Östersunds-Posten
Länstidningen
Skånska Dagbladet
Nord-Sverige
Om tre månader är det val i Sverige. Väljarna får då möjlighet att välja sina företrädare till riksdag, region och kommun. Fria val är demokratins kärna.

I detta läge borde det vara viktigt för de politiska partierna att med all kraft föra ut sin egen politik, presentera de egna förslagen för de som ska rösta i september. I stället hemfaller flera partier åt ett politiskt spel som går ut på att tala illa om, misskreditera, andra politiska partier. Detta dessutom i ett för landet allvarligt och känsligt läge då krig pågår i Europa och då Sverige, tillsammans med Finland, har ansökt om medlemskap i Nato.

För mig är det politiska spel som pågår ovärdigt vår demokrati. Om man verkligen vill ta ansvar för vårt land bör man inte försöka ställa till ytterligare en regeringskris några månader före ett val. Men det är just vad som pågår.

I riksdagen borde sakpolitiken vara avgörande. Ett exempel på en sakfråga där spel går före sak är strandskyddet. Där har högeroppositionen – Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – lierat sig med Vänsterpartiet för att sätta stopp för ett enklare, bättre strandskydd. Inte för att man var emot förslagen i sig utan för att man ville ge regeringen och Centerpartiet en näsbränna inför valet. Att det blir vi som lever på landsbygden som drabbas blundar man för. Nu blir det sannolikt inga lättnader i strandskyddet på flera år.

I Natofrågan går Sverige i takt med Finland. Även i andra frågor finns inspiration att hämta från den gamla rikshalvan i öster. Inte minst hur partierna agerar inför ett val. I stället för att ödsla kraft på att misskreditera andra partier koncentrerar sig partierna där på att föra ut den egna politiken och de egna kandidaterna. Inte heller binder man sig för vem som ska vara regeringsbildare innan väljarna har sagt sitt. Detta hindrar förstås inte tuffa diskussioner i sakfrågor.

Med valresultatet som grund sätter sig de finländska partierna ned och förhandlar fram ett program och en regering, en majoritetsregering. Resultatet blir naturligtvis kompromisser i många frågor, men en regering med majoritet i riksdagen ger stabilitet och handlingskraft.

Sedan millennieskiftet 2000 har Finland haft breda majoritetsregeringar ledda av antingen en socialdemokratisk, en centerpartistisk eller en samlingspartistisk statsminister. De flesta partierna har ingått i olika regeringar beroende på valresultat och utfall av regeringsförhandlingarna.

Så fungerar det inte i Sverige, där regeringarna under senare år regerat i minoritet. Här får Centerpartiet kritik för att partiet inte på förhand deklarerar vilken statsminister man vill se. Det får inte systerpartiet i Finland när man agerar på samma sätt.

Utifrån sin självständiga mittenposition har Bondeförbundet/Centerpartiet många gånger kunnat påverka samhällsutvecklingen genom samverkan med olika partier. Men när partiet idag agerar från sin mittenposition möts man av attacker och misstänkliggöranden, främst från partierna till höger.

Sverige skulle må väl av att kasta de kvarvarande resterna av tvåblockssystemet i papperskorgen. Sverige skulle också må väl av en majoritetsregering i de osäkra tider vi lever i. De politiska partierna bör därför inse allvaret och lägga av med det politiska spel som pågår för närvarande.

Håkan Larsson, centerpartist på Rödön