För länge sedan satt jag i distriktsstyrelsen för Stockholmscentern och representerade huvudstaden i Stockholms läns landsting. På den tiden var vi mycket noga med att partiet skulle föra ungefär samma politik i hela landet. Centerpartiet utarbetade exempelvis en egen decentralistisk riksplan som alternativ till den pågående koncentrationen till storstäderna. I Stockholms län togs en grön regonplan fram.
Inriktningen på Centerpartiets politik var att hela landet skulle ges förutsättningar att växa. Det innebar en politik för fler invånare i skogslänen än vad den socialdemokratiska regeringen planerade för och färre i storstadslänen. Kort sagt, en balanserad utveckling i hela landet. Denna politik uppskattades även av många i Stockholmsregionen. Människor inser att trängseln ökar och köerna växer när allt fler koncentreras till en region. Trycket på miljön växer med olika problem som följd.
Idag växer åter Stockholmsregionen snabbt, delvis på övriga landets bekostnad. Stockholm växer så det knakar, konstaterar DN idag. Då behövs en kraftfull decentralistisk politik – och vem ska stå för en sådan om inte det decentralistiska partiet, Centerpartiet. Jag tycker därför att det är tråkigt att flera av partiets ledande företrädare i Stockholmsregionen idag inte fullt ut verkar dela dessa grundvärderingar. I stället verkar skyskrapor vara högsta klokskap i dessa kretsar. Borgarrådet Ankersjö i Stockholms stadshus utropar Bra att Stockholm växer och kommunalrådet Andersson i Solna talar i liknande termer. Ser herrarna inga problem med en så kraftig tillväxt som man vill planera för?
Jag anser att det nu är hög tid att offensivt lyfta fram och driva traditionella centerkrav för att hela Sverige ska leva och utvecklas. Från centerstatsråden i regeringen har det kommit flera positiva signaler i den riktningen under senare tid, exempelvis satsningen på matlandet Sverige och Inlandsinnovation AB, som erbjuder kapital för satsningar i norra Sveriges inland. Men det krävs mer. En balanserad befolkningsutveckling är en fördel både för Stockholm och de mer glesbefolkade delarna av landet. Det handlar om att ge alla delar av landet någorlunda likvärdiga förutsättningar att ta vara på sina möjligheter. Därför vill jag uppmana partiledning, regeringsledamöter och riksdagsgrupp att satsa på att driva viktiga och sedan länge förankrade centerkrav som:
1. Geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter (efter förebild från Norges framgångsrika distriktspolitik)
2. Återföring av vattenkraftsmedel (även detta efter norsk förebild. Överför exempelvis fastighetsbeskattningen av landets vattenkraftsanläggningar, och vindkraftsanläggningar, från staten till kommunerna)
3. Gå igenom de statliga myndigheterna och institutionerna i Stockholm för att se vilka arbetstillfällen som med fördel kan omlokaliseras till andra delar av landet. Det är ingen självklarhet att den statliga sysselsättningen ska vara koncentrerad till Stockholmsregionen. De statliga jobben kan medverka till att bredda och stärka arbetsmarknadsregionerna ute i landet.
Inte bara Sveriges delas i två delar. Centerpartiet också.
Jag håller med om att debatten som förs, särskilt i bloggosfären, har en kraftig tyngd åt storstadperspektiv, vilket är helt naturligt med tanke på var bloggarna bor. Jag försöker själv få igång en debatt i Sala, men det går trögt. Om inte vi inom Centerpartiet och ALliansen, men även över blocken för en debatt där vi slipar våra argument mot en landsbygd som fond för argumenten, så kommer alla partier, inte bara C, få partiprogram som handlar om att erövra städerna. Erik Rune: jag tror att vi kan bevara partiet helt, men då måste man hitta vinklingar som är breda. Orden ”frihet” och ”nära” är slitna men de kan användas för att beskriva vad vi alltid velat på landsbygden men samtidigt vad vi vill med liberalismen i stad OCH land.