Östersunds-Posten 18/2 2026
Tidöregeringens ensidiga kärnkraftstro verkar äntligen ha fått sig en törn. I en intervju i Svenska Dagbladet förklarar finansmarknadsminister Niklas Wykman nämligen att regeringen är inriktad på fyra nya reaktorer till 2045. Inte tio som man tidigare basunerat ut i många sammanhang.
Kanske är en viss tillnyktring på gång. Kärnkraftstron har de senaste åren hunnit orsaka stora skador på svensk energipolitik.
För tio år sedan – 2016 – gjordes en bred energiuppgörelse mellan fem av riksdagens partier – S, Mp, C, M och KD. Uppgörelsen var en kompromiss och syftade till att säkra ett hållbart och stabilt energisystem. Inriktningen var att bygga ett förnybart energisystem, men uppgörelsen öppnade även för ny kärnkraft om kraftbolagen valde att bygga nya reaktorer utan statliga subventioner.
Tre år senare, 2019, hoppade emellertid M och KD av energiuppgörelsen och inledde en intensiv kärnkraftspropaganda. Att den breda uppgörelsen sprack var utan tvekan ett allvarligt bakslag för ambitionen att bygga ett långsiktigt hållbart energisystem.
Bild: Sedan länge finns ett massivt motstånd mot gruvor i alunskiffer i Storsjöbygden. Här en bild från en tidigare manifestation i Oviken.
Inför valet 2022 drev M och KD, tillsammans med L och SD, en intensiv propaganda för mer kärnkraft. Tio nya reaktorer skulle byggas till 2035. Ett första spadtag skulle tas redan under denna mandatperiod. Utan statligt stöd, hävdade den blivande statsministern Kristersson.
Budskapet gick uppenbarligen hem och medverkade till att tidöpartierna kunde ta över regeringsmakten. Idag vet vi att kärnkraftsplanerna var helt orealistiska. Ska det bli fyra nya reaktorer, som numera tydligen är målet, krävs hundratals miljarder kronor i statliga subventioner och dessutom garanterade höga priser i 40 år framåt. Ska statligt ägda Vattenfalls satsa på mindre SMR-reaktorer vid Ringhals krävs att staten går in med direkt ägande…
Lägg till de enorma kostnaderna att kärnkraftens risker och problem – från uranbrytning till slutförvaring av det radioaktiva avfallet – finns kvar. Kärnkraft är dessutom en centralistisk och sårbar energikälla.
Kärnkraftshysterin har hindrat de förnybara energikällornas utveckling. Regeringen har särskilt lagt en död hand över utbyggnaden av havsvind. Dels har man stoppat många projekt, dels kräver man att bolagen finansierar kablarna – i motsats till vad som gäller för andra energislag. Havsvind kan ge ett viktigt eltillskott till södra Sverige. Detta samtidigt som våra grannländer satsar massivt.
En konsekvens av kärnkraftstron är att regeringen har upphävt förbudet mot uranbrytning och dessutom är på väg att ta bort det kommunala vetot. Något som inte minst skapar befogad oro i våra bygder i Jämtland.
Personligen är jag lika övertygad idag – som jag blev när jag hörde professor Hannes Alfvén föredrag på centerstämman i Luleå 1973 – om att kärnkraft är en energikälla med alltför många risker och problem. Det är förnybar energi – i kombination med hushållning, effektivisering och lagring – som bygger ett långsiktigt hållbart energisystem. Just vad som den breda energiöverenskommelsen för tio år sedan syftade till.
Förhoppningsvis har verkligheten börjat komma ifatt regeringen. Sverige behöver en långsiktigt hållbar energipolitik!
Håkan Larsson
centerpartist på Rödön