Bilder:
1. Bjørn Arild Gram hoppas få följa med Marit Arnstad till stortinget som Senterpartiets andre ledamot från Nord-Trøndelag.
2. Partiernas information till väljarna.

3. Bilder från partiernas ”stands” i Steinkjer.

Det duggregnar i Steinkjer men det är fullt med folk på gatorna denna lördag i augusti. Marknaden drar folk från hela Nord-Trøndelag – och då inte minst till gatan där alla partier har sina ”stands” inför stortingsvalet den 11 september. Att det finns ett stort politiskt intresse är uppenbart.

Själv besöker jag också Senterpartiets ”valgkampsåpning” i Rådhusparken. Här sker avsparken för valrörelsens sista intensiva månad. Det märks tydligt att det gröna partiet har vinden i ryggen. Nord-Trøndelag är av tradition ett av Senterpartiets starkaste fästen – och nu är förhoppningarna stora på att Marit Arnstad från Skatval, partiets parlamentariska ledare, ska få sällskap till stortinget av Bjørn Arild Gram, sedan tio år ”ordförer” i Steinkjer. Striden om väljarnas gunst när det gäller mandatet kommer som det verkar att stå mellan Bjørn Arild och Høyres nuvarande stortingsledamot från fylket, Elin Agdestein. Av stämningarna (och opinionsundersökningarna) att döma tippar jag att Senterpartiet får väljarnas stöd och får sända två ledamöter till stortinget.

Senterpartiet är starkt kritiskt till den centralisering som den blå-blå regeringen (Høyre och Fremskrittspartiet) står för. Det decentralistiska partiet motsätter sig starkt tvångssammanslagningar av kommuner, centralisering av polis och andra myndigheter. Partiet vill stärka matproduktionen i hela landet och därmed höja självförsörjningen, ”mat till egen befolkning”. Överhuvudtaget handlar det om att omsätta partiets paroll om att ”ta hela landet i bruk” i praktisk politik. Norge har sedan länge en långt mer aktiv distriktspolitik än Sverige, men Senterpartiet är stark motståndare till den mer centralistiska politik regeringen i Oslo har slagit in på.

-Samhällstjänsterna ska vara ”naer folk”, understryker Marit Arnstad. Hon pekar på att resurserna måste fördelas över hela landet. Det gäller inte minst investeringar i vägar och järnvägar (Trønderbanen och Meråkerbanen), där regeringen prioriterar satsningar kring Oslo och övriga större städer.

-Mycket står på spel, fortsätter Bjørn Arild Gram, som särskilt understryker att miljö- och klimatutmaningarna måste mötas på en konstruktivt sätt. Samtidigt ger det gröna skiftet och övergången till bioekonomi stora möjligheter, inte minst för Nord-Trøndelag. Han understryker också att det kommunala självstyret behöver stärkas och att nedrustningen av hemvärnet måste stoppas.

Ungdomskandidaten Magnus Delbekk poängterar hur viktigt det är att inför valet ”tala med folk”. Det räcker inte med annonsering och sociala medier, man måste också tala direkt med väljarna. Magnus citerar partiordföranden Trygve Slagsvold Vedum som formulerar det så här:

-Ta fram kaffekoppen och tala både med den du är överens med och med de som har en annan uppfattning – och tala så att folk förstår.

Så sant som det är sagt.

Nord-Trøndelag är Jämtlands närmaste granne i väster. Skillnaden är att Trøndelag ligger mer i politikens centrum än vårt län. Det är i hög grad ett ”matfylke”, men också ett industriellt centrum, främst i Verdalområdet. Här finns också en omfattande skogsindustri – som för övrigt hämtar mycket råvara från Jämtland. Att utveckla samarbetet mellan Trøndelag och Jämtland Härjedalen är att stärka framtiden – och göra skäl för epitetet Østtrøndelag.

Norge lider inte av den hårda blockpolitik som vi under senare år har haft i Sverige. Visst finns det olika regeringsalternativ, men varje parti går till val på sin egen politik utan att kompromissa innan väljarna har sagt sitt. Förhandlingarna om vilken regeringspolitik som ska föras kommer efter valet när det står klart hur väljarna har röstat och vilka partier som kan forma en majoritet i stortinget.

Centerpartierna i Sverige och Norge står på samma gröna, decentralistiska idégrund men verkar i något annorlunda politisk miljö även om likheterna är stora. För min del ser jag stora möjligheter att utveckla samarbetet för att partierna ska kunna lära av varandras erfarenheter. Det ligger i bådas intresse.

Allt tyder på att valet kommer att bli en stor framgång för Senterpartiet. I opinionsundersökningarna ligger partiet mellan 11 och 15 procent, mer än en fördubbling sedan förra valet, 2013 (i Nord-Trøndelag på det dubbla). Partiet strävar efter att bilda en rödgrön regering med Arbeiderpartiet, men det kommer knappast att räcka. Kanske kommer, som en del tyder på, Kristelig folkeparti att byta sida från att vara stödparti till en blå-blå regering till att ingå i regering med Senterpartiet och Arbeiderpartiet.

Samtidigt är det inte uteslutet att Høyre och Fremskrittspartiet får väljarnas förtroende att fortsätta att leda landet. Det kan bli mycket jämnt. Av stor betydelse blir om liberala Venstre, som idag är stödparti till den blå-blå regeringen klarar spärrgränsen till stortinget. Överhuvudtaget finns det flera partier – främst Sosialistisk venstreparti och Miljøpartiet de Grønne – balanserar på spärren och som kan påverka vilken regering som kommer att vara möjlig.

Vi har goda skäl att följa valrörelsen inför stortingsvalet och vad som händer därefter, när väljarna har sagt sitt. Det finns goda skäl att stärka samarbetet över Kölen på olika samhällsområden, särskilt då för Jämtland Härjedalen och Trøndelag.

Ett närmare svensk-norskt samarbete, kombinerat med ett utvecklat samarbete även med övriga nordiska länder är en framtidsvision att aktivt försöka förverkliga så snart som möjligt. ”Nordens tid är nu”, som Dagfinn Høybråten, Nordiska Ministerrådets generalsekreterare säger.