Publicerat hos Dagens Samhälle 9/10 2015.

I kritiska lägen har de svenska partierna kunnat samla sig och gemensamt ta ansvar. Idag står Sverige åter inför gigantiska utmaningar och har inte råd med onödigt partikäbbel. Flyktingkrisen är akut, men det finns även andra risker för framtiden. Inte minst en lånebubbla som riskerar att spricka.

Häromdagen förklarade inrikesminister Anders Ygeman att läget är mycket allvarligt på grund av växande flyktingströmmen. Enbart under september registrerades nästan 25 000 asylsökanden, ungefär lika många som per år under seklets första decennium. När detta skrivs rapporterar Migrationsverket att antalet asylsökanden har vuxit till 2000 – per dag. Var ska dessa människor bo, hur ska de få jobb, hur ska skolan klara undervisningen för alla nyanlända barn? Och hur ska detta finansieras? Frågorna pockar på svar, utmaningarna är enorma.

Även det privata skuldberget kan komma att kräva svåra beslut. Krönikören Andreas Cervenka varnar i Svenska Dagbladet för att vi nu kan uppleva ”lugnet före stormen” om ingenting görs. En bostadskrasch hotar bakom hörnet. Genom Decemberöverenskommelsen (DÖ) undvek sex av riksdagens partier nyval och politiskt kaos, i varje fall på kort sikt. DÖ ger den största ”partikonstellationen” möjlighet att få igenom sin budget utan att ha majoritet. Syftet är att hålla Sverigedemokraterna utanför inflytande.

I praktiken har DÖ inneburit att regeringen Löfvén vänt sig till Vänsterpartiet för att förhandla om budgeten. Trots att Vänsterpartiet inte står bakom DÖ har partiet fått ett orimligt stort inflytande. Samtidigt har Sverigedemokraterna kunnat samla missnöje genom att utmåla sig som det enda oppositionspartiet.

DÖ pekar ut tre samarbetsområden; utrikes- och säkerhetspolitik, pensioner och energi. Men det räcker inte. Migrationsfrågan kräver bred samling, liksom flera andra områden. Tyvärr verkar såväl regeringspartierna som allianspartierna se DÖ som ett verktyg för att cementera blockpolitiken inte bara till nästa val, 2018, utan ända till 2022. Allt fler inser att det inte håller.

”Decemberöverenskommelsen utesluter inte blocköverskridande samarbeten. Tvärtom.”, understryker den historiskt kunnige Per T Ohlsson i Sydsvenskan. Begreppet ”partikonstellation” är inte definierat och behöver inte innebära cementerad blockpolitik. Hög tid att inse detta.

”Historiskt har svensk politik kännetecknats av breda överenskommelser i allvarliga situationer”, konstaterar Henrik Sjöholm, tidigare nära medarbetare till Maud Olofsson, i Dagens Samhälle. Ledande politiker måste kunna sätta sig över partiprestigen och finna lösningar, menar Sjöholm. Annars blir följden handlingsförlamning och att misstron från växer bland medborgarna.

Partierna bakom DÖ har alla ett ansvar att bryta förlamningen. Själv underströk jag vikten av att motverka politiska låsningar vid centerstämman i Falun. Budskapet gick förhoppningsvis fram även om det inte ledde till något stämmobeslut.

Centerpartiet har, liksom föregångaren Bondeförbundet, i svåra situationer tagit ansvar och haft mod att göra viktiga uppgörelser. Krisuppgörelsen 1933, då Bondeförbundet tillsammans med Socialdemokraterna medverkade till att lyfta Sverige ur en djup ekonomisk kris och lägga grunden för folkhemmet är ett exempel. Centerpartiets medverkan till saneringen av svensk ekonomi 1995-98, något som vi fortfarande har glädje av, är ett annat.

Dags att inse att läget kräver samverkan för landets bästa.

Håkan Larsson, Krokom

Kommunpolitiker, tidigare riksdagsledamot (c)