Sverige har ett flerpartisystem, inte ett tvåblockssystem. Ändå låter det i debatten inför valet ofta som om väljarna bara skulle ha två val, höger eller vänster. Särskilt försöker Tidögänget attackera Centerpartiet när partiet markerar sin självständiga mittenposition.

I grunden handlar det om demokrati. Väljarna har flera alternativ att välja mellan och hur makten kommer att fördelas avgörs av hur de röstar och regeringsförhandlingarna efter valet. Att påstå att det bara finns två alternativ att välja mellan är lurendrejeri och ett sätt att minska demokratin.

Under hela sin historia har Centerpartiet samarbetat utifrån sin självständiga mittenposition när det har funnits förutsättningar att påverka politiken i positiv riktning – och det har skett vid ett flertal tillfällen. Det hade partiet inte kunnat göra om partiet varit inlåst i ett ”block” – och så är fallet även idag.

Bild: Samarbetet mellan Axel Pehrsson Bramstorp och Per-Albin Hansson, mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna stärkte demokratin och byggde folkhemmet.

Böndernas och arbetarnas partier bygger välfärd
Allra viktigast är krisuppgörelsen mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna 1933. Liksom i våra nordiska grannländer var det böndernas och arbetarnas partier som genom att samarbeta stärkte den ännu sköra demokratin och därmed på allvar kunde börja bygga välfärdssamhället, folkhemmet. Detta samtidigt som högerkrafterna attackerade. Samarbetet mellan Axel Pehrsson Bramstorp, Per Albin Hansson och deras partier hade stor betydelse för Sveriges utveckling. Tack vare detta samarbete kunde också fascistiska och nazistiska rörelser på högerkanten hållas kort.

Under 1950-talet byggde Bondeförbundet/Centerpartiet och Socialdemokraterna vidare på det svenska folkhemmet. Gunnar Hedlund och Tage Erlander samarbetade bra och var ett starkt team.

Decentralism och miljöansvar
När Socialdemokraterna ett par decennier senare blev alltmer centralistiska och dessutom ville införa löntagarfonder som skulle kunna ta över stora delar av näringslivet kunde Centerpartiet med Thorbjörn Fälldin i spetsen samla en majoritet genom samarbete med Moderaterna och Folkpartiet. Centerpolitiken fick genomslag även genom detta samarbete. Decentralisering och miljöansvar var en viktig grund.

Bild: Under Thorbjörn Fälldins tid tog Centerpartiet kamp mot centralisering och för decentralisering.

Även i början av 1990-talet samarbetade Centerpartiet åt höger i en regering som leddes av Carl Bildt. När landet i slutet av detta decennium, nu lett av en socialdemokratisk regering under Göran Persson, drabbades av en djup ekonomisk kris tog Centerpartiet med Olof Johansson i spetsen ansvar genom att tillsammans med regeringen reda upp och få ordning på de svenska statsfinanserna. Något som vi har nytta av än idag.

Allians för Sverige och ”den breda mitten”
Allians för Sverige bildades 2004 på initiativ av Maud Olofsson. Därefter samarbetade Centerpartiet under mer än ett decennium med Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Under åtta av åren ingick partiet i en regering ledd av moderatledaren Fredrik Reinfeldt. Det underlättades av att Moderaterna vid denna tid hade flyttat sig in mot mitten.

När Moderaterna, Kristdemokraterna och senare även Liberalerna öppnade för samarbete med Sverigedemokraterna – något de lovat att inte göra – föll Alliansen som alternativ. I januari 2019 lades projektet formellt ned.

Åren före valet 2022 förespråkade centerledaren Annie Lööf en samling i mitten, ”den breda mitten”, där såväl Socialdemokraterna, Moderaterna som Centerpartiet skulle kunna ingå. Idén avfärdades dock som orealistisk och omöjlig. Idag inser nog en hel del att en sådan lösning hade varit bättre än den Tidöregering som bildades.

Bild: Annie Lööf föreslog ett samarbete i ”den breda mitten”. Idag beklagar många att så inte blev fallet.

Väljarstöd och förhandlingar avgör
Att Centerpartiet, utifrån sin självständiga mittenposition, även idag strävar efter att påverka utvecklingen genom att söka möjliga samarbeten är självklart. Så har partiet gjort under hela sin existens, ofta med gott resultat. När moderatledaren Ulf Kristersson binder sig högerut genom att utlova viktiga ministerposter till Sverigedemokraterna om han får fortsätta att vara statsminister har han ”diskvalificerat sig” i Centerpartiets ögon. Det är inget konstigt utan en logisk följd av politiken.

Nu går Centerpartiet ännu en gång till val som självständigt parti i mitten av svensk politik med Elisabeth Thand Ringqvist som ordförande.

”Sverige kan mer” är en bra grund. Det handlar om att stärka Sverige med en tydlig grön, decentralistisk politik som tar hela landet i bruk och ger goda utvecklingsmöjligheter. När väljarna har sagt sitt den 13 september finns förhoppningsvis goda förutsättningar fö Centerpartiet att omsätta så mycket av sin politik i en regering. Väljarstödet och regeringsförhandlingarna avgör. Socialdemokraternas ledare Magdaleda Andersson är den sannolika statsministern i en sådan regering, men ingenting är klart förrän man har enats om ett regeringsprogram.

Bild: Utifrån partiets självständiga mittenposition är Centerpartiet berett att samarbeta för att utveckla och stärka hela landet. Decentralisering och miljöansvar är en bra grund.

Sedan Bondeförbundet/Centerpartiet grundades för mer än ett sekel sedan har partiet utifrån sin självständiga mittenposition tagit ansvar för landet och ingått i de samarbeten som har gett bäst förutsättningar för en grön, decentralistisk politik. Så även idag, 2026! Synd att många inte har förstått, eller vill förstå, att vi har ett flerpartisystem och inte ett tvåblockssystem i Sverige.