Inspiration från de gröna rötterna kan ge Centerpartiet nödvändig nystart

Yngve och jag lyfter Gustaf Jonnergård inför centerstämman i Örebro. Hos honom finns inspiration för framtiden att hämta!
Just nu pågår Centerpartiets nystart efter det föga framgångsrika valet förra året. Partistämman i Örebro, där tre viktiga program och många motioner kommer att behandlas, får stor betydelse i denna process. Av programförslagen kan vi konstatera att partiet tydligt lyfter sina traditionella profilfrågor, landsbygden och miljön. Back to basi(c)s – och det är en riktig prioritering i dagens utsatta läge.

 För att möta framtiden kan Centerpartiet hämta inspiration från sina gröna rötter. Mellan 1950- och 1970-talen gjorde partiet uppseendeväckande framgångar. Väljarstödet växte från nio procent 1956 till över 25 procent 1973. Partiet utvecklades såväl idémässigt som breddades kraftigt. Stödet bland de traditionella väljargrupperna på landsbygden växte samtidigt som partiet vann stort stöd även i städerna. Det finns utan tvekan mycket att lära för dagens centerpartister.

Under vårt arbete med biografin över Gustaf Jonnergård, partisekreterare under den unika framgångsperioden, har vi konstaterat att denne ideologiske tänkare spelade en nyckelroll i nära samspel med partiordföranden Gunnar Hedlund. Klart är också att den starka folkrörelseorganisationen runt om i landet hade stor betydelse för framgångarna.

Redan från starten för mer än hundra år sedan betecknade Bondeförbundet sig som ett centerparti, ett alternativ till såväl höger som vänster. Under 1940-talet inspirerades Bondeförbundet av sitt finska systerparti att markera sin mittenposition som ”tredje vägen”. Från denna utgångspunkt arbetade Jonnergård vidare när han i början av 1950-talet blev partisekreterare. Fortsätt läsa

Om inte om hade varit…

Just nu pågår Centerpartiets medlemsomröstning inför valet till Europaparlamentsvalet nästa år. Jag hoppas att många deltar i omröstningen och vi får en stark lista med duktiga kandidater som står för grön, decentralistisk politik under de kommande åren.

Samtidigt påminns jag om när jag själv var ganska nära att få ta plats i detta parlament i Bryssel/Strasbourg. Inför valet 2009 ställde jag nämligen upp som kandidat i medlemsomröstningen och fick ett starkt stöd. Det kändes bra och var beredd att satsa. Jag såg mig som en konstruktiv EU-kritiker, som var beredd att arbeta för ett nära europeiskt samarbete när det gäller gränsöverskridande frågor som handel, miljö och brottsbekämpning. Däremot var jag – och är fortfarande – motståndare till att göra EU till ett alltmer centraliserat statsbygge.

Bild: De fem ”toppkandidaterna” i valet till Europaparlamentet 2009. Från vänster: Kent Johansson, Abir Al-Sahlani, Lena Ek, Marie Wickberg och Håkan Larsson.

Jag sattes högt upp på listan av valberedningen. Vid förtroenderådet i Norrköping i slutet av 2008 skulle listan fastställas. Då gick Centerkvinnornas dåvarande ordförande (Gunilla Hjelm) upp i talarstolen och argumenterade för att flytta ned mig på listan eftersom en kandidat som ”vill gå baklänges in i framtiden” inte borde stå så högt upp. Hon menade alltså att jag var alltför EU-kritisk. Hjelm lyckades övertala en majoritet av ombuden om att flytta ned mig till femte plats. Fortsätt läsa

Nordens tid är nu – underlätta samarbete över gränserna!

Länstidningen 28 augusti 2023
Nyligen besökte vi Krokoms grannkommun Lierne och deltog i en intressant konferens om gränssamarbetet, arrangerad av vårt norska systerparti Senterpartiet. På plats var bland andra Norges minister för nordiskt samarbete Anne Beathe Twinnereim och Liernes ordförer Reidar Bolling Rødli, som representerar Arbeiderpartiet.

Krokom (Hotagen) och Strömsund (Frostviken) har länge samarbetat med de trønderska grannkommunerna Lierne och Røyrvik inom Vaajmaprojektet. Viktiga framsteg har gjorts, exempelvis samarbete när det gäller hälsovård och skola. Viktiga är också de personkontakter som knutits för att underlätta samarbetet i denna gemensamma bygd.

Bild: Centerpartister från Krokom tillsammans med Norges minister för nordiskt samarbete. F v: Andreas Karlsson, Håkan Larsson, Karin Jonsson och Anne Beathe Twinnereim.
Vaajmaområdet är i grunden samma arbetsmarknad. Många som bor i Valsjöbyn och Gäddede arbetar på andra sidan gränsen och vice versa. Detta trots en hel del krångel. Skattefrågor, sociala system och tullfrågor är inte samordnade. Något som orsakar problem för arbetstagare och företag som arbetar över gränsen. Fortsätt läsa

Avgörande tid i Polen

Den 15 oktober är det val såväl till senaten som sejmen i Polen. Samtidigt tänker den styrande högernationella PiS-regeringen genomföra en rad tillrättalagda folkomröstningar. Att man gör detta grundar sig utan tvekan på att PiS (”Lag och rättvisa”) med dess ”starke man” Kaczynski i spetsen känner oro för att de demokratiska partierna ska lyckas försätta hans regering i opposition. Opinionsundersökningarna tyder på att detta är fullt möjligt. Dessutom allierar PiS sig med partier och grupper ännu längre till höger.

I valet till sejmen (parlamentets underhus) med 460 ledamöter ställer partier upp var för sig eller i koalitioner. Det största demokratiska partiet Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska, PO) med Donald Tusk i ledningen samarbetar med flera mindre partier. PSL, Polska folkrörelsepartiet (Polskie Stronnictwo Ludowe, PSL), världens äldsta gröna centerparti, har bildat valallians med det nya centerpartiet Polska2050 under parollen ”den tredje vägen” (Trzecia Droga). Dessutom finns Nya Vänstern (Nowa Lewica) och några andra partier på vänsterkanten.

Förhoppningen är att dessa partier tillsammans ska kunna samla stöd från en majoritet av väljarna för att försätta det högernationella PiS i opposition. Att PSL och Polska250 har bildat en mittenallians kan få avgörande betydelse för att detta ska lyckas. PSL:s ordförande Wladyslaw Kosiniak-Kamysz och Polska250:s Szymon Holwnia kan förhoppningsvis leda sina partier till en framgång för Tredje vägen. Fortsätt läsa

Nytändning på landsbygden!

I över 20 år har Husdjursdagen i Alsen genomförts. Här kan bönder, företag knutna till modernäringen och den intresserade allmänheten träffas, utbyta åsikter, köpa lokalt producerade varor och, inte minst, träffa husdjur av många slag. Husdjursdagen har blivit en uppskattad årlig aktivitet långt utanför Alsenbygden.

Årets upplaga av Husdjursdagen genomfördes den 6 augusti. Jag tog en tur till Alsen som så många gånger förr – och blev imponerad. Massor av besökare och god stämning. Vädret medverkade förstås till att dagen blev synnerligen lyckad.

Bild: Mycket folk på sluttningen ned mot Alsensjöns strand.

Husdjursdagen i Alsen är något alldeles särskilt. En dag då bygden lever upp och många människor samlas på den vackra sluttningen med åkrar ned mot Alsensjön. Bakom arrangemanget står LRF-avdelningarna i Alsen och Rödön.

Det är lätt att få en känsla av att det pågår en nytändning för landsbygden. Jag tror att den positiva känslan är verklig. Särskilt roligt är att många barnfamiljer är på plats och se hur glada barn i alla åldrar är att träffa kossor, hästar, getter, får, höns, ankor och alpackor. Närheten till djuren lyser upp sluttningen ned mot Alsensjön denna eftermiddag.

Bild: Gunnar Lögdberg och Andreas Axelsson från de arrangerande LRF-avdelningarna på Rödön och i Alsen kan känna sig glad över det stora intresset.

Sammantaget är intrycket att intresset för modernäringen och landsbygden växer. Ett tecken är också det ökande intresset för att jordbruksutbildningarna, inte minst i våra bygder. Förhoppningsvis leder detta till ökad produktion och en bättre självförsörjning av mat. I vår oroliga omvärld är detta en trygghet och nödvändighet.

Nytändningen för landsbygden är därför både viktig och lovande!

Rödöbron 30 år!

Den 29 juni 1993 invigdes Rödöbron. 30 år senare kan vi konstatera att bron mellan Frösön och Rödön – tillsammans med Sannsundsbron och Vallsundsbron – betyder oerhört mycket för att binda samman Storsjöbygden. Broarna kom inte till av en tillfällighet. Mycket arbete krävdes för att de skulle förverkligas.

Förslag om en bro mellan Rödön och Frösön framfördes redan i slutet av 1800-talet av bondeståndets siste talman Nils Larsson i Tullus. Han åstadkom mycket, men bron fick vänta. I stället fortsatte färjetrafiken över Rödösundet i ytterligare ett sekel.

Nils G Åsling från Trångsviken blev industriminister 1976 och han lyfte behovet av broar i Storsjöbygden. Tillsammans med lokala politiker förverkligades först Sannsundsbron som blev verklighet fem år senare. Rödöbron fick vänta ännu en tid, men tiden arbetade för ett brobygge även här.

Turismen utvecklades i Västjämtland och det blev aktuellt att ansöka om att få arrangera vinter-OS. Nils G Åsling och landshövding Sven Heurgren arbetade länge målmedvetet tillsammans med Krokoms och Åre kommuner för att göra verkstad av planerna. När det inte blev resultat lyckades Åsling få riksdagen att besluta om att broar kunde avgiftsfinansieras. Då kunde en rad privata företag gå in och finansiera bygget tillsammans med staten. Fortsätt läsa

Kärnkraft – varken grön, förnybar eller fossilfri

Östersunds-Posten 28 juni 2023
Länstidningen 2 juli 2023
Regeringen argumenterar i sin kärnkraftsvurm, ivrigt påhejade av Sverigedemokraterna, för att Sverige ska byta ut målet om ett förnybart mot ett ”fossilfritt” energisystem. Tanken är förstås att kärnkraften ska få en nyckelroll i den gröna energiomställningen. Kampanjen är så framgångsrik att många verkar ha accepterat fossilfriheten som en sanning.

Att påstå att kärnkraften är fossilfri, ibland till och med ”100 procent fossilfri”, är emellertid ett påstående utan grund. Själva elproduktionen är fossilfri, men tar man hänsyn till hela livscykelperspektivet – och det bör man självfallet göra – stämmer det inte att kärnkraft är fossilfri. De övriga delarna i kärnbränslekedjan – uranbrytning, anrikning, reaktorbygge liksom efterföljande hantering, rivning och avfallshantering – innebär avsevärda utsläpp av koldioxid.

Varje energislag bör ses ut ett livscykelperspektiv. Inte heller förnybar energi är helt koldioxidfri om man tar hänsyn till alla kringaktiviteter. Men varken vind, sol eller vatten kommer i närheten av kärnkraftens koldixidutsläpp – och är dessutom avsevärt billigare än ny kärnkraft.
Bild: Uppenbarligen behövs mer opinionsbildning om vilka risker kärnkraft innebär. Här en affisch från en Barsebäcksmarsch på 1980-talet.

För mer än tio år sedan konstaterade Konsumentverket att Eons marknadsföring om ”koldioxidfri kärnkraft” var vilseförande. ”Tittar man på hela livscykeln för kärnkraft är det uppenbart att den inte är koldioxidfri och därför är termen olämplig i reklamsammanhang”, konstaterade verkets jurist när Eon fälldes. Företaget accepterade utslaget och slutade med det falska påståendet om koldioxidfri kärnkraft. Fortsätt läsa

Ödesval väntar Polen

Det är inte omöjligt att söndagens massiva manifestation för demokrati i Warszawa kan få avgörande betydelse för Polens framtid. Kanske en halv miljon polacker – från alla demokratiska oppositionspartier – visade genom sitt deltagande sitt motstånd mot den allt mer auktoritära PiS-regimen.

Utlösande för de stora protesterna är en ny lag, ”Lagen om en statlig kommission för att undersöka ryskt inflytande på Republiken Polens inre säkerhet under åren 2007 – 2022”. Oppositionen döpte snabbt om lagen till ”Lex Tusk” eftersom syftet uppenbarligen var att förbjuda den tidigare premiärministern och ordföranden i Europeiska rådet Donald Tusk, att delta i det politiska livet. Han är oppositionens främste kandidat till premiärministerposten. Lagen kan också användas mot andra oppositionspolitiker.

Hela lagen är rättsvidrig. Meningen är att en kommission på nio personer, utsedda av sejmen, som kontrolleras av regeringen – PiS (Lag och rättvisa), ska kunna döma personer som anses vara säkerhetsrisker. En person som någon gång under de 26 aktuella åren bedöms ha tagit beslut som har främjat ryskt inflytande skulle kunna förbjudas att beträda viktiga politiska poster.

Bild: I ledningen för söndagens marsch i Warszawa gick gamle Solidaritetsledaren Lech Walesa (i mitten) tillsammans med Medborgarplattformens ledare Donald Tusk (t h) och Warszawas borgmästare Rafal Trzaskowski (t v).

Upplägget är helt subjektivt och strider mot de grundläggande principerna i ett demokratiskt rättssamhälle. Kritiken blev också omgående hård såväl inom Polen som från internationella organ. Såväl EU som USA kom med fördömanden och varningar.

Viktigast är ändå att polska folket reagerar med kraft. Det är de som avgör vem som ska leda landet i det kommane valet. Den stora uppslutningen vid söndagens manifestation i Warszawa – men även på många andra platser i landet – visar detta. Allt fler polacker förstår att det gäller att rädda demokratin från ett auktoritärt styre, som man har hoppats slippa efter järnridåns fall 1989. Fortsätt läsa

Tal, Nationaldagen 6 juni 2023 i Krokom

Kära svenskar, kära jämtar och kära Krokomsbor!
Idag firar vi vårt land, våra bygder och oss själva. Vi som vuxit upp här och vi som har kommit hit. Nationaldagen är allas vår gemensamma dag. Den dag då vi också firar vårt samhälle och de grundläggande värden det vilar på; demokrati, yttrandefrihet, allas lika värde och rättvisa.

Idag är det på dagen 500 år sedan Gustav Vasa – eller Gøsste Erichson som han kallades då – valdes till Sveriges kung vid ett möte i Strängnäs. Denna dag brukar också ses som slutet på den nordiska unionen, Kalmarunionen. Det dröjde därefter 122 år innan Jämtland och Krokom – 1645 – blev en del av den nationalstat som Gustav Vasa lade grunden till. (Jämtland och Krokom har varit en del av Sverige i 378 år)

Jag kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om Kristian II ”Tyrann” inte hade ställt till med Stockholms blodbad 1520. Kanske hade de nordiska folken försonats, Kalmarunionen levt vidare och vi idag levt i ett enat Norden. Ingen vet förstås, men det var blodbadet som var bakgrunden till Gustaf Vasas och svenskarnas högst befogade uppror mot den danska övermakten. Fortsätt läsa

Nya hot om uranbrytning i Storsjöbygden

Länstidningen 30 maj 2023
Östersunds-Posten 31 maj 2023
För fem år sedan, 2018, förbjöds uranbrytning i Sverige. Det var inte minst en framgång för våra bygder. Några år tidigare hade nämligen kommunerna runt Storsjön – Åre, Berg, Krokom och Östersund – enats om att säga nej till uranbrytning i Oviken. Även regionen sa i politisk enighet nej till gruvplanerna.

Nu är hotet om uranbrytning tillbaka. Tidöpartierna är nämligen överens om att upphäva förbudet. Något som kan tyckas logiskt om man, som högerregeringen vill, ensidigt ska prioritera en kraftig satsning på ny kärnkraft.

I Västergötland har en mängd föreningar – från Hela Sverige ska leva, SNF och LRF till en lokal svampförening – samlats bakom kravet om stopp för alla planer på uranbrytning. Där finns Ranstadsgruvan, som en gång startades för att Sverige skulle få uran till egna atomvapen och senare till svenska reaktorer. Miljökonsekvenserna blev snart uppenbara och motståndet växte fram. I maj 1976 arrangerades exempelvis en gigantisk manifestation med mer än 25 000 deltagare. Planerna på stora dagbrott i området skrotades. Fortsätt läsa