(Bilden: Johannes Antonsson var redan som SLU-ordförande starkt engagerad i nordiskt och internationellt centersamarbete. Vid centerstämman 1990, då han lämnat det aktiva partiarbetet, höll han ett engagerat tal för att skapa en europeisk centerunion när järnridån hade fallit.)

De nordiska bondepartierna/centerpartierna grundades i början av 1900-talet och de inledde tidigt ett samarbete. Under mellankrigstiden fanns även kontakter med motsvarande partier i övriga Europa, inte minst med det polska PSL-partiet. Via Gröna internationalen övertog Bondeförbundet och övriga nordiska partier den gröna fanan och fyrklövern som symbol.

Johannes Antonsson var såväl som SLU-ordförande och som vice partiordförande under decennier en stark förespråkare för internationellt centergrönt samarbete. Samarbetet mellan de nordiska centerpartierna var intensivt, men Johannes och Gunnar Hedlund hade redan på 1970-talet även kontakter med bondepartierna i Polen och Bulgarien. Trots att dessa partier nationellt var underordnade de styrande kommunistpartierna levde de gröna idéerna kvar i organisationerna.

Kloka tankar i Hässleholm

Vid centerstämman i Hässleholm 1990, då järnridån just hade fallit, höll Johannes Antonsson ett anförande under rubriken ”Skapa en europeisk centerunion”. Här framförs många kloka tankar, väl värda att ta till sig även för dagens centerpartister.

”Vilken politisk idélinje kommer nu Östeuropas folk att välja för framtidens samhällsbygge?”, frågade sig Johannes och varnade för att man i ”stark välförståelig aversion mot det kommunistiska förflutna” kommer att öppna för motsatsen, ”ohämmad kapitalism och otyglad marknadsekonomi”. Här hade centerrörelsen i Sverige och Norden en stor uppgift, menade han, och fortsatte:

Vi måste visa dessa folk att marknadsekonomin måste vara socialt styrd. Vår fina devis att frihet och trygghet måste gå hand i hand gäller för dessa länder mer än någonsin. Marknadsekonomin och blandekonomin måste paras med ett socialt trygghetssystem för att bilda grund för ett gott samhälle.

Nyliberalismen och den kollektiva socialismen saknar den humanistiska samhällsetik som är förutsättningen för ett gott samhälle. Också här har vi och de nordiska centerrörelserna en mycket stor informations- och samverkansuppgift mot folken i Östeuropa.

Johannes Antonsson var mot den här bakgrunden stark förespråkare för att en europeisk centerunion skulle bildas. ”En grön international som bör omfatta länderna i både Öst- och Västeuropa.”

Intensivt samarbete under tio år

Just vid den tid då Johannes Antonsson höll sitt tal inför stämman i Hässleholm hade Centerpartiet redan tagit de första stegen för att utveckla samarbetet med återuppståndna agrar- och centerpartierna i öst- och centraleuropa. Det fanns snart kontakter med polska PSL, liksom bondepartierna i Bulgarien och Rumänien. I Baltikum medverkade Centerpartiet aktivt till återupprättande av exempelvis det idag starka estniska Centerpartiet.

CUF hade under 1980-talet varit föregångare, inte bara genom ett nära nordiskt samarbete med övriga centerungdomsförbund utan också genom ett mycket omfattande utbyte med det polska landsbygdsungdomsförbundet ZMW. Hundratals unga polacker hade fått möjlighet att komma till Sverige och studera hur demokratin fungerade. Det fick stor betydelse för den fortsatta utvecklingen.

I mars 1991 bildades International Network of Centre Parties (INC) vid en konferens i Stockholm. Drivande kraft i arbetet var Centerpartiets utrikespolitiske talesman Pär Granstedt och vi var många centerpartister som deltog i arbetet. I nätverket ingick inte bara de traditionella bondepartierna/centerpartierna utan även andra uttalat decentralistiska partier som danska Radikale venstre och SNP i Skottland.

Under 1990-talet utvecklades samarbetet genom minst två årliga konferenser och ett omfattande utbyte av delegationer, inte minst i samband med partiernas kongresser och stämmor. Inspiration när det gäller politik och organisation utbyttes i hög grad. Det mer eller mindre uttalade målet var hela tiden att förverkliga Johannes Antonssons vision om ”en europeisk centerunion”, en ny grön international.

Liberala partigruppen

Efter Finlands och Sveriges inträde i EU 1995 uppstod av naturliga skäl en diskussion om till vilken partigrupp centerledamöterna från Finland och Sverige skulle ansluta sig. Det fanns ju ännu inte tillräckligt antal centergröna ledamöter från tillräckligt antal medlemsländer för att kunna bilda en centergrön grupp. Valet föll på liberala ELDR (numera ALDE) även om det underströks att detta var tills vidare. Inom Centerpartiet fördes en kritisk diskussion om detta var ett riktigt val. ELDR kritiserades för att vara alltför centralistiskt och federalistiskt.

Arbetet inom INC fortsatte. När det stod klart att de nya demokratierna i öst- och centraleuropa stärktes förhoppningen om att skapandet av en centergrön, decentralistisk partigrupp i Europaparlamentet skulle bli realistisk. Särskilt polska PSL var pådrivande. Partiet öppnade för att ställa lokaler till förfogande och att finansiera en tjänst som generalsekreterare för en centerinternational.

De finska och svenska centerpartierna valde emellertid att i praktiken permanenta sitt deltagande i den liberala gruppen i Europaparlamentet, medan polska PSL knöts närmare den kristdemokratiska EPP-gruppen (där deras fyra ledamöter idag ingår). Efter millennieskiftet 2000 somnade samarbetet inom nätverket INC snart in. Efter PSL-ordföranden Jaroslaw Kalinowskis tal vid centerstämman i Skövde år 2000 slutade i praktiken utbytet inom INC efter ett intensivt decennium. Detta trots att det då från ledande centerhåll underströks att samarbetet skulle fortsätta.

Centergrönt europeiskt samarbete behövs

Jag är fortfarande bekymrad, ja ledsen, över att samarbetet inom INC och planerna på en grön, decentralistisk centerinternational inte fullföljdes. Idag är tyvärr utbytet mellan de gröna centerpartierna i Europa begränsat. Visst finns en hel del kontakter med centerpartierna i Finland och Norge även idag, men i övrigt är det inte mycket bevänt med samarbetet. De gröna centerpartierna är idag delade mellan flera partigrupper i Europaparlamentet, liberala ALDE, kristdemokratiska EPP och gröna gruppen EFA.

När jag numera träffar partivänner som verkar anse att Centerpartiet är ett liberalt parti bland andra liberala partier, vilket inte är så ovanligt, är det lätt att bli bedrövad. Har man förlorat kontakten med de gröna centerrötterna? Inser man inte att vårt parti tillhör en unik grön, decentralistisk idéströmning? Det vi i Sverige har kallat för ekohumanism. En strömning som vi delar med en rad andra centergröna partier i Europa. Det handlar om partier som är i stort behov av att utbyta erfarenheter och idéer med varandra.

Johannes Antonsson såg, när han talade inför centerstämman i Hässleholm 1990, stora möjligheter för de gröna centeridéerna i Europa. Jag tror fortfarande att dessa möjligheter finns om man vill. Det behövs utan tvekan ett decentralistiskt alternativ till såväl liberala, konservativa som socialistiska inriktningar också på Europanivå. Även om det för närvarande inte är möjligt att bilda en centergrön partigrupp eller international borde i varje fall nätverket INC kunna väckas till liv igen. Från Centerpartiet i Krokoms kommun har vi lämnat en motion om detta till centerstämman i Falun i september.

”En blick på vår tids problem visar att vi har större uppgifter framför oss än vi har resultat bakom oss!”, förklarade Johannes Antonsson inför de församlade centerpartisterna i Hässleholm för 25 år sedan – och det gäller även idag!