriges statsminister är i Krokom, men häromkvällen hände det. Stefan Löfvén var på gott humör när han framträdde i Hissmofors Folkets hus. En lokal där han kände historiens vingslag eftersom hans föregångare Per Albin Hansson och Olof Palme båda uppträtt från samma scen. Att ett porträtt av Allan Edwall hänger över talarstolen gör inte saken sämre.

En sådan här afton blir det förstås mycket socialdemokratisk retorik. Jag tycker dock att det fanns flera positiva markeringar i statsministerns anförande. Han talade mycket om ”det starka samhället”, men markerade att det inte handlar om statlig centralstyrning utan om gemenskap i bygden, byn och staden. Det lät nästan som lokalsamhällesidén. Men det krävs nog lite mer för att övertyga.

Bra var också att Löfvén tydligt underströk att han och hans parti står bakom Januariavtalet och att detta innebär kompromisser med C och L. De som spekulerar i att avtalet är på väg att falla har i varje fall inget att hämta hos statsministern. Samarbetet i mitten är inte enkelt men bättre för landet än en högerregering på Sd:s nåder.

Vi fick ställa skriftliga frågor till Stefan Löfvén och landsbygdsminister Jennie Nilsson, som också var på plats i Hissmofors. Jag frågade bland annat när Landsbygdskommitténs 75 förslag kommer att genomföras. Jennie Nilsson sa då att samtliga förslag ska ”tas om hand”. Det låter bra men frågan är vad det innebär i praktiken.

En fråga som jag skrev ned, men som – föga förvånande – inte ställdes, var när Krokom och andra naturresursrika kommuner och regioner ska få del av vattenkraftens och vindkraftens värden. Det är tyvärr fortfarande en känslig fråga för ledande socialdemokrater, men jag hoppas på att insikten snart infinner sig. För Centerpartiet är det mycket viktigt att driva de här frågorna i förhandlingarna. Om inte annat måste dessa rättvisefrågor in i den kommande, utlovade skattereformen.

Stefan Löfvén talade vackert om att hela landet ska utvecklas och att ingen enda kommun ska lämnas i sticket. Han beklagade till om med att staden är norm i samhällsutvecklingen. Menar han allvar måste politiken drivas i decentralistisk riktning och hela landet tas i bruk. Dit är det fortfarande långt, men jag skulle gärna se att den regering som Löfvén leder sätter sig ned med Centerpartiet och lägger fast en verkligt genuin decentralistisk väg framåt för stad och land, för hela Sverige. Men det kanske är att hoppas på för mycket?