Tysklands tidigare utrikesminister, miljöpartisten Joschka Fischer, darrar inte på manchetten. Låt oss tala klarspråk, skriver han i en krönika i Dagens Nyheter:

Ingenting annat än ett Europas Förenta Stater blir mäktigt nog att förhindra den hotande katastrofen.

EU-eliten hoppas alltså att kunna använda den allt djupare skuldkrisen till att åstadkomma det de inte har lyckats med på demokratisk väg, nämligen att centralisera allt mer makt till EU-institutionerna i Bryssel, att bygga ett Europas Förenta Stater. Utan att vara konspiratorisk kan man till och med befara att man har planerat att använda sig av en kommande eurokris för att tvinga fram det statsbygge medborgarna är emot. Förre ordföranden i EU-kommissionen Romano Prodi skrev öppet om detta i en krönika i Financial Times i maj förra året:

When the euro was born everyone knew that sooner or later a crisis would occur. It was inevitable that, for such a bold and unprecedented project, in some countries (even the most virtuous ones), mistakes would be made and unforeseeable events occur.

Och vid en kris kan EU gå framåt, menade Prodi, liksom nu Fischer. I praktiken handlar det då om att flytta mer makt från medlemsstaterna till Bryssel. Det är en utveckling som majoriteten av medborgarna i Europa definitivt inte önskar, men som EU-eliten ändå hoppas kunna driva fram i en krissituation.

Idag hävdar en del euroförespråkare att krisen skulle ha varit ännu djupare om de ingående länderna hade haft sina gamla valutor kvar. Föga tyder dock på att så skulle ha varit fallet. Ett viktigt skäl till att Grekland, Portugal, Irland, Spanien och Italien har hamnat i den nuvarande krisen är nämligen att de fick en felaktig penningpolitik vid eurointrädet. Man – såväl stater som hushåll – kunde låna upp alldeles för stora summor till alldeles för låg ränta. Den gemensamma valutan gav skydd för att alltför länge föra en oansvarig politik. Med egna valutor hade de här länderna tvingats att vidta åtgärder för att komma till rätta med de ekonomiska problemen långt tidigare. På så sätt har euron en del av skulden till den nuvarande krisen.

Om valutaunionen kommer att klara krisen, eller bryta samman, är alltför tidigt att säga. Att Grekland kommer att folkomrösta om krisprogrammet ökar osäkerheten. Ingen vet hur grekerna kommer att rösta.

Vi i Sverige kommer oberoende av hur det går med Grekland att påverkas av skuldkrisen, men läget skulle ha varit ännu allvarligare om vi hade ingått i eurozonen. Svenska folkets ja till att behålla kronan och nej till euron 2003 var ett mycket klokt ställningstagande. Ekonomiskt genom att vi kan föra en mer självständig penningpolitik med en egen flytande valuta och en riksbank som kan sätta en ränta som är anpassad till svensk ekonomi. Detta ger oss också större möjligheter att sätta stopp för Joschka Fischers andra krafter inom EU-eliten som vill tvinga oss in i ett stormaktsbygge, ett Europas Förenta Stater. Vi har större möjligheter att säga nej till att överlämna ytterligare makt till Bryssel.

Bilden: Tysklands förre utrikesminister Joschka Fischer talar klartext om vad han ser som målet med EU, ett Europas Förenta Stater.