Exakt 25 år har gått sedan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl. Den radioaktiva nedsmutsningen därifrån drabbade även norra Sverige, mer än 100 mil från den havererade reaktorn.

Just nu pågår en ny kärnkraftsolycka med liknande enorma konsekvenser, i japanska Fukushima. Ännu en gång visar kärnkraften sitt fula ansikte. Går något snett blir konsekvenserna enorma – och långsiktiga.

Runt om i hela Sverige har engagerade människor denna kväll manifesterat sin övertygelse om att kärnkraften måste fasas ut. Vi har bättre förutsättningar än någonsin att i stället producera miljövänlig, förnybar energi – och effektivisera användningen.

Även på Stortorget i Östersund samlades en hel del människor för att manifestera sitt kärnkraftsmotstånd. Manifestationen stöddes av Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag fick förtroendet att tala för Centerpartiets räkning.  Tidigare har jag, tillsammans med Hans Forsberg från Sundsvall, utvecklat mina synpunkter i Sundsvalls tidning.

Min förhoppning är att Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen nu åter växer sig stark. En bred, tvärpolitisk opinion är det bästa redskapet för att verkligen få till stånd en kärnkraftsavveckling. Första steget mot målet tog vi denna kväll i Östersund – och på många andra håll.

Kärnkraftsolyckan i Fukushima är antagligen en mycket större katastrof än vad som hittills framkommit. Några detaljer om händelseförloppen i de olika reaktorerna är inte offentliggjorda. Och informationen om de övriga fem reaktorerna i området är närmast obefintlig.

—-

Hur man än gör fortsätter problemen i månader, kanske många år. I Fukushimas sex reaktorer finns åtminstone 30 gånger mer radioaktivt material än vad som fanns i Tjernobyl. Grafitbranden i Tjernobyl fick de radioaktiva partiklarna att stiga högt upp och därmed spridas över ett stort område. I Fukushima kommer utsläppen ut på låg höjd och på marken. Gaser ger sig i väg, ånga tas av vinden, utsläpp letar sig ner i grundvattnet. Än så länge har det mesta blåst ut i Stilla havet, men när vinden vänder är risken för Tokyo uppenbar.

I svenska medier förstärks den japanska censuren med något som kan beskrivas som en självpåtagen kärnkraftscensur.

Kontrasten till Tyskland är slående. Där rapporteras från Japan på ett helt annat sätt. Och den tyska opinionen har också svängt fullständigt när det gäller kärnkraft.

Gunnar Lindstedt i Veckans Affärer 14 april 2011

(Publicerad i Sundsvalls Tidning och Länstidningen)

Vid centerstämman i Luleå 1973 hörde jag professor Hannes Alfvén tala om kärnkraften. Liksom de flesta som var på plats vid stämman kom jag till insikt om de stora risker kärnkraften innebär.

Efter stämman i Luleå startade några CUF:are, tillsammans med andra miljöaktivister, Aktion Stoppa Kärnkraften (ASK) som senare omvandlades och breddades till Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen. Därefter följde år av studier och opinionsarbete. Marscherna mot Barsebäck är fantastiska minnen. Kärnkraftsmotståndet växte till en bred folkrörelse med många kunniga medlemmar.

Efter kärnkraftshaveriet i Harrisburg 1979 gick plötsligt kärnkraftsförespråkarna i Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet med på kravet på folkomröstning om kärnkraften som Folkkampanjen och Centerpartiet drivit. Engagemanget under folkomröstningskampanjen var enormt, men omröstningen manipulerades genom att förespråkarna delade upp sig i två linjer. Hursomhelst skulle kärnkraften avvecklas efter att först ha byggts ut.

Så inträffade Tjernobylkatastrofen 1986. Kärnkraftsmotståndet växte igen, men förespråkarna påstod att västvärldens reaktorer är mycket säkrare än de ryska och att det inte fanns några skäl till oro.

Nu vet vi bättre. I Japan hotar just nu minst tre reaktorer att haverera efter den stora jordbävningen och den efterföljande tsunamin. Vi vet inte vilka konsekvenserna blir, men kan konstatera att Japans kärnkraft inte heller är helt säker. Annars har det från kärnkraftindustrins sida hävdats att japanerna har en mycket hög säkerhetsnivå och inte minst har haft beredskap för stora jordbävningar. Fortsätt läsa →

Kärnkraften har problem när elproduktionen behövs som mest. Däremot är biokraften pålitlig även när kylan slår till. Slutsatsen är att vi ska satsa på att utveckla den hållbara, gröna energin – och successivt fasa ut fossilenergi och kärnkraft. Så här skriver Svebio idag:

Kärnkraftverk står stilla – men biokraften fungerar i kylan

Sveriges 150 biokraftanläggningar producerar pålitligt el i vinterkylan. Medan andra kraftverk står stilla går kraftvärmeverken och mottrycksanläggningarna i industrin för fullt och producerar miljövänlig och förnybar biokraft.

Biokraften ger idag 12 TWh el om året, fyra gånger så mycket som vindkraften och el motsvarande tre kärnkraftsreaktorer av Barsebäckstorlek. Det är nära nog en fördubbling under de senaste åtta åren.

– Biokraften är en trygg och säker energikälla när det är kallt i Sverige, konstaterar Gustav Melin, vd i Svebio.

– Biokraftverken ger som mest under vintermånaderna. Produktionen är kontinuerlig, till skillnad från vindkraften, som bara producerar när det blåser, eller kärnkraften, som utan förvarning kan behöva stängas av säkerhetsskäl eller tekniska problem.

– Dessutom produceras biokraften nära användarna, vilket ger en säker försörjning med små distributionsförluster. Ett exempel är Stockholmsområdet, där det produceras omkring 1,5 TWh biokraft om året i tio anläggningar. Det motsvarar hushållsförbrukningen av el i Stockholms stad. I Stockholm finns varken kärnkraft, vattenkraft eller vindkraft.

Centerpartiet vill inte ha någon uranbrytning i Sverige.

En röst på Centerpartiet i riksdag, landstinget och kommuner är en röst mot uranbrytning.

Miljöminister Andreas Carlgren 15 september 2010

Enligt riksdagsbeslutet från i juni ska samhället inte subventionera ny kärnkraft med en enda krona. Detta verkar Folkpartiet med Jan Björklund i spetsen snabbt ha glömt. Nu vill Björklund och ministerkollegan Tobias Krantz satsa offensivt på att utbilda kärnkraftstekniker och på forskning kring kärnkraften. Kärnkraften ska få ”en gräddfil i forskningen” meddelar de båda folkpartiministrarna. Det innebär förstås i praktiken att staten ska satsa en massa resurser för att underlätta för nya reaktorer, tvärtemot beslutet om att inga subventioner ska utgå…