Lördagen 25 mars ska det firas i 
den italienska huvudstaden. Åtminstone är det tänkt så. EU-ledarna samlas för att påminna om att det är 60 år sedan Romfördaget, Unionens grunddokument, antogs.
Jubiléet sker i ett läge då EU befinner sig i sin djupaste kris sedan fördraget skrevs 1957. Britterna har beslutat lämna och motsättningarna växer bland de kvarvarande medlemmarna. Därför blir den ”framtidsdeklaration” som ska antas i Rom intressant. Tanken är att deklarationen ska starta en bred ”medborgardiskussion”. Som underlag har kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker presenterat en vitbok med fem alternativ. Vi går in i ett avgörande skede för det europeiska samarbetet.
En bred diskussion om EU är välkommen, inte minst i Sverige. Risken är emellertid att statsbyggarna, de som vill öka Bryssels makt med mer överstatlighet tar befälet i debatten trots en växande kritik bland allmänheten. Tyskland och Frankrike vill samla mer makt till EU. Ordföranden för liberala Aldegruppen Guy Verhofstadt går längst och argumenterar i klartext för ett Europas Förenta Stater med gemensam regering och armé. Alla medlemsländer ska vara med i Schengen och ha euron som valuta.
I Sverige ligger politiken än så länge lågt. Man kan få intrycket att man vill undvika debatt. Europaparlamentarikern Jens Nilsson (s) förklarade dock nyligen (LT 4/3) att han vill ha ett mer överstatligt EU utan att närmare förklara vad han menar.
Som jag ser det bör det europeiska samarbetet koncentreras till gränsöverskridande frågor som handel, miljö och säkerhet. I övrigt bör regelverket gås igenom för att beslut ska kunna återföras till medlemsländerna. Ett aktuellt exempel är EU:s nya vapendirektiv som kan innebära inskränkningar för jägare och sportskyttar. Dessa regelverk bör beslutas på nationell nivå och EU koncentrera sig på att stoppa den smuggling av illegala vapen som pågår.
”Nordens tid er nå”, förklarar samtidigt generalsekreteraren i Nordiska ministerrådet, Dagfinns Høybråten, och det har han rätt i. I ett läge då framtiden ter sig osäker är ett starkare nordiskt samarbete viktigt för att öka stabiliteten. Inte bara i Europa utan även globalt. Det är här kraften i första hand bör läggas.
Ett samlat Norden blir en av världens tio-tolv starkaste ekonomier och en självklar medlem i G20. Fem miljoner norrmän köper ungefär lika mycket från Sverige som 83 miljoner tyskar – och undanröjer vi kvarvarande gränshinder kan det bli mer. Överhuvudtaget behöver skatteregler och lagar samordnas för att underlätta arbete och handel över de nordiska gränserna.
Ett nära försvarspolitiskt samarbete, främst mellan Sverige och Finland, är på gång. Eftersom Schengen inte fungerar bör Norden införa gemensamma yttre gränskontroller för att försvara passunionen. Då behöver vi heller inga kontroller på Öresundsbron.
Ett starkt Norden i ett ”nationernas Europa” bör vara inriktningen när vi går in i ett avgörande skede. Det bör man ha i minnet även vid firandet i Rom.
Håkan Larsson
Centerpartist på Rödön