Här kan du läsa en längre kommentar från mig, publicerad i flera tidningar.

Idag har regeringen meddelat att Jaktlagsutredningen ”upphör”, dvs läggs ned. När det gäller utredningar har regeringen makt att göra som den vill, men jag beklagar beslutet. En delvis föråldrad lagstiftning gynnar knappast långsiktigt svensk jakt och viltförvaltning.

Att vi behöver en moderniserad lagstiftning på det här området har det hittills rått bred enighet om. Det var ju själva grunden för att Jaktlagsutredningen tillsattes. Jag blir därför förvånad när Svenska Jägareförbundet nu applåderar regeringsbeslutet och hävdar att gällande lagstiftning duger även framöver. Så har det inte låtit tidigare.

Jaktlagstiftningen är ett lapptäcke som grundar sig på lagar från 1938 och 1987. Till detta ska läggas de direktiv som tillkommit sedan inträdet i EU, vilka enligt utredningens direktiv skulle ha inordats i svensk lagstiftning. Eftersom vi har större viltstammar än tidigare finns det goda skäl för en uppdaterad lagstiftning som förvaltar viltet på bästa sätt.

Regeringen motiverar nedläggningsbeslutet med är att ”det totala antalet utredningar överstiger tillgängliga medel och bedömningen är att regeringen måste prioritera”. Samtidigt finns det emellertid resurser för att tillsätta ytterligare en vargutredning, en ”permanent vargkommitté”, vilket redan har fått kritik från flera håll. Så nog handlar det om prioritering.

I och med nedläggningen av Jaktlagsutredningen finns inga förutsättningar för att en moderniserad jakt- och viltförvaltningslag ska finnas på plats under innevarande mandatperiod. Däremot kan utredningens båda delbetänkanden – om myndighetsansvaret , Viltmyndigheten – jakt och viltförvaltning i en ny tid (SOU 2013:71), och utfordring, Vildsvin och viltskador – om utfordring, kameraövervakning och arrendatorers jakträtt (SOU 2014:54), – förhoppningsvis resultera i konkreta resultat under de närmaste åren.

Från utredningens sida har vi varit inställda på att fullfölja vårt uppdrag. Regeringen har emellertid beslutat annorlunda. Detta innebär att en modern svensk jakt- och viltlagstiftning skjuts på obestämd framtid, vilket jag menar att det finns skäl att beklaga.

Håkan Larsson

Särskild utredare/Jaktlagsutredningen