Sverige behöver ett tydligt centeralternativ

Karl-Erik2Det är viktigt att tänka nytt. Men om man inte är väl förankrad i sina grundläggande värderingar kan det gå snett.

Därför blev jag glad över dagens seminarium med Centerpartiets idéprogramgrupp. Särskilt inspirerad blev jag av gamle CUF-ordföranden, jordbruksministern, EU-parlamentarikern, SPF-ordföranden med mera Karl-Erik Olsson, som vid seminariet förklarade att lokalsamhällestanken och arbetet för ett samhälle med ”gemenskap där alla behövs” är högaktuella även i vår tid. Karl-Erik var ideolog och ordförande för CUF i en tid då en hel generation unga centerpartister utvecklade det decentralistiska tänkandet och jag hoppas att vi kan får en ny idédiskussion värd namnet i den centergröna rörelsen. Jag deltog själv mycket aktivt in lokalsamhällesdebatten under Karl-Eriks tid som ordförande för den gröna ungdomsrörelsen. Fortsätt läsa

Talmannen som lade grunden till det moderna Sverige

TalmanMariaPer-OlleNils Larsson i Tullus var en av de fantastiska män som i mitten av 1800-talet lade grunden till Sveriges utveckling från fattigt land i Europas periferi till ett av världens främsta välståndsländer. Idag har jag varit i talmansgården i Tullus och berättat om hans stora insatser. Åhörare var en grupp från Östersunds Jämtlands lokalhistoriker och släktforskare.

Nils Larsson var bonde och sysslade även med handel. Men framför allt var han aktiv i moderniseringen av Sverige. Redan som 26-åring var han med och bildade Östersunds Reformsällskap 1848. Där arbetade han för allmän rösträtt (för män). Två år senare invaldes han i riksdagens bondestånd och inledde ett intensivt arbete för Jämtland, men även för Sverige. Han bekämpade orättvisor av alla de slag, arbetade för att Norge skulle jämställas med Sverige i unionen, för näringsfrihet och frihandel. Nils Larsson kämpade intensivt för att den ålderdomliga ståndsriksdagen skulle avskaffas och i december 1865 kunde han som talman i bondeståndet klubba ett enigt ställningstagande. Några dagar senare beslutade också majoriteten av de starkt oeniga adelsmännen att också säga ja till reformen.

På äldre dar gjorde Nils Larsson comeback i riksdagen 1887 som frihandlare under den stora tullstriden. Nu kunde han resa med tåg på 12 timmar till huvudstaden. När han första gången invaldes i riksdagen 37 år tidigare tog det mellan 10 och 14 dagar att resa till huvudstaden. Stora förändringar skedde under hans tid, förändringar som han själv aktivt bidrog till. Ännu större förändringar skedde senare, också det förändringar som han varit med att lägga grunden till.

Jag anser att Nils Larsson, bonden från Tullus, är en av de största och viktigaste politikerna i svensk 1800-talshistoria. Du kan läsa mer om honom här – och om du blir ännu mer intresserad av talmannens insatser kan du beställa den bok jag har skrivit om honom, Frihetskämpen från Tullus, En jämtländsk bonde i storpolitiken.

Bilden: I år är det 190 år sedan Nils Larsson föddes i Tullus – och han finns kvar som staty. Här ser du honom tillsammans med hans ättligare Maria Söderberg och Per-Olle Persson. Nils är Marias morfars farfar och Per-Olles farfars farfar.

Norrlandsförbundet säger ifrån till staten

I veckan har jag varit på förbundsmöte med Norrlandsförbundet i Luleå. Det var en givande tillställning. Bland annat antog de församlade representanterna ett uttalande som bör spridas brett. Jag återger det här:

Uttalande

Norrlandsförbundet, Luleå 10 maj 2012

Staten har ansvar för hela Sverige

Med dagens kommunikationer och teknik kan myndigheter med fördel lokaliseras på olika platser i landet. Statens sysselsättning är trots dessa möjligheter extremt koncentrerad till Stockholm. Även nytillkommande myndigheter lokaliseras oftast till huvudstadsområdet, trots riksdagens uttalanden om att nytillkommande sysselsättning bör placeras på andra platser.

Det är till och med så att utvecklingen går i centralistisk riktning. Redan omlokaliserad sysselsättning flyttas tillbaka till Stockholm. Ett exempel är generaldirektören för Folkhälsoinstitutet i Östersund som drivit igenom öppnande av en filial i Stockholm. Ett annat exempel är att Rikspolisstyrelsen planerar att centralisera sina telefonväxlar till storstadsregionerna. Fullföljs planerna skulle telefonväxeln, Norrlandsnoden, i Kramfors läggas ned. Detta är oacceptabelt!

Norrlandsförbundet kräver att statens myndigheter i sin lokalisering tar ansvar för hela landet. Centraliseringen till Stockholm måste stoppas och fler myndigheter omlokaliseras till andra delar av landet. De statliga jobben kan medverka till att stärka och bredda de regionala arbetsmarknaderna. Erfarenheterna visar att det går att finna god kompetens när myndigheter flyttas ut i landet.

En omlokalisering av statliga arbetstillfällen från huvudstadsregionen till andra delar av landet, inte minst Norrland, är positivt för hela landet. Fördelarna är många:

–       Prisvärda lokaler finns på många orter i landet

–       Lokaler frigörs i Stockholm för bostäder och annan verksamhet

–       Kompetent personal finns i andra delar av landet, inte minst i Norrland

–       Lägre personalomsättning utanför storstadsregionerna

–       Statliga jobb stärker de regionala arbetsmarknaderna och medverkar till att alla delar av landet kan växa och utvecklas

Norrlandsförbundet kräver att den slentrianmässiga koncentrationen av statliga myndigheter ersätts av en genomtänkt decentralisering. Följ riksdagens uttalanden om att ny statlig sysselsättning ska lokaliseras till andra delar av landet än huvudstadsregionen.

Vi välkomnar nya statliga jobb till Norrland!

Oförskämt av ”idrottsministern”

En fantastisk vårvinterdag på Rödön. Jag har såväl åkt skidor själv som följt fantastiska skid- och skidskyttelopp via TV.
Samtidigt har jag hela dagen varit upprörd över att ”idrottsminister” Lena Adelsohn Liljeroth låtit meddela att regeringen inte tänker ge några ekonomiska garantier för en OS-ansökan. Och detta gör ministern innan Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) ens har hunnit göra en första förstudie om en eventuell ansökan om vinterspel i Östersund/Åre 2022. Ett oförskämt agerande från den ansvariga ministerns sida.
Vad jag förstår finns inget formellt ställningstagande från regeringens sida, utan det handlar om ett eget utspel från den moderata ministerns sida. Agerandet borde vara oacceptabelt. Jag hoppas fortfarande att det finns klokare krafter i regeringen som sätter Adelsohn Liljeroth på plats i den här frågan.
För min del är jag övertygad om att ett vinter-OS i Jämtland inte bara är möjligt utan att det också skulle innebära mycket positivt, idrottsligt, näringslivsmässigt och ekonomiskt. Alla goda krafter bör arbeta vidare för en nationell samling bakom en ansökan om att arrangera vinter-OS 2022 i Östersund/Åre. Det är dags för Sverige att bjuda igen och bjuda in världens idrottsungdom.

Fördjupat samarbete i Nordens Gröna Bälte

”Den 7 juli 2015 återupprättas unionen mellan brödrafolken.”

Efter tre dagar i Tröndelag sitter jag nu på Mittnabotåget på väg hem till Jämtland. Det är alltid stimulerande att besöka grannarna i väster – och för varje gång blir jag allt mer övertygad om att gränsen vid Storlien är ett onödigt hinder för närmare samarbete.

Historien har genom seklerna spelat regionen många spratt. Freden i Brömsebro 1645 innebar att östtrönderna i Jämtland skiljdes från fränderna i väster genom en ny nationsgräns. Även om Jämtlandsbönderna fortsatte med sina handelsresor till Levanger och Trondheim krånglade gränsen till det.

Unionen mellan Sverige och Norge från 1814 underlättade kontakterna. I slutet av 1800-talet kom influenser och kapital in västerifrån i Jämtland. Genom järnvägen till Trondheim som stod färdig 1882 blev det lättare för jämtarna att resa till trönderhuvudstaden.

Upplösningen av unionen 1905 drabbade förmodligen Jämtlands län mer än någon annan del av Sverige. När centralmakten i Stockholm, liksom i Oslo, ensidigt tänkte nord- syd hamnade Jämtland vid sidan. Detta trots den centrala positionen mitt på Skandinaviska halvön.

Inför folkomröstningarna om EU-medlemskap 1994 var vi många som såg ett nära nordiskt samarbete som ett bättre alternativ än att bli en del av Brysselunionen. När Sverige och Norge valde olika relationer till EU var vi många som befarade att samarbetet i Norden – och då inte minst mellan Tröndelag och Jämtland/Härjedalen – skulle stå tillbaka under överskådlig tid. Så var det också till en början. Fortsätt läsa

40 år sedan hungerstrejken i Stora Blåsjön

hungerstrejk2På vägen hem från möte med Mittskandinaviskt regionprojekt i Röyrvik i Nord-Tröndelag besökte Maria och jag igår närbelägna Stora Blåsjön strax innanför Jämtlandsgränsen. Här firar man i helgen att det är 40 år sedan den riksbekanta hungerstrejken i byn. I Folkets hus finns en intressant utställning om kampen för fyra decennier sedan, det blir framtidsdiskussion, musik och dans.

Hungerstrejken – som i hög grad riktade sig mot centralmaktens centraliseringspolitik – ledde till att regeringen Palme anslog medel till ett vägbygge till byn – ett projekt som såväl gav jobb till de arbetslösa som en farbar väg till byn. Det var en stor framgång. Tidigare hade det ibland, särskilt vid tjällossningen på våren, endast gått att ta sig fram med traktor.

Hungerstrejken leddes av den kraftfulle Erland Eriksson (bilden), som därefter under många år verkade för bygden som centerpartistisk kommunpolitiker. I hungerstrejken deltog 26 män i byn. På bilden firar Erland framgången med hungerstrejken med att för första gången i livet dricka en klunk champagne. Han avled förra året.

Den farbara vägen har underlättat för turismen i bygden, men ändå har befolkningsminskningen fortsatt. Idag bor ungefär 80 personer permanent i Stora Blåsjön, mindre än hälften av hur många som fanns här för 40 år sedan. Ändå finns framtidsförhoppningar – här finns en fantastisk miljö och närhet till en levande fjällbygd på den norska sidan av gränsen. Frågan är om det krävs drastiska åtgärder, typ hungerstrejken 1971, för att centralmakten ska inse att det glesbefolkade inlandet måste ges rättfärdiga förutsättningar för utveckling.

Allt är naturligtvis inte perfekt i grannkommunen Röyrvik, men norsk distriktspolitik ger helt andra utvecklingsförutsättningar än svensk politik för regional utveckling. Norge har återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter – som ger även glesbefolkade fjällbygder någorlunda likvärdiga konkurrensförutsättningar med mer centrala och tätbefolkade områden. Det är hög tid att lära av Norge på det här området! Med mer av ”norsk” distriktspolitik skulle Stora Blåsjön och andra byar och bygder i inlandet få ny utvecklingskraft.

Inom Mittskandinaviskt regionprojekt pågår ett målmedvetet arbete för att stärka hela gränsbygden.

SR Jämtland och SVT Jämtlandsnytt har uppmärksammat 40-årsjubiléet. Stefan Nolervik har ett mycket bra reportage från Stora Blåsjön i dagens utgåva av Östersunds-Posten, vilket dock inte finns på nätet.

Dags för hundraåringen att komma igen

SvenningGröningFör 100 år sedan, närmare bestämt den 1 december 1910, publicerade Carl Berglund uppropet Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. Det blev startskottet för den partibildningsprocess som tre år sedan ledde till bildandet av Bondeförbundet, dagens Centerpartiet.

I onsdags presenterades jubileumsboken 100 år av handlingskraft, utgiven av Jengels förlag i Östersund, vid ett seminarium i riksdagshuset. Jag har bidragit med texter till boken, som jag tycker blev mycket bra. Särskilt det omfattande bildmaterialet från det gångna seklet är värdefullt. Vid seminariet deltog Olle Svenning och Lotta Gröning (bilden) med värdefulla synpunkter. Enighet råder om att inte minst Axel Pehrsson Bramstorp är undervärderad. Tack vare krisuppgörelsen 1933 – alliansen mellan arbetare och bönder – stärktes den sköra demokratin, som då var hotad – och arbetet med det svenska folkhemmet kunde fortsätta.

Efter seminariet var det mingel med uppvaktningar från olika håll i riksdagskansliet. Köp gärna boken – 100 år av handlingskraft. Den är väl värd sitt pris – och en utmärkt julklapp.

I helgen firar centerpartister från hela landet hundraårsdagen vid festligheter i Skövde. Jag kommer att resa dit och delta i lördagens seminarier. Min förhoppning är att Centerpartiet utifrån sina gröna grundidéer – ekohumanismen – med kraft stärker sin profil som det gröna, decentralistiska partiet i politikens centrum. I så fall finns det goda förutsättningar för ett framgångsval 2014. Det är dags för hundraåringen att komma igen med full kraft!

Förbundsstaten Norden

När jag arbetade för ett nej till EU-medlemskap inför folkomröstningen 1994 var det med visionen om ett starkt, enat Norden som alternativ. Jag såg framför mig ett nära samarbete mellan de nordiska länderna – som statsförbund eller förbundsstat – som i sin tur samarbetade med EU utan att vara en del av denna union.

De nordiska länderna valde emellertid olika relationer till Bryssel och intrycket blev att det inte var realistiskt med en nordisk statsbildning under överskådlig tid. En som däremot idag tror på ett enat Norden är Gunnar Wetterberg, historiker och samhällspolitisk chef vid Saco. Förra året skrev han två uppmärksammade debattinlägg i DN, där han förespråkade en nordisk förbundsstat.

Wetterberg har nu – på uppdrag av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet – gått vidare och skrivit boken Förbundsstaten Norden, där han skisserar hur en sådan statsbildning kan utvecklas fram till 2030. Häromdagen presenterade han boken vid Nordiska rådets session i Reykjavik. Fortsätt läsa

En pigg 90-åring

JohanJ, Marit och AnneI helgen har Senterpartiet fest i Oslo. Även om partiet för närvarande är pressat av ett mediedrev har senterfolket kraft att koppla av, lära av historien, se framåt och festa på traditionellt sätt.

Sammanfattningsvis har det varit en mycket trevlig dag med föreläsningar, underhållning och engagerade tal. Kjell Dahle och jag har fått möjlighet att presentera vår nya bok Annerledes-Europa – och efterfrågan på boken blev stor därefter. Partiledaren Liv Signe Navarsete höll ett engagerat jubileumstal, förre partiordföranden Johan J Jakobsen talade om de olika regeringskonstellationer Senterpartiet ingått i under de senare decennierna.

Det som rörde mig mest var emellertid förra partiordföranden Anne Engers framträdande vid jubileumsmiddagen. Anne, numera fylkesman (landshövding), var lika karismatisk och engagerad som under EU-kampen 1994, då jag besökte Norge många gånger. Det var en fröjd att höra henne tala om Senterpartiets roll i dagens och framtidens samhälle.

Senterpartiet grundades 1920 och firar alltså 90 årsjubileum. Centerpartiet i Sverige firar 100 år om någon månad och polska PSL, världens äldsta gröna centerparti är 115 år vid det här laget. Jag är övertygad om att de gröna centeridéerna behövs även på 2000-talet, kanske mer än någonsin. Därför är det så viktigt att samarbetet dessa partier emellan utvecklas framöver. Mitt intryck är att insikten om detta växer på båda sidor av Kölen. Kanske kan boken om Annerledes-Europa bli ytterligare en inspiration i denna riktning. På plats i Oslo är även Centerpartiets partisekreterare Anders Flanking.

Tidningen Nationen publicerar en utmärkt artikel om Annerledes-Europa.

Bilden: Tre aktiva veteraner på Senterpartiets 90 årsfirande. Från vänster förre partiordföranden Johan J Jakobsen, Marit Arnstad, tidigare bland annat energi- och oljeminister – och Anne Enger, partiledare och ”nej-drottning” under EU-kampen i mitten av 1990-talet. (Foto: Senterpartiet)

Centerseger i Svenstavik

älgIbland utropas man till segrare i tävlingar som man inte trodde att man skulle delta i. Men det är just vad som hände mig idag.

Jag har varit på Älghelga i Svenstavik och bedrivit valrörelse. Större delen av dagen var jag i Centerpartiets monter, delade material och talade med väljare. Trevligt och bra. Men så skulle det bli tävling mellan partierna i den unika sportgrenen kast med älgskonk. Dan-Olov Westberg frågade om jag ville vara med i centerlaget och det hade jag inget emot.

Tävlingen slutade med centerseger! Tillsammans med Dan-Olov och Torsten Medalen förärades jag en ros i segerpris. Tvåa blev Socialdemokraterna, trea Bergspartiet och fyra Moderaterna.

I Svenstavik tog man centersegern i älgskånkstävlingen som ett gott omen inför valet den 19 september. Det blir centerseger då också – både i Berg, Jämtland och Sverige!

Bilden: Glada segrare från vänster: Dan-Olof Westberg, Torsten Medalen och Håkan Larsson (foto: Marie Nordén)