Som väntat har partiet ”Lag och rättvisa”, PiS, svårt att acceptera nederlaget i det polska valet den 15 oktober. Presidenten, Andrzej Duda, med bakgrund PiS, har utsett den nuvarande premiärministern Mateusz Morawiecki till regeringsbildare. Motiveringen är att PiS blev största enskilda parti, men alla – även presidenten – vet att mycket väl att Morawiecki inte kan samla en majoritet.

De tre valallianserna Medborgarkoalitionen, Tredje vägen och Nya Vänstern har efter valet bekräftat att de kommer att bilda en gemensam regering med Donald Tusk som premiärminister. Tillsammans har dessa valallianser 248 mandat av 460 i sejmen, medan PiS har 194. Även om PiS skulle gå i koalition med Konfederationen ännu längre ut på högerkanten kan man inte samla mer än 212 mandat.

Bilden: Mandatfördelningen i sejmen efter valet 15 oktober. (Från Notes from Poland)

Att PiS är nervösa över att få lämna makten är uppenbart. Före valet utmålade partiets ledare Jaroslaw Kaczynski oppositionspartierna som ”landsförrädare”, efter valet förklarar man sig beredda att bilda regering med vilka partier som helst för att få sitta kvar i regeringskontoren. Det har också förekommit försök att ”köpa över” enskilda ledamöter. Av allt att döma har dessa försök som väl är inte gett några resultat. Vad som pågår är onödiga, men väntade, turer från PiS, som uppenbarligen har svårt att acceptera att partiet inte längre har väljarnas stöd att styra landet.

Bilden: Centerledaren Wladyslaw Kosniak-Kamysz och Marek Sawicki, tillträdande seniormarskalk, när jag träffade dem för några år sedan.

På måndag, den 13 november, samlas den nyvalda sejmen. Förhoppningsvis blir det redan då klart att Morawiecki inte kan bilda regering och uppdraget går vidare till Donald Tusk. Förmodligen kommer detta dock att dröja några veckor. Vad jag förstår har den nya majoriteten hursomhelst kommit långt i förhandlingarna om både politik och fördelningen av ministerposterna. En ny regering kan därför förhoppningsvis tillträda ganska snart.

Intressant är att centerpartiet PSL:s ordförande Wladyslaw Kosiniak-Kamysz kan bli vice premiärminister i den kommande regeringen Tusk. Det finns i varje fall rykten om att så blir fallet. Klart är hursomhelst att en annan företrädare för PSL, Marek Sawicki, bli Senior Marskalk (”Ålderspresident”) i sejmen. Han är den ledamot som suttit längst i sejmen, sedan 1993, och har bland annat varit jordbruksminister. (PSL ingick tillsammans med det nya centerpartiet Polska2050 i ”Tredje vägen”.)

Högt upp på den nya regeringens agenda står att återinföra rättssäkerhet och mediefrihet, grundläggande för ett välfungerande demokratiskt system. Under PiS åtta år vid makten har makten över såväl rättsväsendet som medierna centraliserats och blivit redskap för regeringen.

Regeringen Tusk måste självfallet hantera alla politiska utmaningar Polen och Europa står inför i en tid då krig råder i landets grannland i öster. Det handlar om ekonomi och försvar, men även om välfärd och jämställdhet mellan män och kvinnor. PSL kommer säkerligen att särskilt lyfta landsbygden, företagandet och energiomställningen som det gröna centerparti partiet är.

Bilden: Jag har träffat den polske centerledaren flera gånger, senast på valvakan den 15 oktober.

Att följa polsk politik är viktigt. Själv kommer jag även framöver särskilt att följa hur det gröna, decentralistiska centerpartiet PSL kan påverka. Jag har följt detta parti ända sedan det återupprättades som självständigt parti vid järnridåns fall kring 1989/1990. PSL är för övrigt det enda partiet i sejmen som funnits med sedan de polska väljarna åter fick välja sina företrädare i fria val.

Den nuvarande centerledaren Kosiniak-Kamysz är en färgstark politiker som jag senast träffade vid valvakan den 15 oktober. Jag tror att han – och hans parti – kommer att få en viktig roll i polsk politik framöver. Vad som händer i grannlandet söder om Östersjön har betydelse även för oss.