Politiken har ansvar för hela landet

Politiken – regering och riksdag – har ansvar för att det ska finnas bra förutsättningar för utveckling, inte minst i form av kommunikationer, i hela landet. Självfallet gäller det även huvudstadsområdet och jag har förståelse för att investeringar behöver göras där. Jag kan dock konstatera att regeringens intresse uppenbarligen – av dagens inlägg på DN debatt att döma – är större när det gäller att bygga tunnelbanor och förbifarter kring Stockholm än att satsa på att rusta Inlandsbanan och bygga Norrbottniabanan.

Vad jag främst vänder mig emot i de fyra partiledarnas inlägg är att de okritiskt verkar acceptera dagens befolkningskoncentration till huvudstadsregionen. ”Tillväxten förväntas inte avta, utan de kommande tjugo åren bedöms Stockholms läns befolkning att öka med en halv miljon människor”, skriver man bland annat.

En regering har ansvar för hela landet, för att ge alla regioner förutsättningar att växa och utvecklas. Att befolkningen i snabb takt koncentreras är varken bra för de regioner, där befolkningen minskar eller för Stockholm och övriga storstadsområden där tillväxten främst sker. Varken utglesning eller ohämmad tillväxt är av godo. I glesbygden blir det svårare att upprätthålla en bra service för människor och företag, i storstadsområdena blir resultatet trängsel, miljöproblem och bostadsbrist. En balanserad utveckling av hela landet är den bästa gemensamma resursanvändningen.  Fortsätt läsa

Inspiration för landsbygdskämpar

Under ett par dagar har jag deltagit i Landsbygdsriksdagen i Blekinge som representant för Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV). Landsbygdsriksdagen är egentligen ingen ”riksdag” eftersom inga beslut tas. Däremot ger samlingen – med 750 deltagare från hela landet – säkerligen inspiration för många eldsjälar att arbeta vidare för att utveckla och stärka sin by eller bygd. På programmet står tal av makthavare – i år fanns fyra ministrar på plats – forskare, författare och debattörer. Dessutom genomförs en mängd seminarier som på olika sätt berör landsbygdsutveckling.

Jag deltog själv i två intressanta seminarier. Dels ett om Omställning Sverige, svenska byar och städer ställer om, som handlar om hur vi alla på olika sätt kan bidra till att ställa om samhället så att det blir långsiktigt hållbart, dels ett om vindkraftens lokalekonomiska betydelse. Fortsätt läsa

Lyssna till Görel Thurdin!

Just nu pågår något av mediadrev mot Annie Lööf, Centerpartiets ordförande sedan förra året. Partiets djupgående problem handlar emellertid inte i första hand om personfrågor – Annie gör så gott hon kan – utan mer om att partiet har klara identitetsproblem. Jag anser för min del att partiet måste finna tillbaka till sina gröna, decentralistiska rötter för att offensivt kunna gå framåt och åter växa sig starkt.

Den uppfattningen är jag inte ensam om. Görel Thurdin, miljöminister och vice partiordförande under 1990-talet har författat en intressant artikel som inlägg i Centerpartiets framtidsdiskussion, där hon uppmanar partiet att göra en ”u-sväng”. Hon menar att Centerpartiet ”behöver möta sin historia igen och fundera över vilka grundläggande värderingar det var som gjorde att partiet växte”. Det är lätt att instämma; den som inte är tryggt förankrad i sina rötter har svårt att möta framtiden på ett framgångsrikt sätt.

”Centerpartiet behöver ingen liberaliseringsvåg”, skriver Thurdin. ”Vi har varit frihetsälskande och det behöver inte alls jämställas med liberal. Frihet får ingen utan trygghet. Frihet för individen existerar inte för otrygga människor.” Fortsätt läsa

Sverige behöver ett tydligt centeralternativ

Karl-Erik2Det är viktigt att tänka nytt. Men om man inte är väl förankrad i sina grundläggande värderingar kan det gå snett.

Därför blev jag glad över dagens seminarium med Centerpartiets idéprogramgrupp. Särskilt inspirerad blev jag av gamle CUF-ordföranden, jordbruksministern, EU-parlamentarikern, SPF-ordföranden med mera Karl-Erik Olsson, som vid seminariet förklarade att lokalsamhällestanken och arbetet för ett samhälle med ”gemenskap där alla behövs” är högaktuella även i vår tid. Karl-Erik var ideolog och ordförande för CUF i en tid då en hel generation unga centerpartister utvecklade det decentralistiska tänkandet och jag hoppas att vi kan får en ny idédiskussion värd namnet i den centergröna rörelsen. Jag deltog själv mycket aktivt in lokalsamhällesdebatten under Karl-Eriks tid som ordförande för den gröna ungdomsrörelsen. Fortsätt läsa

Oförskämt av ”idrottsministern”

En fantastisk vårvinterdag på Rödön. Jag har såväl åkt skidor själv som följt fantastiska skid- och skidskyttelopp via TV.
Samtidigt har jag hela dagen varit upprörd över att ”idrottsminister” Lena Adelsohn Liljeroth låtit meddela att regeringen inte tänker ge några ekonomiska garantier för en OS-ansökan. Och detta gör ministern innan Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) ens har hunnit göra en första förstudie om en eventuell ansökan om vinterspel i Östersund/Åre 2022. Ett oförskämt agerande från den ansvariga ministerns sida.
Vad jag förstår finns inget formellt ställningstagande från regeringens sida, utan det handlar om ett eget utspel från den moderata ministerns sida. Agerandet borde vara oacceptabelt. Jag hoppas fortfarande att det finns klokare krafter i regeringen som sätter Adelsohn Liljeroth på plats i den här frågan.
För min del är jag övertygad om att ett vinter-OS i Jämtland inte bara är möjligt utan att det också skulle innebära mycket positivt, idrottsligt, näringslivsmässigt och ekonomiskt. Alla goda krafter bör arbeta vidare för en nationell samling bakom en ansökan om att arrangera vinter-OS 2022 i Östersund/Åre. Det är dags för Sverige att bjuda igen och bjuda in världens idrottsungdom.

Moderaterna hindrar regionbildning

Av allt att döma blir det ingen ny Region Mittsverige. Ansvaret för att ansträngningarna avbryts ligger hos Moderaterna. De vill uppenbarligen inte decentralisera makt från staten och på så sätt skapa starkare regioner. Detta trots att även Fredrik Reinfeldt för några år sedan ställde upp, tillsammans med Alliansens övriga partiledare, för att genomföra en regionalisering av Sverige.

Först ställde sig Moderaterna i Jämtlands län på åskådarplats. Det luktade populism lång väg. Idag har så Moderaterna i Västernorrland, som leder landstinget hos grannarna i öster, avbrutit sitt deltagande i arbetet för att skapa en Mittsverigeregion. Oförskämt nog försöker de skylla sitt avhopp på att Jämtlands läns landsting ville ha klara och tydliga förutsättningar för regionbildningen. Därför finns inte längre någon grund för att skapa en region med Jämtlands län och Västernorrlands län till 2015. Fortsätt läsa

Ett förändrat politiskt landskap

Idag har Vänsterpartiet som väntat med bred marginal valt Jonas Sjöstedt till ny partiordförande. Det kommer förmodligen att få betydelse för hur det politiska landskapet i Sverige förändrar sig. Får Jonas med sitt parti på den förnyelse han förespråkar kan en hel del komma att te sig annorlunda än förr, inte minst tonen i det politiska debatten.

Jag känner Jonas Sjöstedt sedan vi arbetade tillsammans med många andra i nej-kampanjen inför folkomröstningen om EU 1994. Redan då blev jag imponerad. Jonas var lugn, sansad, kunnig och skärpt. Ingen kunde som han snabbt tillgodogöra sig innehållet i svårbegripliga EU-dokument bättre. Sedan har tiden gått. Jonas gjorde sig under många år känd som en kunnig och aktiv ledamot i Europaparlamentet och vi sågs någon gång, bland annat när jag besökte Europaparlamentet Bryssel. (Senast jag träffade Jonas var för bara några veckor sedan, då vi sågs i riksdagsrestaurangen.) Inför folkomröstningen om euro eller krona 2003 samarbetade vi i det tvärpolitiska nätverket Europa ja – euro nej. Denna gång befann vi oss på den segrande sidan – vilket en stor majoritet av svenskarna idag med goda skäl är glada för.

Några sympatier för Vänsterpartiet har jag inte, men jag är imponerad av Jonas Sjöstedt. Förmår han hålla de traditionella testuggarna stången kan han säkert medverka till att attrahera nya väljare till sitt parti. Främst är det säkert  besvikna socialdemokrater som kan lockas till ett bredare, mindre doktrinärt och grönare vänsterparti. Själv utlovade Sjöstedt efter att han med bred marginal valts till partiordförande att särskilt utmana Miljöpartiet om positionen som Sveriges mesta miljöparti, främst genom att lyfta klimatfrågan och dess konsekvenser på olika politikområden. Det är också en utmaning mot det andra gröna partiet, Centerpartiet. Fortsätt läsa

Vattenkraftskommunerna arbetar vidare för sina rättigheter

FSV. Besšker K.MSedan 1999 arbetar Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV) för att även de kommuner och bygder som släppt till sina forsar ska få del av de stora värden som det strömmande vattnet generar. Idag går nästan allt till kraftbolagen och statskassan.

Sedan två år tillbaka är jag ordförande för FSV och torsdag/fredag höll vi årsstämma i Hammarstrand, vattenkraftskommunen Ragunda. Det blev en välbesökt och inspirerande stämma. Vattenkraftsutredaren Thomas Korsfeldt presenterade sina förslag, den erfarne vattenkraftskonsulten Nisse Andersson medverkade, liksom riksdagsledamöterna Per Svedberg (s) och Emil Källström (c). Även i år besöktes vi av vår framgångsrika systerorganisation LVK från Norge. Tine Larsen och Trygve Westgård gav kloka råd till vårt fortsatta arbete.

Norge är förebilden i det här arbetet. Inför årsstämman skrev vi en debattartikel, där vi utvecklar våra synpunkter och som har publicerats i en rad tidningar.

Vid årsstämman i Hammarstrand fick jag förtroendet att leda FSV även under det kommande året. Utmaningen nu är att öka opinionsbildningen och bygga allianser över partigränserna för att vi ska kunna uppnå resultat av vårt arbete. Bildandet av Inlandsinnovation AB, som riksdagen beslutade om i torsdags, kan ses som ett positivt resultat av bland andra FSV:s arbete. Detta bolag kan dock inte ses som en ersättning för ett långsiktigt och hållbart system för att tillförsäkra vattenkraftskommunerna del av de värden vattenkraften genererar. Det handlar om en rättighetsfråga.

Låt vattenkraften medverka till att ge lokal utvecklingskraft!

Trönderkrav på upprustning av Meråkerbanen

Sedan länge arbetar vi på båda sidor av nationsgränsen i Nordens Gröna Bälte (Jämtlands län och Tröndelag) för att Meråkerbanen mellan Storlien och Trondheim ska rustas och elektrifieras.

En upprustad järnväg på den norska sidan skulle betyda oerhört mycket. Det handlar om att genomföra visionen om Atlantbanan, snabbtåg Stockholm-Östersund-Trondheim i praktiken. På den svenska sidan är banan av god kvalitet ända fram till gränsen i Storlien. Att Norge, ett av världens rikaste länder, ännu inte har moderniserat järnvägen från 1882 är närmast absurt.

Kanske är något äntligen på gång, men beslut fattas fortfarande. Därför är det mycket välkommet att Trönder-Avisa i dagens ledare med kraft kräver att något ska hända. Det är en skam att man från norsk sida ännu inte har gått de svenska satsningarna till mötes.

Från Centerpartiet i Jämtlands län och Senterpartiet i Tröndelag fortsätter vi vårt lobbyarbete för att stärka öst- västförbindelserna över gränsen. Det är ett tålamodsprövande arbete – men vi kommer att lyckas!

Hela Sverige ska leva och utvecklas

För länge sedan satt jag i distriktsstyrelsen för Stockholmscentern och representerade huvudstaden i Stockholms läns landsting. På den tiden var vi mycket noga med att partiet skulle föra ungefär samma politik i hela landet. Centerpartiet utarbetade exempelvis en egen decentralistisk riksplan som alternativ till den pågående koncentrationen till storstäderna. I Stockholms län togs en grön regonplan fram.

Inriktningen på Centerpartiets politik var att hela landet skulle ges förutsättningar att växa. Det innebar en politik för fler invånare i skogslänen än vad den socialdemokratiska regeringen planerade för och färre i storstadslänen. Kort sagt, en balanserad utveckling i hela landet. Denna politik uppskattades även av många i Stockholmsregionen. Människor inser att trängseln ökar och köerna växer när allt fler koncentreras till en region. Trycket på miljön växer med olika problem som följd.

Idag växer åter Stockholmsregionen snabbt, delvis på övriga landets bekostnad. Stockholm växer så det knakar, konstaterar DN idag. Då behövs en kraftfull decentralistisk politik – och vem ska stå för en sådan om inte det decentralistiska partiet, Centerpartiet. Jag tycker därför att det är tråkigt att flera av partiets ledande företrädare i Stockholmsregionen idag inte fullt ut verkar dela dessa grundvärderingar. I stället verkar skyskrapor vara högsta klokskap i dessa kretsar. Borgarrådet Ankersjö i Stockholms stadshus utropar Bra att Stockholm växer och kommunalrådet Andersson i Solna talar i liknande termer. Ser herrarna inga problem med en så kraftig tillväxt som man vill planera för?

Jag anser att det nu är hög tid att offensivt lyfta fram och driva traditionella centerkrav för att hela Sverige ska leva och utvecklas. Från centerstatsråden i regeringen har det kommit flera positiva signaler i den riktningen under senare tid, exempelvis satsningen på matlandet Sverige och Inlandsinnovation AB, som erbjuder kapital för satsningar i norra Sveriges inland. Men det krävs mer. En balanserad befolkningsutveckling är en fördel både för Stockholm och de mer glesbefolkade delarna av landet. Det handlar om att ge alla delar av landet någorlunda likvärdiga förutsättningar att ta vara på sina möjligheter. Därför vill jag uppmana partiledning, regeringsledamöter och riksdagsgrupp att satsa på att driva viktiga och sedan länge förankrade centerkrav som:

1. Geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter (efter förebild från Norges framgångsrika distriktspolitik)

2. Återföring av vattenkraftsmedel (även detta efter norsk förebild. Överför exempelvis fastighetsbeskattningen av landets vattenkraftsanläggningar, och vindkraftsanläggningar, från staten till kommunerna)

3. Gå igenom de statliga myndigheterna och institutionerna i Stockholm för att se vilka arbetstillfällen som med fördel kan omlokaliseras till andra delar av landet. Det är ingen självklarhet att den statliga sysselsättningen ska vara koncentrerad till Stockholmsregionen. De statliga jobben kan medverka till att bredda och stärka arbetsmarknadsregionerna ute i landet.