Idag är det tio år sedan Anna Lindh avled efter att ha blivit överfallen av en knivman på NK i Stockholm. Annas bortgång mitt i livet och mitt i värvet som Sveriges utrikesminister var inte bara en stor tragedi för hennes närmaste och hennes parti, utan för hela Sverige. Jag tror att utvecklingen i vårt land, särskilt det politiska samtalsklimatet, skulle ha blivit annorlunda om Anna Lindh inte mött mördaren.
Under några år kring 1980 arbetade jag tillsammans med Anna Lindh i Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL), ungdomsorganisationernas gemensamma organ för internationella kontakter. Anna var ordförande och jag var en av landsrådets två generalsekreterare.
Jag har många positiva minnen av samarbetet i SUL. Vi deltog i olika konferenser såväl i Norden som runt om i Europa. Det var en tid då kontakterna mellan ungdomsorganisationer på båda sidor av den fortfarande existerande järnridån utvecklades. Vi lärde oss mycket om förhållandena i öst och knöt värdefulla kontakter. Även om vi i början av 1980-talet inte kunde föreställa oss järnridåns nedmontering inom några år tror jag att de här kontakterna medverkade till att så skedde. Erfarenheterna från det ”all-europeiska ungdomssamarbetet” var säkerligen också värdefulla för Anna Lindh i hennes arbete som Sveriges utrikesminister ett par decennier senare. Fortsätt läsa