Efter att de brittiska väljarna röstat för att Storbritannien ska lämna EU kunde man hoppas på viss självrannsakan i Bryssel. Men icke, i stället anstränger man sig för att öka farten på unionståget.

Detta blev tydligt när EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker häromdagen höll sitt ”state-of-the-union-tal” inför Europaparlamentet i Strasbourg. Centraliseringen av makten till EU-byråkratin ska fortsätta för att göra Unionen mäktigare. Konturerna av ett Europas Förenta Stater blir allt tydligare. Om medborgarna vill följa med på unionståget eller inte verkar ordförande Juncker strunta i.

Juncker föreslår att den som innehar hans nuvarande post i framtiden (själv kommer han snart att avgå) även ska vara ordförande för ländernas stats- och regeringschefer. Uppenbarligen drömmer han om att Europas Förenta Stater ska ha en post motsvarande presidentposten i Amerikas Förenta Stater.

Vidare vill kommissionsordföranden inrätta en post som EU-finansminister. I första hand ska denne ansvara för euroländerna, men även leda hela EU:s finanspolitik och bli ett slags chef för alla medlemsländernas finansministrar. Föga överraskande argumenterar han för att alla medlemsländer ska ha euron som valuta och ansluta sig till bankunionen. Att Sverige med bred majoritet har sagt nej till att skrota kronan för euron tar ordförande Juncker uppenbarligen ingen hänsyn till. För min del anser jag att hans agerande gör det ännu viktigare att vi får ett formellt fördragsmässigt undantag från euron.

Jean-Claude Juncker vill att EU ska vara mäktigt och inte behöva samla alla medlemsländer när man ska gå till beslut. Därför vill han avskaffa vetorätten när det gäller centrala frågor som utrikespolitik och skatter. De sociala rättigheterna ska samordnas i en särskild pelare, som för övrigt ska behandlas redan vid EU-toppmötet i Göteborg i november. Senast 2025 ska EU också ha blivit en försvarsunion. Flexibilitet är ingenting för Juncker; alla medlemsländer ska ställa upp på vad de centrala makthavarna bestämmer sig för.

Det är illa att vi i Sverige inte har en EU-debatt värd namnet. Nu borde det vara hög tid att diskutera om vi verkligen vill bli en perifer delstat i ett Europas Förenta Stater, där makten i huvudsak finns hos Tyskland och Frankrike. Att det skulle bli resultatet om Juncker får sin vilja igenom är uppenbart. Han lär i förväg ha förankrat sina förslag hos förbundskansler Merkel och president Macron.

För min del vill jag hellre se Nationernas Europa, där självständiga länder samarbetar när det gäller gemensamma angelägenheter. Vi bör samtidigt prioritera ett fördjupat och utvecklat nordiskt samarbete. Ett starkt Norden vore en viktig och stabiliserande kraft för oss själva, för Europa och hela världen.

Jean-Claude Junckers ”state-of-the-union-tal” gör en diskussion om hur vi ska samarbeta i Norden och Europa än mer angelägen. Dagen efter Storbritanniens planerade EU-utträde, den 30 mars 2019, vill Juncker samla de kvarvarande 27 medlemsländernas ledare i Sibiu i Rumänien för att besluta om hur Unionen ska utvecklas framöver. Då måste Sveriges företrädare, vem det än är, veta vad medborgarna i vårt land anser i dessa avgörande frågor.