Bra att ha kronan kvar (LT 4/1 2001)

Sju år efter folkomröstningen om euro eller krona inser även många av de som finansierade ja-kampanjen med generösa bidrag att väljarna tog ett klokt beslut när de sa nej till valutabytet. I takt med att eurokrisen fördjupas förstår även storbolagens direktörer att den egna valutan är en tillgång för Sverige.

”Det är svårt att hålla ihop så många länder med så olika förutsättningar”, konstaterar nu SEB-chefen Annika Falkengren – just vad vi eurokritiker hävdade inför folkomröstningen 2003. Krisen inom eurozonen har flera orsaker, men euron är en del av problemet. I valutaunionen ska alla ha samma ränta och växelkurs trots att de ekonomiska förutsättningarna är olika. Det fungerar dåligt – och det ser vi med all tydlighet nu. Fortsätt läsa

Birgittas blinda eurotro

EU-minister Birgitta Ohlsson ser uppenbarligen som en av sina viktigaste uppgifter att propagera för euron. Att verkligheten visar på den gemensamma valutans tillkortakommanden saknar uppenbarligen betydelse för Birgitta.

I Expressen använder Birgitta Ohlsson Estlands anslutning till eurozonen som anledning till ett nytt utspel.  I artikeln upprepar hon påståendet om att det bara är en tidsfråga innan alla länder kring Östersjön har gett upp sina egna valutor för euron. Men i verkligheten drar alltfler öronen åt sig – och det med goda argument.

I Polen har exempelvis stödet för euron kraftigt minskat under senare tid. I maj 2010 var 37 procent av polackerna positiva till euron, i december hade siffran sjunkit till 24 procent. De flesta polacker är nöjda med zlotyn och tror inte att en övergång till euron skulle vara till fördel för vare sig den enskilde eller för landet.

Även Polens regering börjar inse riskerna med att överge den egna valutan. Europaministern Mikolaj Dowielewicz förklarade nyligen att euron skjuts på framtiden:

Vi måste vänta och se om planerna för euron kommer att fungera, förklarar Dowielewicz klokt nog. Och varför skulle Polen byta valuta? Att landet har haft en egen, flytande, valuta har medverkat till att man har klarat finanskrisen bättre än nästan alla övriga EU-länder.

Jag tycker att Birgitta Ohlsson bör fundera över om blind eurotro är bra vare sig för Sverige eller för Europa. Är det verkligen hennes uppdrag som minister att propagera för en valuta som en majoritet av de svenska väljarna har tackat nej till? EU-ministern borde åtminstone lyssna till vad hennes medarbetare från LUF-tiden Johan Ingerö har att säga, Eurokampanjen är ett plågsamt minne.

Euron hotar Europas ekonomi

Idag har jag en gemensam artikel med Nils Lundgren om vikten av att säga nej till euron i ÖP och LT (tyvärr ännu inte på nätet). Jag tycker att det är mycket viktigt att markera att argumenten mot en euroanslutning – och för att behålla kronan – är ännu starkare än när svenska folket röstade nej till euron 2003. Därför är det viktigt att lyfta in frågan inför valet. Självfallet är jag mycket glad över stödet från Nils.

————-

År 2003 fick svenska folket ta ställning till EMU i folkomröstning.  Socialdemokraterna och tre borgerliga partier, som tillsammans hade fått nästan 75 procent av rösterna i valet 2002, drev en intensiv jakampanj och Svenskt näringsliv satsade omkring tre kvarts miljard kronor på ett ja. Detta är, mätt per väljare, den i särklass dyraste valkampanj världen skådat. I stort sett hela pressen stod på jasidan. 

Ändå sa svenska folket nej till euron med stor majoritet, 56 procent mot 42. Centerpartiet stod på nejsidan och drev, med Lena Ek i spetsen, en föredömlig kampanj utan överdrifter och skrämselargument. Många nationalekonomer varnade också för riskerna med en gemensam valuta.

Sju år senare har vi facit. Euron är i djup kris och kostnaderna för att försöka rädda systemet är enorma. Svenska folket, centerpartiet och ett antal ekonomer kan vara stolta över att de stod emot EMU-propagandan. Det var rätt att säga nej. Fortsätt läsa

”Hur sjutton ska en borgerlig EU-skeptiker rösta?”

Det är Nils Lundgren och Eva Nisser som ställer frågan i Svenska Dagbladet. De ger också svaret; kryssa en EU-kritiker på något av allianspartiernas listor. Nils och Eva har också sammanställt en lista på lämpliga EU-kritiska kryssobjekt. Det finns också en intressant enkätundersökning av riksdagskandidaterna, som kan läsas på www.eurofraganivalet.blogspot.com.

Jag är själv EU-kritiker och naturligtvis glad över att finnas med på listan. Vi vet ju att främst Folkpartiet agerar för att driva fram en ny folkomröstning om krona eller euro och då är det förstås mycket viktigt att det finns tydliga och konsekventa EMU-motståndare i Sveriges riksdag. Det är något att tänka på innan man går till valurnan.

För min del ser jag för närvarande ingen som helst anledning att ta upp eurofrågan. Utvecklingen sedan folkomröstningen 2003 har visat på värdet att ha en egen valuta och en riksbank som kan sätta en ränta som är anpassad till svensk ekonomi. Medan euron är i djup kris har Sverige den starkaste ekonomin inom EU. Att det i detta läge ändå finns röster som vill skrota kronan är svårbegripligt. Likaså är det obegripligt att den så viktiga eurofrågan överhuvudtaget knappast märks i valrörelsen – hittills.

Svenska beteshagar har träd

En typisk svensk beteshage har träd och buskar. Det begriper uppenbarligen inte EU-byråkraterna i Bryssel. Nu har unionens tjänstemän rest runt i Sverige och konstaterat att det finns träd och en och annan buske i hagarna i Sverige – och det går inte för sig för Unionens utsända. De hotar nu att dra in 780 miljoner kronor i redan utbetalt EU-stöd från svenska bönder.

Det folkliga motståndet mot EU:s klåfingrighet är högst begripligt. Kan ingen upplysa byråkraterna i Bryssel om att svenska hagar naturligt har träd och buskar…

”Kronan hyllas i utlandet”

Den svenska kronan stärks kronai förhållande till euron. Wall Street Journal hävdar till och med att kronan hör till Europas starkaste valutor. Kronan är alternativet till euron, skriver den inflytelserika tidningen. ”Kronan hyllas i utlandet”, konstaterar DN.

Att Sverige idag har förhållandevis sunda statsfinanser beror naturligtvis på att regeringen har hanterat finanskrisen på ett bra sätt, men det beror också på att vi har kvar en egen valuta och en riksbank som kan sätta en ränta som är anpassad till svensk ekonomi.

Eurokrisen visar med all tydlighet på föredelarna med att ha en egen valuta. Svenska folket fattade ett klokt beslut i folkomröstningen 2003. Inte bara utlandet utan även vi själva har anledning att ”hylla” kronan.

Glädjande starkt stöd för kronan

Svenska folket har tagit starkt intryck av de svåra problemen inom Euroland. Greklands djupa kris är bara toppen på isberget. Svenskarna är glada över att de i folkomröstningen 2003 valde att behålla en egen valuta, kronan, och en självständig riksbank.

Att det är så framgår med all tydlighet av SCB:s undersökning av eurosympatierna. Av undersökningen framgår att sympatierna för den Frankfurtstyrda valutan kraftigt har minskat. I maj 2010 är 60 procent motståndare till att skrota kronan, 27,8 procent kramar fortfarande euron, medan 12,2 procent inte vet hur de skulle rösta.

Till och med bland Jan Björklunds och Carl B Hamiltons folkpartister är motståndarna till euron fler än anhängarna. Ändå fortsätter säkerligen Björklund och Hamilton sin propaganda för att byta valuta.

Centerpartiet valde att stå på nejsidan i folkomröstningen om euron 2003 – och utvecklingen sedan dess har visat att det var ett helt riktigt ställningstagande. Idag är en stark majoritet bland centerväljarna motståndare till euron. Jag tycker att Centerpartiet nu bör agera tydligt för att visa på att kronan tjänar Sverige väl – även framöver.