Östersunds-Posten
Jämtlands Tidning
Det var fascinerande att se finansminister Elisabeth Svantessons argumentation för nya kärnkraftsreaktorer i SVT:s 30 minuter häromkvällen. Jag tyckte nästan synd om henne när hon om och om igen försökte påstå att det inte behövs någon utredning om alternativ till mer kärnkraft.
Det är självfallet allvarligt att regeringen sitter fast i denna blinda kärnkraftstro, att det inte skulle finnas några alternativ. Uppenbarligen hjälper det inte att Markus Wråke, vd för Energiföretagens forskningsinstitut konstaterar att ”det finns väldigt svagt forskningsstöd” för att det skulle vara omöjligt att bygga ett system utan ny kärnkraft. Wråke pekar på att det finns studier som pekar på att det både är möjligt och billigare att med en kombination av vind och sol, tillsammans med batterilagring och andra tekniker. Företrädare för branschorganisationerna för bioenergi, sol och vind skriver nyligen i ett inlägg i Dagens industri att de kan leverera lika mycket ny el innan 2035 som regeringen planerar att hämta från ny kärnkraft till 2045.
Bildtext:
På 1970- och 1980-talen organiserades många manifestationer mot kärnkraftssamhället. Det ledde bland annat till folkomröstningen 1980, då samtliga tre linjer förespråkade en avveckling av kärnkraften. De risker med denna energikälla som lyftes då är faktiskt inte lösta – men de är bortglömda i dagens debatt…
Regeringens utredning säger att det behövs 400 miljarder kronor i lån för att bygga fyra nya reaktorer, varav skattebetalarna skulle stå för 300 miljarder. Rickard Nordin, Centerpartiets energipolitiske talesman, konstaterar att det i så fall handlar om ungefär 1000 miljarder om regeringens planer på tio reaktorer skulle förverkligas, något som skulle fördubbla Sveriges statsskuld.
Än värre blir det med förslaget om att kraftbolagen ska garanteras ett pris på 80 öre/kWh – som dessutom ska vara inflationssäkrat. Bolagen ska alltså få 80 öre i 2023 års priser – i minst 40 år. Om elpriset blir lägre ska medborgarna få betala mellanskillnaden via en särskild ”kärnkraftsskatt” på elräkningen.
Den blinda kärnkraftstron är ett direkt hot mot svensk ekonomi, men även mot miljö och säkerhet. Kärnkraftens risker finns kvar, men tas sällan eller inte alls upp i dagens debatt. Det handlar om konsekvenserna av uranbrytning, risker för radioaktiv strålning, läckare och slutförvar av det radioaktiva avfallet. Lägg till detta risker som blivit mer aktuella under senare år; sårbarhet i krig, risker för terroristattacker, sabotage, cyperangrepp…
I våra trakter riskerar den blinda kärnkraftstron öka risken för gruvbrytning i alunskiffret vid Storsjöns strand med de enorma miljökonsekvenser detta skulle innebära. Det australiska bolaget Aura har, via sitt dotterföretag, lämnat in en ansökan om bearbetningskoncession för ett dagbrott. Om man, som regeringen planerar, upphäver förbudet mot uranbrytning ökar trycket för tillstånd. Alla goda krafter behöver fortsätta att samla krafterna för att hindra att så sker.
Om man öppnar ögonen finns bättre alternativ än mer dyr och riskabel kärnkraft, men det vill regeringen inte ens utreda. Vind- och solkraften växer snabbt. Existerande vattenkraft kan effektiveras, pumpkraftverk och biogasturbiner utvecklas. Teknikutvecklingen, inte minst när det gäller lagring, går snabbt. Hushållning är en viktig grundprincip.
Målet bör vara ett långsiktigt hållbart energisystem byggt på förnybara energikällor.
Håkan Larsson, centerpartist på Rödön