Dagens datum, den 14 september, är viktigt på flera sätt. För nio år sedan, den 14 september 2003 beslutade svenska folket att behålla kronan som valuta – och om två år, den 14 september 2014, väljer vi våra representanter till kommuner, landsting och riksdag för den kommande mandatperioden.

Centerpartiet spelade en nyckelroll för att väljarna tackade nej till euron 2003 och partiet kan spela en viktig roll i valet 2014. Agerandet får stor betydelse för om man kan leva upp till parollen ”Ett hållbart val”. 

Idag – den 14 september – är det exakt nio år sedan svenska folket med klar majoritet sa nej till att skrota kronan för euron. Trots ett enormt resursöverskott lyckades inte euroförespråkarna övertyga väljarna om att det var någon fördel med att överge den nationella valutan. Nio år senare är majoriteten för att behålla kronan ännu mycket större, kring 80 procent skulle rösta nej i en ny folkomröstning. Problemen med den felkonstruerade valutaunionen under de senaste åren har fått fler att komma till insikt.

Centerpartiet gjorde en mycket viktig insats i euroomröstningen 2003. Genom att partiet såg att valutaunionen var centralistisk och felkonstruerad valde man att aktivt ställa sig på nej-sidan. Jag deltog i arbetet inom nätverket Europa ja – euro nej, där Lena Ek var vice ordförande. Det kändes bra att kunna bidra till kampanjen och fantastiskt att vara en del av den segrande sidan i folkomröstningen. För den skull finns det självfallet inga skäl att glädjas över dagens eurokris. Hur krisen än kommer att utvecklas kommer det att finnas stora problem att övervinna, exempelvis i form av arbetslöshet och sociala problem i olika europeiska länder.

Föga överraskande är EU-byråkratins enda medicin att möta krisen med mer centralisering och statsbygge. Det senaste exemplet är ordförande Barrosos tal häromdagen om ”tillståndet i unionen”, då han hävdade att en federation, ett statsbygge, är nödvändigt. Som decentralistiskt parti bör Centerpartiet nu ta strid mot alla sådana planer. Partiet står starkt i en sådan diskussion genom att man var förutseende nog att säga nej till euron för nio år sedan.

Idag – den 14 september – är det samtidigt exakt två år till nästa allmänna val i Sverige. Även då kommer Centerpartiet att spela en nyckelroll. Det kan tyckas vara en självklarhet att partiet ska arbeta för att fortsätta som en del av en alliansregering även efter 2014. Centerpartiets historiska roll är dock att inta en självständig position i politikens centrum. Utifrån denna position har partiet kunnat samverka åt såväl vänster som höger för att påverka politiken i sak. Därför är jag tveksam till att allianspartierna ska skriva samman olika gemensamma program före valet.

Även om målsättningen inför valet är att ingå i en alliansregering under kommande mandatperiod är det, enligt min uppfattning, både riskabelt, demokratiskt tveksamt och felaktigt att lägga fast gemensamma regeringsprogram före valet. Det skapar otydlighet om vad de olika partierna egentligen står för. Centerpartiet bör gå till val på sin egen politik och inte kompromissa innan väljarna har fått ta ställning. Det gäller att visa att Centerpartiet verkligen är ett ”hållbart val”. Vi har inte något tvåpartisystem utan ett flerpartisystem i Sverige.

I Norge, Finland och Danmark samverkar partierna i olika regeringskonstellationer. Partierna söker makt genom att ingå i en regering, men de kompromissar inte före valet utan går ut till väljarna med sin egen politik. På så sätt kan väljarna genom sina valsedlar visa var de vill lägga tyngdpunkten i politiken. Så borde det vara även i Sverige.