Så har då länsstyrelsen räknat klart kryssen när det gäller riksdagsvalet. Jag får gratulera Pelle Åsling till en fantastisk framgång i kryssjakten. Pelle blir krysskung med hela 3488 kryss. Så många som 33,26 procent av alla centerväljare i Jämtlands län har satt ett kryss framför krysskungen Pelle. Av centerväljarna i länet har över 54 procent satt ett kryss framför en kandidat, högst andel i hela landet.

Jag fick också många kryss, men hamnar ändå långt efter Pelle. Bland väljarna i Jämtlands län har 1 237 – 11,80 procent – satt ett kryss framför mitt namn. Det är faktiskt en större andel än de flesta invalda centerriksdagsledamöter. De invalda som har fått en större kryssandel än jag är Pelle Åsling, Annie Johansson, Eskil Erlandsson, Maud Olofsson och Ulrika Carlsson. Kryssningen i Jämtlands län i alla partier ser ut så här, enligt ÖP.

Nu är det ändå så att vi bara har ett centermandat från Jämtlands län och det tar alltså Pelle Åsling. Spekulationerna i ÖP om att ett utjämningsmandat dessutom skulle kunna hamna hos Centerpartiet i Jämtlands län låter för bra för att vara sant. Men skulle det inträffa är det förstås mycket glädjande och bara att tacka och ta emot.

Så har ännu ett val passerat. Nu gäller det för oss centerpartister att se framåt – men först skadar det inte att också se bakåt och studera partiets historia. De gröna rötterna behöver vattnas för att vi ska kunna möta framtiden offensivt och ta tillbaka förlorad mark.

Den 1 december är det på dagen ett sekel sedan västgötabonden Carl Berglund publicerade sitt upprop Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. På hundraårsdagen utkommer Centerpartiets jubileumsbok 100 år av handlingskraft på förlaget Jengel. Jag ingår i redaktionen för boken tillsammans med Thomas Korsfeldt, Emelie Löthgren och Mailis Dahlberg, som har varit huvudredaktör och sammanhållande kraft.

Det har varit inspirerande att arbeta med jubileumsboken och jag är övertygad om att det är viktigt att vi känner vår historia. Centerpartiet har en egen identitet och en självständig roll i svensk politik, en roll som behövs även på 2000-talet. Därför hoppas jag att många kommer att studera 100 år av handlingskraft och hämta inspiration från våra föregångares insatser genom decennierna.

Jubileumsboken går snart i tryck och utkommer på hundraårsdagen den 1 december. Jag kan berätta att boken, förutom att den innehåller intressanta texter, är rikt illustrerad med bilder från Bondeförbundets/Centerpartiets breda arbete under det gångna seklet. Den gröna folkrörelsen har på många sätt uträttat stordåd – och jag hoppas och tror att vårt parti ska klara utmaningar även framöver. Läs 100 år av handlingskraft så är du bättre beredd att vara med och utveckla centerrörelsen för 2000-talet!

Det känns lite som dagen efter. I Krokoms kommun höll Centerpartiet ställningarna på ett imponerande sätt, men i riksdagsvalet minskade stödet tyvärr på ungefär samma sätt som på riksplanet, såväl i Krokom som i Jämtlands län i övrigt. Centerpartiet behåller dock sitt riksdagsmandat från länet – och kryssräkningen blir spännande. Inte minst för min del.

För Centerpartiet är det nu nödvändigt med en tid av självrannsakan. Partiet har främst förlorat mark i sina traditionella kärnområden, på landsbygden. Valresultatet riskerar att vidga klyftan mellan stad och land, mellan storstadsområden där moderaterna dominerar och landsbygdsområden där socialdemokraterna nu är starkare än tidigare.

Denna utveckling har naturligtvis sina orsaker. Många traditionella centerväljare har haft svårt att känna igen sitt parti. Även om partiet fortfarande har den i särklass bästa politiken för landsbygden och för att hela Sverige ska leva har bilden för många blivit en annan. En del landsbygdsväljare har gått till socialdemokraterna eller miljöpartiet, andra tycker uppenbarligen att de lika gärna kan rösta på moderaterna.

Dagens närmast cementerade blockpolitik passar dessutom inte särskilt väl för ett centerparti som historiskt har kunna samverka åt både höger och vänster för att på ett konstruktivt sätt påverka samhällsutvecklingen.

Jag hoppas att Centerpartiet nu använder stor kraft för att fullt ut återfinna sina gröna rötter och markera sin roll grönt, ekohumanistiskt parti i politikens centrum. Ibland ligger breda uppgörelser över alla parti- och blockgränser i landets intresse, och sådana har Centerpartiet kunnat medverka till även i svåra situationer. Måhända kan förutsättningarna förändras så att partiet kan återfinna denna roll.

Vi får se vad valanalyserna som väntar både centralt, regionalt och lokalt kan leda till. Jag hoppas att många centerpartister är beredda att självkritiskt fundera över hur vårt parti kan växa. Att grön politik för det goda livet behövs på 2000-talet råder ingen tvekan om.