Det var hursomhelst en fantastisk tid. Centerrörelsen var under Thorbjörns tid som partiledare en stor, levande folkrörelse som breddades och blev ett av huvudalternativen i svensk politik. Jag minns särskilt hans rikstingstal på stämman i Ystad 1976, valdebatten med Olof Palme i Scandinavium och valvakan vid segervalet i september samma år. Decentralisering och lokalsamhälle var grundläggande idéer för framgången.

En fråga som stärkte centerrörelsen var kärnkraftsmotståndet – och där spelade Thorbjörn en huvudroll. Efter centerstämman i Luleå 1973, då professor Hannes Alfvén utvecklade kärnkraftens risker och problem, genomfördes tusentals studiecirklar runt om i hela landet. Insikten om kärnkraftens risker och problem – från uranbrytning till slutförvaring av det radioaktiva avfallet – spred sig runt om i landet. Problem som i hög grad finns kvar och som även idag är starka argument mot mer kärnkraft.

Ett område där Thorbjörn spelade en mycket viktig roll var det nordiska samarbetet. Under arbetet med den nyutkomna boken om Gunnar Ericsson, Astrid Lindgrens bror (”Från Bullerbyn till Lidarrende”), har jag förstått att Thorbjörn Fälldin var den som främst förde den nordiska facklan från Gunnar vidare. Han var aktiv i SLU när samarbetet, främst med finska Agrarförbundet, utvecklades och underströk under hela livet vikten av ett nära nordiskt samarbete. När Thorbjörn hade blivit riksdagsman, och senare partiordförande, fungerade Gunnar Ericsson som rådgivare i nordiska frågor. Thorbjörn blev, liksom Gunnar, en nära vän till Finlands president Urho Kekkonen.

Att Thorbjörn Fälldin, efter sin tid i partipolitiken, blev ordförande för Föreningen Norden är därför ingen tillfällighet. Han gjorde då bland annat stora insatser för att trygga folkhögskolan Biskops Arnös ekonomi (tillsammans med Gunnar Söder). Ett starkt Norden var en vision som hela tiden levde.

Sista gången jag träffade Thorbjörn överlämnade jag boken jag skrivit om en av hans föregångare i politiken, Nils Larsson i Tullus, bondeståndets siste talman. (”Frihetskämpen från Tullus, En jämtländsk bonde i storpolitiken”). Thorbjörn blev glad och efteråt fick jag ett tackbrev, där han tackade för att han hade fått lära sig en hel den nytt om den jämtländske bondepolitikern.

År 2008 fick jag möjlighet att vara redaktör för ”En bok till Thorbjörn” med texter av många av hans vänner på olika samhällsområden. Boken ger en bild av Thorbjörns mångsidighet och breda engagemang på olika samhällsområden. Han var utan tvekan en av vår tid största politiker, men han var också mycket annat; ångermanlänning, bonde, folkbildare, nordist, bankman och sportentusiast. En man att komma ihåg även idag!

”Jämlikhet och trygghet i ett decentraliserat samhälle” var en paroll när i en av de framgångsrika valrörelserna under Thorbjörn Fälldins tid. En paroll som borde lyftas även på 2020-talet!