Idag har jag besökt Valmyndighetens hemsida många gånger för att följa sammanräkningen av personkryss. Spänningen har tidvis varit olidlig.
Jag har hela tiden fram till sluttampen legat tvåa efter Lena Ek bland centerkandidaterna. Tidvis har jag också legat över den magiska femprocentsgränsen, där man flyttas fram på listan om man har fler kryss än kandidaterna före.
På slutet ramlade jag dock ned en halvprocent samtidigt som listtvåan Kent Johansson kom bakifrån när kryssen från Västra Götaland började räknas på allvar. I kväll har Kent vid ett par tillfällen varit fyra och två kryss före mig, men i sammanräkningen som den ser ut just nu har jag passerat honom med två kryss (!). Jag har fått 7 625 kryss och Kent 7 623. Förhoppningsvis står sig detta när det slutliga resultatet presenteras.
Jag är naturligtvis glad över att ha fått näst mest kryss av samtliga centerkandidater samtidigt som det är lite snopet att detta inte innebär något i praktiken eftersom jag inte når upp till fem procent. Anna Stjernström skriver om kryssandet på ÖP:s webb. Men jag har arbetat hårt under valrörelsen och gjort mitt bästa.
När valet nu ska analyseras finns det anledning att dra ett antal slutsatser för Centerpartiets del:
1. Vi förmådde inte mobilisera många av de presumtiva centerväljarna, särskilt i norra Sverige. Jag lyckades övertyga en hel del EU-kritiker om att de borde rösta och då gärna kryssa en konstruktiv EU-kritiker som jag. Men det fanns tiotusentals andra som vi aldrig nådde med de goda argumenten för att använda sig den demokratiska rätten att rösta.
2. Partiets centrala kampanj var alldeles för luddig och oklar. Parollen Europas förenta krafter ledde tankarna fel och utrop som att Europas folk ”kan mer” varken engagerar eller gör någon klokare. Budskapet borde varit mer konkret utifrån vår gamla paroll Smalare men vassare. I stället för att satsa stora summor på en central kampanj borde mer resurser avsatts till toppkandidaterna för att ta fram målgruppsinriktat material och till annonsering.
I eftervalsanalysen måste Centerpartiet också begrunda det faktum att många kärnväljare uppenbarligen har stannat på soffan eller röstat på andra partier. Ska Centerpartiet växa sig stort måste man vårda kärnväljarna och samtidigt vinna nya sympatisörer. Att förlora minst lika många väljare som man vinner nya blir aldrig någon framgångsmedicin.
Jag kommer att göra en mer omfattande valanalys och delge partiledningen.