Lägger in ett par texter jag har skrivit på facebook om Rysslands angrepp mot Ukraina. Texter som har fått stor spridning och som bör finnas även på denna sida.
———
En stark, demokratisk ledare i en extremt svår situation
Den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyi framstår som en stark, demokratisk ledare i denna för landet svåra situation. Det är imponerande i ett land som har en så kort tid av demokrati.
———
En stark, demokratisk ledare i en extremt svår situation
Den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyi framstår som en stark, demokratisk ledare i denna för landet svåra situation. Det är imponerande i ett land som har en så kort tid av demokrati.
Zelenskyi var känd som skådespelare i en TV-serie som hette ”Folkets tjänare”. Där spelade han rollen som president, en man som lyssnade på sina uppdragsgivare, folket. Inför valet 2019 ställde han upp i det verkliga presidentvalet och utmanade den sittande presidenten Petro Porosjenko.
Att Zelenskyi var känd och uppskattad för sin roll i TV-serien underlättade säkert. Han bedrev en kort och intensiv valrörelse, nästan enbart på sociala medier. Genomslaget blev enormt. Han gick vidare till presidentvalets andra omgång, där han fick över 73 procent av rösterna. Den sittande presidenten Porosjenko fick 25 procent. (Valdeltagandet förhållandevis högt, 62 procent.)
I parlamentsvalet senare under 2019 fick Zelenskyis parti också med namnet Folkets tjänare egen majoritet. Eftersom valen var demokratiska och fria kan ingen påstå att presidenten saknar folkligt stöd.
Ett vallöfte från Zelenskyi var att han skulle försöka få slut på kriget i östra delen av landet med de två ryskstödda utbrytarrepublikerna Luhansk och Donetsk. Han har under de senaste åren gjort många försök att få till stånd regelrätta förhandlingar med Ryssland och Putin. Från Kreml kom bara нет/net. I stället började alltså den ryske presidenten att förbereda en militär intervention – ett krig som pågår just nu.
Putin påstår nu att Ryssland ska avsätta en ”junta” i Kiev, bestående av nazister och narkomaner, som skulle bedriva folkmord på ryssar. Det är så absurt att man på kan ifrågasätta om mannen i Kreml är vid sina sinnens fulla bruk. Ukrainas president och regering är demokratiskt vald och president Zelenskyi är själv av judisk börd och har ryska som sitt modersmål. Det gäller även Kievs borgmästare, den tidigare tungviktsvärldsmästaren i boxning Vitaij Klitjko.
Måtte överfallskriget mot Ukraina misslyckas och snart ta slut. Jag tror att mycket få vanliga ryssar står bakom Putins krig mot broderfolket. Frågan är vad motståndarna till detta krig kan göra i det auktoritära Ryssland, där Putin i praktiken har blivit envåldshärskare. Den demokratiska omvärlden har all anledning att ge det stöd som är möjligt i denna svåra situation.
Jämförelse mellan östslaviska och nordiska länder
Lyssnade för ett par dagar sedan till Kristian Gerner, professor emeritus i historia och Sveriges kanske främst kännare av Ryssland och östra Europa. Han gjorde en jämförelse mellan de östslaviska folken och de nordiska folken. Även om det finns stora skillnader är också likheterna uppenbara.
Kristian Gerner pekade på att skillnaderna mellan ryska språket, ukrainskan och vitryskan i Belarus är ungefär som skillnaderna mellan svenskan, danskan och norskan. Han menade att svenskan i detta perspektiv kan jämföras med ryskan, danskan med ukrainskan och vitryskan med norskan. Det är skilda språk, men med lite god vilja förstår man varandra. Med mina, om än bristfälliga, kunskaper i ryska håller jag med honom.
Vad Vladimir Putin nu i praktiken hävdar är att alla är ”ryssar” och ska ingå i Ryssland – och böjer sig inte ukrainare och vitryssar ska de inordnas med våld. Just det han sysslar med för närvarande. Det är ungefär samma sak som om Sverige med våld skulle tvinga in Danmark och Norge i ett stor-svenskt rike. Om inte danskar och norrmän böjer sig skickar vi trupper…
Kanske denna jämförelse underlättar att förstå det förfärliga som nu pågår österut.
Vi som är starka och övertygade vänner av ett nära och fördjupat nordiskt samarbete, ett starkt Norden, inser självfallet att samarbetet måste bygga på ömsesidigt förtroende och likvärdighet mellan staterna. Annars skapas misstroende och förutsättningarna för ett nära samarbete försvinner.