Almedalen är ett fantastiskt arrangemang. Ingen annanstans än denna vecka i Visby kan man utan kostnad ta del av många av de främsta och mest lysande föredragshållarna inom de mest skilda områden. Det svåra är att välja vilka seminarier och debatter man ska besöka. Men det är ett positivt problem.

Själv har jag exempelvis fått ut mycket av Tomas Kåbergers mycket kunniga och intierade redovisning om vad som händer i Japan efter Fukushimakatastrofen. Detta vid ett av Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapens seminarier. Ett annat viktigt arrangemang för mig, som jaktlagsutredare, var naturligtvis Svenska Jägareförbundets debatt mellan riksdagspartierna om jaktfrågorna.

Även om de politiska partierna numera endast står för en mindre del av de över 3000 aktiviteterna under Almedalsveckan präglar höstens val i hög grad stämningen innanför ringmuren runt Visby. Nervositeten inför väljarnas dom den 14 september verkar växa i styrka. Mycket kan utan tvekan fortfarande hända i opinionen fram till valdagen. Ingenting är klart förrän rösterna har räknats samman.

Risken är att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att bilda en handlingskraftig regering efter valet. Det kan bli en kaotisk situation i svensk politik om det vill sig illa. Medvetenheten om detta växer och vid nästan alla seminarier detta Almedalsår talar någon deltagare om vikten av breda, blocköverskridande uppgörelse. Detta vare sig det handlar om ekonomi, klimat, skola eller energi. Blockpolitiken verkar börja krackelera redan före valdagen.

Lyckas allianspartierna komma igen i spurten kommer de fyra partierna. Om däremot dagens oppositionspartier får majoritet väntar tuffa förhandlingar för Stefan Löfvén. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Fi vill alla vara med i en regering, men när åsikterna går vitt i sär kan det bli en svår, kanske omöjlig, utmaning för s-ledaren.

Lägg till detta risken för att Sverigedemokraterna blir vågmästare mellan blocken så är det lätt att förstå att allt fler talar om vikten av breda, blocköverskridande, uppgörelser. Ska man ta ansvar för landet får inte möjligheterna för nya konstellationer avskrivas före valet.

I Almedalen hörde jag spekulationer om vad som kan hända efter valet. Det fanns de som trodde på att en möjlig regering med s, mp och fp, ibland fanns även c med i spekulationerna. Någon gång hörde jag spådomen om att Löfvén och Reinfeldt dagen efter valet kommer att förklara att de kommer att bilda en ”stor koalition” efter tysk och finländsk förebild. Även om det inte är troligt ska nog inte ens en sådan utveckling uteslutas.

Själv är jag för övrigt inte förtjust i den hårda, närmast cementerade, blockpolitik vi har upplevt de senaste åren. När väljarna har sagt sitt handlar det om att ta ansvar för att landet ska få en fungerande regering.

Oberoende av vilka partier som kommer att ingå i Sveriges regering efter valet i september är det oerhört viktigt med ett starkt decentralistiskt parti i riksdagen. Jag kommer därför att göra vad jag kan för att bidra till ett så starkt stöd för Centerpartiet som möjligt i Krokom, Jämtlands län och landet i stort. Ska hela landet ges likvärdiga förutsättningar att utvecklas behövs ett starkt grönt och decentralistiskt parti som motvikt till centralister till höger och vänster.

Vi står utan tvekan inför en intensiv och förmodligen annorlunda valrörelse. Mycket kan hända fram till den 14 september. Almedalen ger detta år ett uppenbart intryck av osäkerhet och nervositet. Låt oss göra vad vi kan för att Sverige ska få en riksdag och därmed en regering som kan bygga ett hållbart, demokratiskt och öppet samhälle för framtiden. Spännande tider väntar.