Så har ännu ett val passerat. Nu gäller det för oss centerpartister att se framåt – men först skadar det inte att också se bakåt och studera partiets historia. De gröna rötterna behöver vattnas för att vi ska kunna möta framtiden offensivt och ta tillbaka förlorad mark.

Den 1 december är det på dagen ett sekel sedan västgötabonden Carl Berglund publicerade sitt upprop Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. På hundraårsdagen utkommer Centerpartiets jubileumsbok 100 år av handlingskraft på förlaget Jengel. Jag ingår i redaktionen för boken tillsammans med Thomas Korsfeldt, Emelie Löthgren och Mailis Dahlberg, som har varit huvudredaktör och sammanhållande kraft.

Det har varit inspirerande att arbeta med jubileumsboken och jag är övertygad om att det är viktigt att vi känner vår historia. Centerpartiet har en egen identitet och en självständig roll i svensk politik, en roll som behövs även på 2000-talet. Därför hoppas jag att många kommer att studera 100 år av handlingskraft och hämta inspiration från våra föregångares insatser genom decennierna.

Jubileumsboken går snart i tryck och utkommer på hundraårsdagen den 1 december. Jag kan berätta att boken, förutom att den innehåller intressanta texter, är rikt illustrerad med bilder från Bondeförbundets/Centerpartiets breda arbete under det gångna seklet. Den gröna folkrörelsen har på många sätt uträttat stordåd – och jag hoppas och tror att vårt parti ska klara utmaningar även framöver. Läs 100 år av handlingskraft så är du bättre beredd att vara med och utveckla centerrörelsen för 2000-talet!

Det känns lite som dagen efter. I Krokoms kommun höll Centerpartiet ställningarna på ett imponerande sätt, men i riksdagsvalet minskade stödet tyvärr på ungefär samma sätt som på riksplanet, såväl i Krokom som i Jämtlands län i övrigt. Centerpartiet behåller dock sitt riksdagsmandat från länet – och kryssräkningen blir spännande. Inte minst för min del.

För Centerpartiet är det nu nödvändigt med en tid av självrannsakan. Partiet har främst förlorat mark i sina traditionella kärnområden, på landsbygden. Valresultatet riskerar att vidga klyftan mellan stad och land, mellan storstadsområden där moderaterna dominerar och landsbygdsområden där socialdemokraterna nu är starkare än tidigare.

Denna utveckling har naturligtvis sina orsaker. Många traditionella centerväljare har haft svårt att känna igen sitt parti. Även om partiet fortfarande har den i särklass bästa politiken för landsbygden och för att hela Sverige ska leva har bilden för många blivit en annan. En del landsbygdsväljare har gått till socialdemokraterna eller miljöpartiet, andra tycker uppenbarligen att de lika gärna kan rösta på moderaterna.

Dagens närmast cementerade blockpolitik passar dessutom inte särskilt väl för ett centerparti som historiskt har kunna samverka åt både höger och vänster för att på ett konstruktivt sätt påverka samhällsutvecklingen.

Jag hoppas att Centerpartiet nu använder stor kraft för att fullt ut återfinna sina gröna rötter och markera sin roll grönt, ekohumanistiskt parti i politikens centrum. Ibland ligger breda uppgörelser över alla parti- och blockgränser i landets intresse, och sådana har Centerpartiet kunnat medverka till även i svåra situationer. Måhända kan förutsättningarna förändras så att partiet kan återfinna denna roll.

Vi får se vad valanalyserna som väntar både centralt, regionalt och lokalt kan leda till. Jag hoppas att många centerpartister är beredda att självkritiskt fundera över hur vårt parti kan växa. Att grön politik för det goda livet behövs på 2000-talet råder ingen tvekan om.

Under en tid har jag känt vinden i ryggen under valarbetet. Nu börjar denna känsla också omsättas i opinonssiffror på riksplanet. I dagens undersökning från United Minds går Centerpartiet upp till 7,5 procent. Nu ger vi järnet för att passera valresultatet från 2006!

Under valrörelsen har jag känt ett ökande stöd för Centerpartiet. Här i Jämtland har partiet en traditionellt stark ställning och mitt intryck är att vi håller ställningarna ganska väl. På riksplanet har emellertid opinionssiffrorna länge legat lågt. Dagens Demoskop visar emellertid att centerrörelsen är på gång och att det nu är möjligt att nå förra valets resultat, eller till och med få ett ökande stöd. Enligt Demoskop har Centerpartiet passerat sex procent och är på väg uppåt – och ännu återstår två veckor till valet. Många väljare har ännu inte bestämt vilket parti de ska välja.

I Krokom och Jämtlands län ger vi i varje fall järnet för en centergrön valframgång. Jag hoppas och tror att väljarna är med på vagnen.

Idag ligger Henry Svenssons intervju med mig för ÖP-TV ute på nätet. Här kan du ta del av frågor och svar. Jag tycker att det blev en bra intervju. Henry – och Bengt-Erik Gerhardsson som har filmat och redigerat, är verkliga proffs. Svaren får jag själv ta ansvar för.

Det är ett dåligt bärår i år, hävdas det. Men det gäller definitivt inte hallon och Krokoms kommun. Här finns massor av det ädla bäret.

Maria och jag har idag tagit en välförtjänt – om jag får säga det själv – paus från valarbetet. Vi har plockat hallon av yppersta kvalitet. Några timmar i hallonsnåren ger inspiration och nya krafter.

I kväll är det Ottsjön som gäller. Valmöte i en intressant bygd i Krokoms kommun.

Jag tillhör de centerpartister som gärna ser ett brett blocköverskridande samarbete för landets bästa. Därför tycker jag illa om den nuvarande hårda, närmast cementerade, blockpolitiken. Sanningen är ju att Centerpartiet och Socialdemokraterna vid flera tillfällen under det senaste seklet tillsammans har räddat landet. Det gäller främst krisuppgörelsen (kohandeln) 1933 då Axel Pehrsson Bramstorp och Per Albin Hansson hade modet att enas om en krispolitik för böndernas och arbetarnas bästa. På så sätt räddade man den sköra svenska demokratin när auktoritära och diktatoriska rörelser hotade. Senast ordnade Centerpartiet och Socialdemokraterna upp oredan i svensk ekonomi under 1990-talet.

Nu har de båda folkrörelsepartierna hamnat på olika barrikader i de blockpolitiska låsningar som föreligger. Tiderna kan emellertid ändras, fortare än vad vi kanske tror, och samarbete för landets bästa bli nödvändigt. Men då gäller det att inte bränna alla broar.

Visst kan man vara kritisk till en del inslag i Centerpartiets – och Alliansens – politik, men just nu går Socialdemokraterna – tillsammans med LO -längre än så. Runt om i landet gör man sitt bästa för att svartmåla Centerpartiet och Alliansen, det är bara att läsa de ofta absurda insändare som publiceras under valrörelsen.

Frågan är om inte LO, nära allierad med Socialdemokraterna, går längst i att bedriva förnedringskampanj och gå ned sig i träsket inför valet. I stället för att tala om vad man själv vill göra gör man allt för att förnedra och förtala de politiska motståndarna och regeringen. Vad Wanja Lundby-Wedin i praktiken sysslar med är smutskastning (bilden) och att bränna broar som mycket väl kan behövas redan dagen efter valet. Agerandet tyder på desperation, men sänker nivån på valdebatten till oacceptabla nivåer.

Jag vill se ett Sverige där partierna är beredda att samverka över blockgränserna för landets bästa. Alla partier kan kritiseras för att ha glömt detta, men LO-kampanjen tar priset när det gäller att smutskasta i stället för att bedriva en juste och saklig valdebatt. Väljarna är att beklaga.