Bilden: Någon bild på Petter Jonasson, min farfars farfars far, som mördades 1843 finns inte. Däremot på hans änka, Lena Andersdotter, min farfars farfars mor, på gamla dar (Ur Tore Ljungkvists bok). Lena fick efter mordet själv ta hand om sina fyra små barn. Hon överlevde sin mördade man med ett halv sekel, dog 1893.
Rusthållaren Petter Jonasson blev ihjälslagen på Ränneslätt i Eksjö den 7 juni 1843. Varför berör detta dåd mig idag? Jo, jag har på sistone fått klart för mig att denne Petter var min farfars farfars far.
Jag hade ingen aning om denna händelse förrän jag läste Tore Ljungkvists bok ”Gustav Frithiofs tid – en släktkrönika”. Tore är en nyfunnen släkting sedan vi (genom DNA-prov) har fått klart för oss vem som egentligen var min farfar Kalles pappa, (vilket jag har skrivit om i en tidigare text).
Denne Petter var en bonde i byn Förås utanför Eksjö som, i enlighet med indelningsverket, underhöll en ryttare, en husar. Då kallades man för rusthållare.
De första dagarna i juni 1843 var den då 33-årige Petter på flykt. Han gömde sig i en stuga på skjutfältet Ränneslätt. Exakt varför vet man inte säkert, men uppenbarligen hade han försatt sig i ekonomiska svårigheter. Han hade gått i borgen men kunde inte betala och tvingades gå från gård och grund. Han sonson Otto Ljungqvist lär ha sagt att ”dom” slog ihjäl honom, men det var bara en mördare som ställdes inför rätta.
Mördaren – eller mördarna – hittade uppenbarligen Petter i hans gömställe, slog helt sonika ihjäl honom och sänkte ned honom i en göl på Ränneslätt. Hans kropp hittades nästan omgående av en yngling som också kunde berätta att dennes äldre bror, den unge bonden Johan Johannesson, var banemannen. Tyvärr har många handlingar från rättegången brunnit upp i en brand i Eksjö 1856, men vi vet att mördaren tog sitt eget liv innan han hann avrättas. Att det skulle ha blivit en offentlig avrättning är knappast någon tvekan om och då fann han uppenbarligen det bättre att ta sig själv av daga.
Vad som kanske berör mest är att Petter Jonassons änka, Lena Andersdotter, sattes på bar backe med sina fyra små barn. Den första tiden efter mordet på maken fick de bo hos en grannfamilj, men vad som hände senare är oklart mer än de flyttade till Eksjö. Det enda som Tore har fått fram är att Lena vid 46 års ålder födde en ”oäkta” dotter, som hon förmodligen fick lämna ifrån sig.
Hursomhelst verkar det så såningom ha gått ganska bra för Petters och Lenas barn, åtminstone några av dem. En av sönerna blev bonde utanför Nässjö och en annan, Gustav Fritjof, flyttade till Jönköping där han blev maskinist och sättare på Jönköpings-Posten. Det är denne man som har visat sig vara min farfar Kalles farfar. Sonen Axel Henning for till Amerika strax efter att han gjort pigan Charlotta med barn. När Kalle föddes i januari 1888 var fadern Axel Henning redan over there, där han verkar ha etablerat sig väl. Sin son i Sverige brydde han sig dock aldrig om, i varje fall vad vi vet.
Att ha fått kunskap om tidigare generationer berör. Särskilt som man inte visste något om detta tidigare. Jag tänker inte minst på hur tufft det måste ha varit för Lena Andersdotter när hennes man hade mördats och hon måste ta hela ansvaret för de fyra småbarnen. Hon överlevde sin man med hela 50 år och avled först 1893. Undrar om hon då var medveten om att hon hade ett barnbarnsbarn, en gosse som hette Karl Theodor och bodde på ett torp vid Rävlingesjöns strand i östra delen av Skärstads socken.