Föga överraskande kommer EU-kommissionsordförande José Manuel Barroso med det vanliga svaret när unionen krisar, mer union. Nu förklarar Barroso att EU ”måste bli en federation” (Europaportalen). Han har bestämt svaret innan vare sig medborgarna eller regeringarna har fått diskutera frågan. Som Karin Pettersson skriver i Aftonbladet under rubriken Barroso har fått storhetsvansinne; ”han glömde bara en liten detalj: det där med demokrati”.

Kommissionsordförande Barroso vill uppenbarligen spela i samma klass som USA:s president och kallade sitt tal igår inför Europaparlamentet för ”State of the Union”. Han säger alltså att EU måste bli en federation med exempelvis gemensamma skatter. Det handlar om såväl en ekonomisk som politisk union, alltså i praktiken ett Europas Förenta Stater. Inför EU-valet 2014 ska kommissionen presentera en plan för hur detta ska gå till. Detta kräver förstås omfattande fördragsändringar. 

Att en stor del av medborgarna i EU är skeptiska eller motståndare till ökat centralstyre och ett Europas Förenta Stater har tydligen föga betydelse. José Manuel Barroso har meddelat att EU måste bli en federation.

Självfallet behöver vi ett nära samarbete mellan Europas länder, men jag tror inte att det finns något omfattande stöd för ett statsbygge. Ett sådant samarbete måste växa fram underifrån för att hålla. Att från ovan kommendera fram ett centraliserat statsbygge kommer att leda till problem och ökade motsättningar.

Om Barroso driver igenom sina förslag handlar det om ett helt annat EU än det en knapp majoritet av de svenska väljarna röstade ja till 1994. Därför är det viktigt att vi får en bred folklig diskussion om Sveriges förhållande till Bryssel framöver. Vilken roll vill vi att vårt land ska spela i framtiden? Skulle förslaget om ett federalt statsbygge verkligen ställas på sin spets måste väljarna få en ny möjlighet att ta ställning till detta.

För min del tror jag att det finns ett starkt stöd för ett nära samarbete mellan självständiga stater i Europa. Däremot inte för en utveckling där Sverige blir en delstat i ett Europas Förenta Stater, styrt från Bryssel. Kanske Barrosos state-of-the-uniontal kan få det goda med sig att vi får verklig diskussion om hur vi vill se ett framtida Europa och vilken roll Sverige ska ha i detta.

Ett samarbetsområde där det finns förutsättningar för ett starkare och fördjupat samarbete är däremot mellan det nordiska länderna. Ett starkt Norden som samarbetar med övriga Europa och världen i övrigt skulle kunna spela en mycket större roll globalt än vad de enskilda staterna klarar idag. Norden skulle exempelvis kunna bli en viktig röst i internationella organ som G20, IMF och FN.