Idag på förmiddagen nåddes jag av ett sorgligt besked. Sören Wibe har avlidit i Umeå efter en kort tids sjukdom.

Jag hade hört att Sören har varit sjuk under hösten, men inte förstått hur allvarligt det var. Det känns dystert att han nu har lämnat oss.

Under perioden 2002 – 2006 satt vi båda i riksdagen, Sören som socialdemokrat och jag som centerpartist. Vi var inte överens på en del områden, exempelvis när det gällde energifrågor, men när det gäller synen på EU fann vi varandra. Båda var vi mer kritiska till Unionens utveckling än våra partier och vi resonerade ofta om de här frågorna.

Framför allt samarbetade vi nära inför folkomröstningen om euro eller krona 2003. Sören Wibe spelade med sitt stora engagemang och sina omfattande kunskaper en mycket viktig roll i arbetet på nej-sidan. Som ekonomiprofessor hade han stora kunskaper som var av stort värde. I nätverket Europa ja – euro nej samarbetade Sören och jag främst med Nils Lundgren, Lena Ek och Jonas Sjöstedt. Många gånger samlades vi inför och under kampanjen i centerkansliet i riksdagen för att lägga upp arbetet. Sören Wibe var en nyckelperson på nej-sidan och betydde mycket för den positiva utgången av folkomröstningen.

Även efter framgången i folkomröstningen har Sören och jag haft en hel del kontakt. Inför EU-valet 2009  deltog vi exempelvis i en gemensam debatt i Umeå. Senast i början av året skrev vi en gemensam debattartikel om problemen inom eurozonen, vilken publicerades i flera tidningar. Sören var uppvuxen i Östersund och flera gånger träffades vi när han var på besök i Jämtland.

Sören Wibe var en varm och positiv person. Han var i grunden en övertygad socialdemokrat, även om han för ett par år sedan lämnade sitt parti för att leda Junilistan. Han var personligt övertygad om  de ställningstaganden han gjorde, han var minst av allt någon partimegafon. Socialdemokraterna ville ofta hålla tillbaka Sören Wibe och placerade honom en bit ned på sina vallistor, men väljarna såg med sina kryss till att han blev både EU-parlamentariker och riksdagsledamot. Han var en folkets man i de parlament där han verkade.

Sören Wibe har gått bort, han fattas oss. Vi är många i olika partier och organisationer som känner saknad efter honom. Jonas Sjöstedt skriver exempelvis varmt om honom på sin blogg.