Flera partier vill att en svensk euroanslutning åter ska utredas. Det har ju gått 23 år sedan svenska folket med bred majoritet sa nej till att skrota kronan för euron. En utredning måste självfallet noga analysera både för- och nackdelar i dagens läge med ett valutabyte.
Själv har jag följt den här frågan sedan folkomröstningen 2003, då jag var aktiv på nej-sidan, och ser ingen anledning att ändra åsikt. Sverige har hanterat sin ekonomi bättre än många euroländer och det finns inga skäl att överlämna, centralisera, penningpolitiken till Europeiska Centralbanken (ECB) i Frankfurt. Men visst kan man göra en utredning för att analysera för- och nackdelar med en euroanslutning.
Bild: Mellan 1873 och 1924 fanns en nordisk valutaunion, byggd på guldmyntfot. En krona var lika mycket värd i Sverige, Danmark och Norge.
Om en utredning tillsätts efter höstens val föreslår jag att även för- och nackdelar med en nordisk valutaunion samtidigt analyseras. I dagens oroliga värld är ett starkt, samarbetande Norden ”viktigare än någonsin”, som författaren och nordisten Bengt Lindroth har konstaterat. En gemensam valuta, en nordisk krona, skulle vara ett viktigt redskap för att samordna och stärka Norden ekonomiskt.
En reflexartad invändning är förmodligen att detta inte är realistiskt. Men varför inte? För- och nackdelar bör prövas likaväl som för- och nackdelar med en euroanslutning.
En nordisk valutaunion fanns mellan 1873 och 1924, då på guldmyntfot. Det är tack vare denna valutaunion vi idag handlar med kronor och ören i Sverige, Danmark och Norge. Under första världskriget övergavs guldmyntfoten. Man kunde inte längre lösa in sedlar mot guld och valutaunionen blev historia för den gången.
När Gunnar Wetterberg kring 2010 åter väckte tanken på en nordisk förbundsstat föreslog han att länderna antingen skulle ansluta sig euron eller välja att återupprätta den nordiska valutaunionen. För en gemensam och samordnad ekonomisk politik vore samma valuta av stort värde. Wetterberg föreslog att även en förstudie för en nordisk förbundsstat skulle göras – något som idag borde vara ännu mer aktuellt och realistiskt.
Euroförespråkarna verkar ha glömt eurokrisen, som var en djup skuldkris i flera länder. Faktum är att en rad euroländer, med Frankrike i spetsen, stora och växande, även idag dras med växande budgetunderskott som strider mot regelverket. Sveriges förre statsminister Göran Persson varnade nyligen för att ”en tickande bomb” breder ut sig i Finland. I vårt östra grannland frågar sig för övrigt allt fler om euroanslutningen, dessutom utan folkomröstning, var särskilt klok. En ny eurokris kan mycket väl stå för dörren.
De nordiska länderna står på en gemensam värdegrund och har ekonomier som väl kompletterar varandra. Med en gemensam krona finns förutsättningar att skapa ett optimalt valutaområde. En nordisk krona kan bli en stabil och trygg valuta i en allt mer osäker omvärld. Menar regeringarna allvar med den vackra visionen om att Norden ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region” krävs det konkreta åtgärder och beslut.
För första gången sedan Kalmarunionen står våra länder på samma försvars- och säkerhetspolitiska grund. Nu gäller det att undanröja gränshinder, samordna länderna ekonomiskt och lagstiftningsmässigt och skapa ett starkt Norden. Mot den bakgrunden är det minst lika viktigt att utreda förutsättningarna för en gemensam nordisk krona som för en euroanslutning.
Ett starkt Norden är bra för oss själva, för Europa och för världen!
Håkan Larsson
Aktiv i Föreningen Norden och tidigare bland annat riksdagsledamot (c)