Håkan inför valet 2010

Jag kandiderar till riksdagen!

Jag kandiderar till Riksdagen i valet den 19 september 2010. Om väljarna i Jämtlands län vill ge mig sitt förtroende är jag beredd att bli en stark röst för länets intressen i Sveriges Riksdag de kommande åren. Personligen vill jag gärna göra comeback i parlamentet.

Mellan 2002 och 2006 representerade jag nämligen länet i Sveriges riksdag. Det var ett mycket stimulerande uppdrag och jag känner att jag har mer kvar att ge i rikspolitiken. Att jag fick ett starkt stöd i valet till Europaparlamentet i juni, särskilt här i Jämtlands län, stimulerar också till en ny satsning. Likaså att jag fick ett starkt stöd från centerfolket i länet i medlemsomröstningen inför detta val.

Jag vill vara en stark röst för Jämtlands län i politiken. Ett glesbefolkat men vidsträckt län som vårt behöver tydliga röster i parlamentet.

I riksdagen kommer jag att driva en tydlig grön och decentralistisk politik. Sverige behöver ett offensivt Centerparti som arbetar för alla delar av vårt land, för en levande landsbygd och miljövänliga städer, även på 2000-talet.

Det gäller att föra en politik som ger alla delar av Sverige likvärdiga konkurrensförutsättningar. På detta område har vi mycket att lära av våra grannar i väster.

Norge har ett väl fungerande system för att ge de kommuner som släppt till sina forsar till elproduktionen en rättmätig del av de stora värden det strömmande vattnet genererar. Som ordförande för Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV) arbetar jag aktivt för ett liknande system även hos oss. Det är absurt att en resursrik kommun som Ragunda ska tvingas ha landets högsta kommunalskatt. Geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter är ett annan effektivt distriktspolitiskt verktyg för att utveckla hela landet, som norrmännen visar fungerar i praktiken.

Jag vill stärka Mittskandinavien genom ett stärkt öst- västsamarbete. I ett närmare samarbete mellan Jämtland och Tröndelag ligger en stor framtidspotential. Norge måste påverkas att upprusta och elektrifiera Meråkerbanen. En annan vision att förverkliga är att Trondheim – Åre – Östersund ska få stå värd för ett gränsöverskridande vinter-OS. Det skulle betyda mycket för hela regionen.

Överhuvudtaget vill jag arbeta för bättre infrastruktur och förutsättningar för företagandet i vårt stora, men glesbefolkade, län.

Miljö- och klimatfrågorna är stora utmaningar för framtiden. Samtidigt finns här stora möjligheter för Jämtlands län. Vi har förutsättningar att bli den första helt fossilfria regionen i Europa. Redan nu exporterar vi mycket grön energi från vatten-, vind och bioenergi. Nu gäller det att gå vidare med att göra även transportsektorn fossilfri. På riksplanet vill jag arbeta för en energiomställning där vi satsar offensivt på förnybar energi och effektivisering/hushållning med energin – samtidigt som vi avvecklar kärnkraft och fossila energikällor.

Integritets- och öppenhetsfrågorna är andra nyckelfrågor i mitt politiska arbete. Det gäller att försvara den personliga integriteten och friheten på internet mot de krafter som vill skapa ett övervakningssamhälle.

Får jag stöd från centermedlemmarna i medlemsomröstningen kommer jag att ställa upp som kandidat och arbeta intensivt för ett bra valresultat i september 2010. Varmt välkommen att hjälpa till i det arbetet!

Håkan

——————-

Här kan Du läsa om mitt engagemang i internationella frågor, främst när det gäller Europa:

Redan tidigt var jag intresserad av samhällsfrågor. Mina föräldrar inspirerade mig. Min mamma Anna-Maj var med och bildade en avdelning av Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund, SLKF (nuvarande Centerkvinnorna) hemma i Skärstad, och min pappa Harald bytte parti från socialdemokraterna till bondeförbundet/centerpartiet när han slutade som arbetare på Huskvarna Vapenfabrik för att bli arrendator efter farfar Karl på gården Hultarp. Jag minns många intressanta diskussioner från min barndom.

I min familj i norra Småland röstade man antingen på bondeförbundet/centerpartiet eller socialdemokraterna när jag växte upp på 1950-talet. Det som avgjorde partivalet var främst om man var bonde eller arbetare, åsikterna var det ingen större skillnad på.

När jag började i gymnasiet i Huskvarna var jag med och bildade en skolklubb där, Huskvarna Centerklubb. Det var åren kring 1968 och debattens vågor gick höga. Nästan alla var engagerad politiskt. Vi CUF:are tog ställning mot såväl USA:s krig i Vietnam som mot Sovjets invasion av Tjeckoslovakien. Jag var mycket stolt när jag fick resa till Stockholm och representera CUF på Svenska Kommittén för Vietnams årsmöte.

Protester mot USA och Sovjet
Värnplikten vid Försvarets Radioanstalt, FRA, betydde att jag flyttade från Småland till Stockholm. Snart var jag mycket engagerad i Stockholms Centerungdom. Vi var mycket engagerade i internationella frågor. Protester mot Vietnamkriget och stöd till motståndskampen mot apartheid i Södra Afrika stod högt på programmet. Europafrågorna var däremot inte särskilt aktuella vid den här tiden, men jag minns att vi CUF:are i Stockholm under en tid i början av 1970-talet deltog i Arbetsgruppen mot EEC:s arbete. EEC var föregångaren till EG, dagens EU.

Som Ung Centerredaktör fick jag möjlighet att knyta många internationella kontakter, såväl i Norden, Europa som med världen i övrigt. Jag minns exempelvis mycket väl när Öst-Timors nuvarande president José Ramos-Horta 1975 besökte mig på redaktionen på Kungsholmen i Stockholm och berättade om Indonesiens brutala invasion av hans lilla land.

All-europeiskt ungdomssamarbete
Under några år i slutet av 1970-talet arbetade jag som generalsekreterare i Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd, SUL. Då fick jag ofta representera de svenska ungdomsorganisationerna vid olika möten och seminarier inom den europeiska samarbetsorganisationen CENYC (Council of European Youth Committées) i Bryssel och Strasbourg. I detta samarbete deltog företrädare för länderna i västra Europa, men snart inleddes det all-europeiska ungdomssamarbetet, som var mycket spännande. Vid de konferenser som arrangerades, ofta vid Balatonsjön i Ungern, deltog alla ideologiska ungdomsinternationaler från de konservativa till de sovjetkommunistiska.

Jag är övertygad om att de möten med deltagare från båda sidor av ”järnridån” som jag deltog tillsammans med exempelvis Guy Ehrling från CUF och Anna Lindh från SSU spelade en positiv roll för vad som hände några år senare, 1989, då Berlinmuren föll och Europa åter började växa samman.

Orden från Lech Walesa
Innan det historiska året 1989 hann jag även med att vara förbundssekreterare i CUF, den gröna ungdomsrörelsen som vi kallade ungdomsförbundet vid den här tiden. Jag var under den här tiden med och byggde upp ett omfattande samarbete med det polska landsbygdsungdomförbundet ZMW. Denna organisation har samma gröna agrara rötter som CUF och vi utvecklade ett brett utbyte på distriktsnivå i mitten av 1980-talet, trots att Polen fortfarande var kommuniststyrt och Solidaritet hade slagits ned med våld. När grannlandet söder om Östersjön hade blivit en demokrati fick jag 1991 en polsk orden av president Lech Walesa för mina insatser för att bygga upp kontakter mellan svensk och polsk landsbygdsungdom. Vid Solidaritets 25-årsdag 2005 fick jag en minnesmedalj av samma skäl av den polska fackföreningsrörelsen. Det kändes mycket bra.

Många av ungdomarna i ZMW deltog kring 1990 i återupprättandet av det polska Bondepartiet PSL, världens äldsta centerparti grundat 1895. Intrycket från samarbetet med CUF spelade säkerligen en positiv roll i detta arbete. Tillsammans med PSL arbetade jag under 1990-talet aktivt för att skapa en ny ”grön international” för europeiska centerpartier med agrara rötter. Tyvärr blev inte detta arbete framgångsrikt och centerpartierna är idag delade mellan olika partigrupper i Europaparlamentet.

Inom CUF arbetade vi under 1980- och 1990-talen aktivt för att stärka det nordiska samarbetet. När frågan om en svensk ansökan om EU-medlemskap plötsligt aktualiserades 1991 var det naturligt för de flesta av oss att ställa sig på nej-sidan. Det innebar självfallet inte att vi var motståndare till att utveckla samarbetet i Europa, tvärtom, men att vi var kritiska mot strävandena att bygga en europeisk stat som var tydliga redan då. Vid den här tiden tog riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus initiativ till ett EU-kritiskt nätverk inom centerrörelsen, där jag engagerade mig.

Visionen om Norden
Min och andra CUF:ares framtidsvision var ett nära nordiskt samarbete och att Norden skulle samarbeta med EU som goda grannar utan att bli en del av unionen. Vid den här tiden hade jag blivit politisk chefredaktör på Östersunds-Posten och jag deltog i denna roll aktivt i opinionsbildningen inför folkomröstningen hösten 1994. De sista månaderna inför valdagen var jag tjänstledig för att arbeta som kanslichef för nej-sidan. Det var en både intressant och tuff uppgift.

Utgången av folkomröstningen blev som bekant att en majoritet av väljarna valde att säga ja till EU-inträde. Jag respekterade naturligtvis folkets utslag, samtidigt som jag beklagade att de nordiska länderna valde olika relationer till Bryssel. Nu gällde det att göra det bästa av situationen.

Demokratiernas Europa
Under de kommande åren deltog jag i EU-debatten främst genom mina kommentarer på Östersunds-Postens ledarsida. Som centerpartist arbetade jag dessutom aktivt för att stärka samarbetet med grannarna i Tröndelag. Att gränsen mellan Sverige och Norge numera utgör en yttre unionsgräns får inte innebära nya murar och gränshinder mellan broderfolken. I Europaparlamentsvalet 1999 stod jag på femte plats på Centerpartiets lista.

Vid valet 2002 fick jag förtroendet att representera Jämtlands län i Sveriges riksdag. Som ledamot deltog jag i EU-diskussionerna och skrev en rad motioner, där jag utvecklade min syn på hur Unionen borde utvecklas. Min uppfattning har hela tiden varit att samarbetet i huvudsak ska vara mellanstatligt, ett samarbete mellan självständiga länder. Visionen om Demokratiernas Europa är för mig långt mer tilltalande än ett Europas förenta stater med stormaktsambitioner.

Seger i EMU-omröstningen
Inför folkomröstningen om krona eller euro 2003 deltog jag aktivt i det tvärpolitiska arbetet för att Sverige skulle behålla den egna valutan. Inom det tvärpolitiska nätverket Europa ja, euro nej samarbetade jag nära med bland andra Lena Ek, Nils Lundgren, Sören Wibe och Jonas Sjöstedt. Det kändes förstås mycket bra att denna gång nå framgång och finnas på den segrande sidan när väljarna hade sagt sitt.

När mer än fem år har gått sedan EMU-folkomröstningen kan vi konstatera att svenska folket fattade ett mycket klokt beslut. Sverige har haft lägre arbetslöshet, lägre inflation och högre tillväxt än euroområdet. Det är en klar fördel att ha en självständig riksbank som kan sätta en ränta som är anpassad till svensk ekonomi än att tvingas leva med en genomsnittsränta för hela Euroland, fastställd av bankdirektörerna i Frankfurt. Jag kommer därför att arbeta vidare för att vi ska behålla en egen valuta.

Efter folkomröstningen om EMU har jag fortsatt att på olika sätt delta i EU-debatten. Vi ombildade nätverket Europa ja, euro nej till nätverket Nytt Europa, där jag under några år har varit ordförande. Jag har under åren också skrivit många debattinlägg i Europafrågor.

Ett grönt Sverige i ett grönt Europa
Jag är glad över att i årets EU-val vara en av Centerpartiets fem ”nationella kandidater”. Som den främste kandidaten på listan norr om Dalälven är förstås norra Sverige en viktig målgrupp i arbetet inför valet, men jag kommer också att under valrörelsen besöka södra delarna av landet och motivera väljare att rösta – och gärna sätta sitt kryss framför mitt namn på listan. EU påverkar oss på många sätt idag, och då är det viktigt att Sveriges ledamöter i Europaparlamentet verkligen är representativa för folkviljan. Vilken uppfattning vi än har om EU är det viktigt att delta i valet den 7 juni.

Jag arbetar för ett grönt, öppet och företagsamt Europa. När det gäller miljö- och klimatfrågor, handel och kamp mot internationell brottslighet är det europeiska samarbetet mycket viktigt. Däremot ska Bryssel inte blanda sig i exempelvis vilka jakt- och fiskeregler vi har i Sverige – eller hur många träd som ska få finnas i en svensk beteshage. EU bör sättas på bantningskur för att så många beslut som möjligt ska återföras till medlemsländerna. EU bör koncentrera sig på de genuint gränsöverskridande frågorna och inte syssla med detaljstyrning. På så sätt kan vi göra samarbetet ”smalare men vassare”.

Vill Du bli företrädd av en konstruktiv EU-kritiker i Europaparlamentet kan du med fördel sätta Ditt kryss framför mitt namn på Centerpartiets valsedel. Då väljer Du en ledamot som tar till vara på de möjligheter samarbetet ger, men som kommer att vara en vakthund mot centralisering och detaljstyrning från Bryssel.

Välkommen att engagera Dig arbetet för att kryssa Håkan till Bryssel! Låt oss arbeta för ett grönt Sverige i ett grönt Europa!

Håkan Larsson
070-266 72 62
hakan.larsson@centerpartiet.se