Gemensam artikel med Nils Lundgren, publicerad i ÖP och LT 10 september (tyvärr ännu inte på nätet)

År 2003 fick svenska folket ta ställning till EMU i folkomröstning. Socialdemokraterna och tre borgerliga partier, som tillsammans hade fått nästan 75 procent av rösterna i valet 2002, drev en intensiv jakampanj och Svenskt näringsliv satsade omkring tre kvarts miljard kronor på ett ja. Detta är, mätt per väljare, den i särklass dyraste valkampanj världen skådat. I stort sett hela pressen stod på jasidan.

Ändå sa svenska folket nej till euron med stor majoritet, 56 procent mot 42. Centerpartiet stod på nejsidan och drev, med Lena Ek i spetsen, en föredömlig kampanj utan överdrifter och skrämselargument. Många nationalekonomer varnade också för riskerna med en gemensam valuta.

Sju år senare har vi facit. Euron är i djup kris och kostnaderna för att försöka rädda systemet är enorma. Svenska folket, centerpartiet och ett antal ekonomer kan vara stolta över att de stod emot EMU-propagandan. Det var rätt att säga nej.

Nästan allt som jasidan påstod om ekonomiska fördelar, politiskt inflytande, räntenivå, inflation, ekonomiskpolitisk disciplin osv. var fel. Forskningen visar att den samhällsekonomiska vinsten är försvinnande liten, en engångsvinst på 3-5 promille av BNP och att Sverige är en av de mest eftertraktade samarbetspartnerna i EU. Sverige står idag ekonomiskt starkare än alla andra EU-länder. Vi har hög tillväxt, låg inflation och låga räntor och vi har så starka statsfinanser att alliansen i den pågående valkampanjen kan lova både sänkta skatter och ökad välfärd.

Grekland, liksom Italien och Portugal, kunde länge i skydd av euron vansköta sina ekonomier utan att drabbas av ränte- och valutakriser. Därmed har de kunnat förstöra sin konkurrenskraft och sina statsfinanser under en lång följd av år. Till slut kom naturligtvis krisen ändå men då är den avgrundsdjup och omöjlig att lösa utan hjälp. Tyskland gick in i EMU 1999 med för hög växelkurs och tvingades leva med hög arbetslöshet och låg tillväxt i nästan ett årtionde. Både de ekonomiska och de sociala kostnaderna har varit enorma. Spanien och Irland drevs in i inflation och fastighetskriser och står nu med skyhög arbetslöshet och totalförstörda statsfinanser.

Varför gick det så illa? Jo, därför att europeiska välfärdsstater behöver en självständig penningpolitik och därmed en egen valuta för att kunna stabilisera sina ekonomier. Alternativet är att även skatter och offentliga utgifter bestäms i Bryssel. Då blir det inte mycket kvar att rösta om i svenska riksdagsval. En stor del av de beslut som tas i riksdagen är i praktiken redan avgjorda i Bryssel. Inte bara jobben och välfärden står på spel utan även den nationella självständigheten.

Rösta därför på Centerpartiet, det mest euroskeptiska allianspartiet i valet, och kryssa gärna Håkan Larsson, som är övertygad och konsekvent euromotståndare. Ja till kronan, nej till euron.

Håkan Larsson Nils Lundgren

Riksdagskandidat för Centerpartiet i Jämtlands län Nationalekonom bördig från Oviken