Östersunds-Posten 24 augusti 2018.

Länstidningen 25 augusti 2018

Turerna kring kärnkraften har pågått sedan 1970-talet. För två år sedan, 2016, gjordes dock en bred överenskommelse med målet att Sveriges energiproduktion till 100 procent ska vara förnybar 2040. Inga stoppår slogs fast för de kvarvarande reaktorerna, men det underströks att kärnkraften ska stå för sina egna kostnader. Underförstått innebär detta att reaktorerna kommer att stängas av när de inte längre lönar sig.

Jag tog ställning mot kärnkraft efter att ha hört professor Hannes Alfvén vid centerstämman i Luleå 1973. Alfvén pekade på att avfallsfrågan inte var löst och på risken för kärnvapenspridning. Han betecknade kärnkraft och kärnvapen som ”siamesiska tvillingar”. Efter folkomröstningen 1980 fick kärnkraften finnas kvar ytterligare en tid, men debatten flammade åter upp efter kärnkraftsolyckorna i Tjernobyl 1986 och i Fukushima 2011. Hela tiden påpekade vi som är kritiska till kärnkraft att framtiden finns i de förnybara energikällorna, i sol, vind, vatten och bioenergi. Kombinerat med hushållning och teknikutveckling.

Idag pågår en global energirevolution. De förnybara energikällorna växer kraftigt och kostnaderna sjunker. Som professor Tomas Kåberger, ledamot i Vattenfalls styrelse, har konstaterat utvecklas den förnybara energin, främst sol och vind, snabbare än vad de flesta experter förutsett.

”För några år sedan var förnybar energi bra för världen, men inte lönsamt. I dag har vi den fantastiska möjligheten att satsa på energi som både är bra för världen och dessutom lönsam. Att då satsa på energi som skadar miljön och som är olönsam är pinsamt.”(Fokus 2017)

Ändå finns de som drömmer om mer och ny kärnkraft. Sverigedemokraterna sjunger lovsånger till kärnkraften och i dessa dagar går ledaren för det gamla linje-3-partiet Kristdemokraterna Ebba Busch Thor – än mer obegripligt – ut och argumenterar för kärnkraft.

Sanningen är att det byggs lite ny kärnkraft idag. Den är inte lönsam, förutom de risker som den innebär. Olkiluto 3, den finländska reaktor som började byggas 2005, har blivit långt dyrare än beräknat och försenats i minst ett decennium. Enligt nuvarande tidtabell beräknas reaktorn starta hösten 2019, men det är inte säkert. Motståndet är stort, även från den svenska sidan av Bottenviken. Vattenfalls nuvarande vd Magnus Hall har sagt att ny svensk kärnkraft ”inte finns på kartan”.
Ibland hävdas att kärnkraft är en koldioxidfri energikälla. Tar man hänsyn på hela livscykeln, från uranbrytning till slutförvaring, är emellertid detta inte fallet.

Just nu växer de förnybara energikällorna snabbt. Energirevolutionen pågår. Låt oss ta vara på vad sol, vind och bioenergi från de gröna näringarna kan ge. Effektivisera vattenkraften och satsa på teknikutveckling, inte minst energilagring.

Även om jag inte var förtjust över alla delar i energiuppgörelsen menar jag att det nu handlar om att förverkliga den steg för steg så att vi senast år 2040 har ett förnybart energisystem. Förutsättningarna är goda och därför finns ingen plats för nya kärnkraftsdrömmar.

Håkan Larsson, Rödön (c)