Bild 1: min farfar Kalle i 20-årsåldern kring 1910.

Bild 2. ”Gustav Frithiofs tid – en släktkrönika” av Tore Ljungkvist. Gustav Frithiof är min farfars farfar.

Bild 3: Kalles far Axel Henning med sin amerikanska familj, också ca 1910. Barnen på bilden är alltså Kalles halvsyskon.
Bild 4: Farfar Kalle med farmor Ida och de ses barnen ca 1950. Min pappa Harald längst till höger i övre raden.

När jag växte upp i Skärstad mellan Huskvarna och Gränna spekulerades det ibland i släkten om vem som egentligen var far till min farfar, Kalle (Karl Teodor). Vi visste inte. Kalle var född i januari 1888. I födelseboken stod att fadern var okänd. Själv ville han inte tala om vem som var hans pappa fastän han säkert visste. Det sägs att han hade fått papper som visade vem som var fadern när hans mor Charlotta dog 1945 men att han hade bränt upp dem i en kakelugn. Han ville uppenbarligen inte gräva i det som varit.

Att fadern hette Ljungqvist och hade åkt till Amerika var ändå en osäker uppgift som cirkulerade i släkten. Vi funderade förstås över vem denne Ljungqvist var och det fanns flera teorier. En sådan var att det var en son till patronen på Munksjö pappersbruk med detta namn, men det verkade inte särskilt troligt.

För några år sedan fick vi klart för oss att Kalles mor Charlotta Larsdotter hade varit piga i en familj, just med namnet Ljungqvist, i Jönköping en kort tid 1886-87 och då blivit med barn. Det visade sig också att en son i familjen, Axel Henning, hade rest över Atlanten våren 1887 – och att han skulle kunnat ha gjort Charlotta med barn strax innan han drog västerut.

Idag vet vi att detta stämmer tack min kusin Ingegerds son, Claes Axelsson, som sedan länge är aktiv släktforskare. Genom DNA-prov har vi fått släktskapet bekräftat. Jag har själv också lämnat ett sådant prov som visar att detta stämmer.

Plötsligt visar det sig att vår släkt är mycket större än vad vi tidigare visste, varav många bor i USA. Även i Sverige har släkten vuxit. Tack vare en av dessa ”nya släktingar”, Tore Ljungkvist i Stockholm, vet vi nu mycket mer. Han har nämligen skrivit en bok, ”Gustav Frithiofs tid – en släktkrönika”, som kom ut för ett par månader sedan. Gustav Frithiof var far till Axel Henning, alltså min farfars farfar.

Klart är att farfar Kalle hade en tuff barndom i Rävlinge och Hulan i östra delen av Skärstad sedan hans morföräldrar hade hämtat hem den gravida Charlotta från Jönköping. Det gick ändå ganska bra för honom. Han fick jobb som dräng i Hultarp, där han träffade Ida som blev hans hustru 1912. Efter att de gift sig flyttade de till Huskvarna, där Kalle fick jobb i gjuteriet på Huskvarna Vapenfabrik. Det var både varmt, ja hett, och tufft, men det gav en inkomst. Jag minns särskilt att han berättade om hur hans arbetskamrater dog i Spanska sjukan och att familjen klarade svältåren i slutet av första världskriget tack vare bondesläktingarna i Skärstad. Där hämtade de livets nödtorft och kunde mätta sina magar även när affärerna i Huskvarna var tomma.

1923 återvände Kalle tillsammans med Ida och den växande barnaskaran till Hultarp. De tog över arrendet på domängården från Idas far. Där levde Kalle sedan större delen av sitt liv – och där lärde jag på 1950-talet känna honom som min farfar.

Varför farfar Kalles far Axel Henning aldrig tog något ansvar för sonen kan man bara spekulera i. Han etablerade sig over there, gifte sig med Hilma och fick sju barn – som alltså var Kalles halvsyskon. Axel Henning var uppenbarligen ganska framgångsrik, han blev ingenjör i Chicago. Han amerikaniserade sitt namn till Henry Youngquist. Han besökte troligen aldrig hemlandet igen innan han gick bort 1935, men enligt Tore Ljungkvists bok besökte två av hans söner Sverige 1911.

En gammal gåta är löst och det känns bra. Vi behöver inte spekulera mera. Jag vet nu vem som var min farfars far. Det lär finnas många för oss tidigare okända släktingar, både i Sverige och i Amerika. Återstår att se om det blir läge att kontakta dem.

Kan tillägga att Tore Ljungkvists bok också innehåller en ganska förfärlig information om vad som hänt i tidigare släktled. Det visar sig att Petter Jonasson, som var min farfars farfars far, blev mördad på Ränneslätt i Eksjö år 1843. Det hade jag förstås ingen aning om tidigare. Men mer om detta dåd en annan gång.