Idag fick vi klart besked; Maud Olofsson avgår vid centerstämman i Åre 22-25 september. Det var ett bra och klokt besked – och det är en styrka att partiordföranden själv inser när det är dags att lämna över stafettpinnen som ledare för den gröna folkrörelsen.

Jag hoppas att vi fram till Årestämman får en öppen och fri diskussion om såväl hur partiledningen ska se ut och om vilken roll Centerpartiet ska spela i svensk politik framöver. För min del hoppas jag att vi ska tydliggöra Centerpartiets gröna och decentralistiska profil och identitet så att partiet känns igen – samtidigt som partiet förnyar sig för att offensivt och konstruktivt kunna möta framtiden. Jag utvecklade min syn i en artikel på Newsmill tidigare i år, Centerpolitik för Det Goda Livet. Utmaningen för partiet är att kunna kombinera en stärkt ställning bland partiets traditionella kärngrupper runt om i landet med att samtidigt vinna nya väljare även i de större städerna. Det gick på 1970-talet och bör gå även på 2010-talet.

Min förhoppning är att Centerpartiet ska kunna utforma ett starkt grönt alternativ till såväl de röda som de blå partierna. Det är lätt att instämma med förre partiordföranden Olof Johansson när han i en kommentar säger:

Jag tycker att partiet måste hålla kvar den gröna färgen, miljö, naturresurser och förnybart. Där kommer bli konkurrens mellan Centern och Miljöpartiet om den gröna färgen – och vi var först. Frågan är kanske om Centerpartiet ska se Miljöpartiet som en huvudmotståndare eller som ett parti att samarbeta med för att skapa ett starkt grönt alternativ i svensk politik. Jag ser gärna att en sådan möjlighet prövas framöver.

Valberedningen med norrbottningen Stefan Tornberg i spetsen (från Jämtland ingår Bernt Söderman) får nu en viktig och stimulerande uppgift att lägga förslag till ett slagkraftigt ledningsteam för Centerpartiet inför stämman i Åre. Förutom en ny partiordförande ska två vice ordföranden utses (om stämman bekräftar förslaget till stadgeändring). Till det verkställande utskottet ska dessutom två ytterligare ledamöter utses förutom presidiet. Det gäller att kombinera personer som tillsammans kan forma ett starkt ledarteam inför valet 2014.

Vem ska då väljas till ny partiordförande efter Maud? Jag hoppas att flera namn kommer att diskuteras och prövas i en bred diskussion inom rörelsen. Media har utnämnt partiets ekonomisk-politiska taleskvinna Annie Johansson och region- och IT-minister Anna-Karin Hatt som favoriter och det är mycket möjligt att någon av dessa starka, skickliga kvinnor i den yngre generationen kommer att väljas. Andra kandidater som inte bör underskattas är landsbygdsminister Eskil Erlandsson, som inte minst har vunnit starkt gehör för sin vision om Matlandet Sverige runt om i landet, och EU-parlamentarikern Lena Ek, som också var kandidat när Maud valdes 2001. Det är intressant att förre partiledaren och statsministern Thorbjörn Fälldin lyfter fram Lena som en stark partiledarkandidat. Jag håller med honom i det fallet.

Förhoppningsvis kommer skiftet på partiledarposten att bli en nytändning för centerrörelsen. Medlemmar och sympatisörer har nu chansen att delta i en bred diskussion om både politikens innehåll och hur en kraftfull partiledning ska se ut inför valet 2014. Vi kan se fram mot en intensiv centergrön sommar ända fram till centerstämman i Åre i september. Jag hoppas att Krokomscenterns paroll inför valet 2010 blir hela partiets slagord framöver; Grön Politik för Det Goda Livet!