Det är inte omöjligt att söndagen den 11 januari 2015 får historisk betydelse. I Paris manifesterade minst en och halv miljon människor sitt stöd för yttrandefrihet, demokrati och sin avsky mot de terrordåd som under den gångna veckan drabbat den franska huvudstaden. Runt om i övriga Frankrike, men också på många andra håll genomfördes manifestationer med samma budskap. Även i Östersund samlades flera hundra på lördagen för att visa sitt stöd för yttrandefrihet och demokrati.
(Bilden: Från dagens manifestation på Place de la republique i Paris. Foto: Martin Larsson.)
Ingen vet ännu vad dessa enorma manifestationer av folklig enighet för öppenhet och frihet över politiska och religiösa gränser kommer att innebära för framtiden. Hoppingivande är de hursomhelst. Fantastiskt är också att så många statsöverhuvuden och regeringschefer samlades i Paris för att visa sin solidaritet med Frankrike, de drabbade och sitt stöd för ett öppet samhälle. Utmaningen blir att visa vad detta innebär i praktiken.
De öppna, demokratiska samhällena hotas idag av krafter som vill förstöra dessa samhällen med våld och terror. Krafter med dessa ambitioner finns på den yttersta vänsterkanten och på den yttersta högerkanten av den politiska skalan, men också inom den islamska jihadismen. För närvarande framstår den senare rörelsen som farligast, men all fanatism och extremism innebär hot som måste mötas och förebyggas.
Vid Folk och försvars rikskonferens i Sälen berättade Säpochefen Anders Thornberg att ungeför 300 personer från Sverige beräknas ha rest till Syrien för att strida med IS eller andra extremistgrupper. Säpo har namn på 130 personer som rest till konfliktzoner för att strida. När dessa återvänder från kriget kan de innebära uppenbara hot. Ungefär 80 lär också ha återvänt till Sverige. Enligt Thornberg har Säpo under senare tid avvärjt två terrorattentat i vårt land.
I Sverige har hoten från jihadismen på många håll hittills inte tagits på särskilt stort allvar. Man har tonat ned farorna i rädsla för att det kan uppfattas som allmän islamofobi. Det är självfallet viktigt att inte generalisera när det gäller världsreligionen islam, men det får inte innebära underskattning av terrorism med religiösa förtecken.
För flera år sedan varnade en bekant, själv med muslimsk bakgrund, för vad det budskap som en del våldspredikanter sprider i källarmoskéer i förorterna. Var inte naiva, varnade han. Jag är rädd att vi är många som har varit just naiva.
Mycket kan göras för att förebygga att unga muslimer radikaliseras, ett viktigt arbete som Mona Sahlin leder på regeringens uppdrag. Men Säpo måste sammtidigt ha en fungerande informationsverksamhet när det gäller jihadister som kan vara beredda att ta till våld för att kunna hindra attentat av olika slag. Detta gäller självfallet även fanatiker och extremister med andra ideologiska eller religiösa drivkrafter. Det öppna, demokratiska samhället måste kunna försvaras.
Dagens stora manifestationer i Paris och på många andra håll runt om i Europa och i övriga världen visar att människor över etniska och religiösa gränser gemensamt slår vakt om öppenhet och demokrati. Det ger hopp för framtiden.
Kanske har vi upplevt en historisk dag denna vintersöndag med så brett folkligt engagemang över politiska och religiösa gränser.