Kategoriarkiv: Okategoriserade

En tragedi för Sverige

Idag är det tio år sedan Anna Lindh avled Anna Lindhefter att ha blivit överfallen av en knivman på NK i Stockholm. Annas bortgång mitt i livet och mitt i värvet som Sveriges utrikesminister var inte bara en stor tragedi för hennes närmaste och hennes parti, utan för hela Sverige. Jag tror att utvecklingen i vårt land, särskilt det politiska samtalsklimatet, skulle ha blivit annorlunda om Anna Lindh inte mött mördaren.

Under några år kring 1980 arbetade jag tillsammans med Anna Lindh i Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL), ungdomsorganisationernas gemensamma organ för internationella kontakter. Anna var ordförande och jag var en av landsrådets två generalsekreterare.

Jag har många positiva minnen av samarbetet i SUL. Vi deltog i olika konferenser såväl i Norden som runt om i Europa. Det var en tid då kontakterna mellan ungdomsorganisationer på båda sidor av den fortfarande existerande järnridån utvecklades. Vi lärde oss mycket om förhållandena i öst och knöt värdefulla kontakter. Även om vi i början av 1980-talet inte kunde föreställa oss järnridåns nedmontering inom några år tror jag att de här kontakterna medverkade till att så skedde. Erfarenheterna från det ”all-europeiska ungdomssamarbetet” var säkerligen också värdefulla för Anna Lindh i hennes arbete som Sveriges utrikesminister ett par decennier senare. Läs mer

Centerhistoria 34: Idéutveckling under två decennier

 

Det har utan tvekan hänt mycket inom Centerpartiet de senaste decennierna, inte minst idémässigt. Klart är att de uttalat liberala inslagen i partiets politik har blivit tydligare, inte minst genom inflytande från den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. Jag har följt denna utveckling genom åren och vill här ge min bild. Det är inte minst viktigt när partiet nu står inför ett vägval; ska Centerpartiet även fortsättningsvis vara ett tydligt grönt och decentralistiskt – ekohumanistiskt – parti eller ska partiets politik bli mer uttalat (ny)liberalt? En diskussion som drivits till sin spets genom det framlagda förslaget till nytt idéprogram.

Efter valet 1994, då Socialdemokraterna återkom i regeringsställning, startades ett nätverk för unga borgerliga politiker. Initiativtagare var moderatriksdagsmannen Ulf Kristersson (numera socialförsäkringsminister) och Stockholmscenterns ordförande Michael Arthursson (numera Centerpartiets partisekreterare). Syftet var att bygga nätverk och stärka samarbetet mellan yngre politiker i de icke-socialistiska partierna.

Nätverket var knutet till den marknadsliberala tankesmedjan Timbro, som sedan slutet av 1970-talet arbetade aktivt med opinionsbildning och för att, som inititativtagaren Sture Eskilsson (SAF:s informationschef) sa, ”vinna debatten”, det vill säga opinionen. Vid Timbro, som finansierades av Näringslivets fond (numera Stiftelsen Fritt Näringsliv), fick unga lovande personer från olika partier anställning. Det gällde även centerpartister. Centerpartiet hade dittills hållit distans till storkapitalet och dess organisationer, men i mitten av 1990-talet förändrades denna inställning hos en del av rörelsen. Läs mer

Ett samarbetande Norden i Europa och världen

Idag är osäkerheten stor om hur det europeiska samarbetet kommer att utvecklas. Från Bryssel kommer propåer om att den enda vägen är mer centralisering, att bygga en federation, ett Europas Förenta Stater. Denna inriktning har för närvarande en svag förankring bland medborgarna.

Det är hög tid att diskutera både hur vi vill ha det framtida samarbetet i Europa och pröva om det är läge för ett närmare samarbete i Norden (kartan).

Inför folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 arbetade jag aktivt på nej-sidan. Jag var inte – som vi utmålades av förespråkarna för medlemskap – motståndare till europeiskt samarbete, men såg redan då hur starka krafter arbetade för att skapa en alltmer centraliserad statsbildning. En utveckling som ja-sidan för övrigt gjorde vad man kunde för att förneka. Det var naturligtvis taktik, det gällde att inte oroa väljarna. Nästan hela etablissemanget argumenterade för unionsinträde och hade stora resurser till sitt förfogande. Ändå vann ja-sidan med en ganska knapp majoritet.

Min vision 1994 var ett starkt och nära samarbetande Norden, som i sin tur samverkade med EU utan att vara en del av unionen. De nordiska länderna kompletterar varandra på ett bra sätt och skulle tillsammans ha en stark röst både i Europa och globalt. Länderna står nära varandra kulturellt och historiskt – och det finns en folkligt förankrad nordism. Därför var jag övertygad om att ett samarbetande Norden skulle bli en positiv kraft både internt och i det internationella samarbetet. Läs mer

Centerhistoria 15: Bröderna Radic och kampen för Kroatiens bönder

Bröderna Radic är förmodligen helt okända för 99 procent av svenska folket. Men för Kroatien och Jugoslavien spelade de en mycket viktig roll under de första decennierna av 1900-talet. De grundade Kroatiska Bondepartiet och särskilt den yngre brodern, Stjepan (bilden) fick en betydelsefull roll.

Texten har tidigare publicerats i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa (på norska).

Två bröder som hade vuxit upp i ytterstafattigdom stod 1904 bakom grundandet av Kroatiska Bondepartiet. Småbönderna, som de kämpade för, hade inte rösträtt och var oftast analfabeter. Vägen mot makten verkade länge hopplös. Den äldste brodern, Ante Radic (1868-1919) dog året innan partiet fick sitt verkliga genombrott. Stjepan Radic (1871-1928) fick leda Kroatiens i särklass största parti fram till han mördades mitt under en häftig debatt i Jugoslaviens parlament.

När Kroatiska Bondepartiet grundades lydde kroaterna fortfarande under den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. De var ivriga katoliker. Serberna hade å sin sida till nyligen varit underlagda turkarna och tillhörde den ortodoxa kyrkan. De två broderfolken talade samma språk, men använde olika alfabet. Förhållandena dem emellan präglades av stora motsättningar.

Radicbröderna hade brobyggande mellan kroater och serber som en av sina hjärtefrågor. Under de våldsamma upploppen i Zagreb 1902 angrep många av deras kroatiska landsmän allt som var serbiskt. Stjepan Radic kallade dessa demonstranter för svin. I en pamflett argumenterade han för att fördomarna mellan grannfolken måste brytas ned. Visionen var att hela folket skulle känna sig hemma såväl i Ljubljana och Zagreb som i Belgrad och Sofia. Läs mer

Hur blir det med residensstaden?

Regionfrågan är skjuten på framtiden, men utredningen om den statliga indelningen av landet kommer ändå att lägga sitt förslag i december. Därför kan det diskussionen om Östersund eller Härnösand ska vara huvudort/residensstad för länsstyrelsen i framtiden snart blossa upp på allvar. Redan finns olika uppfattningar redovisade. Från Jämtlands läns synvinkel är argumenten för att Östersund ska vara residensstad även framöver starka – och så borde det vara även från statens sida. Bilden: residenset i Östersund.

Det blev ingen region Mittsverige,åtminstone inte till 2015. Men det hindrar inte att utredaren Mats Sjöstrand arbetar vidare med ett förslag om hur den statliga administrationen ska förändras. Det mesta talar för att Sjöstrand i december kommer att förslå att antalet länsstyrelser mer än halveras till 8 – 10 stycken. Sedan återstår förstås att se om regering och riksdag kommer att följa utredarens förslag.

När vi från Centerpartiets sida träffade Mats Sjöstrand i början på sommaren antydde han att han inte kommer att föreslå någon sammanslagning av de nuvarande länen, men att han kommer att föreslå ett minskat antal länsstyrelse. Då kan förstår fundera över vilken skillnaden är. Förmodligen tänker Sjöstrand föreslå att de olika avdelningarna på länsstyrelsen lokaliseras på olika platser. I praktiken får Jämtlands län och Västernorrlands län samsas om en gemensam länsstyrelse, måhända uppdelad mellan Östersund och Härnösand. Läs mer

Utredning om Åsbygden överlämnad

Strax före Jul överlämnade jag utredningen om Åsbygdens naturbruksgymnasium och Jämtlands Institut för landsbygdsutveckling (JiLU) till landstingsdirektör Karin Nöjd Strandberg. Jag har under hösten haft landstingets uppdrag att utreda vem som framöver bör vara huvudman för naturbruksgymnasiet i Ås och vilka organisatoriska konsekvenser detta kan få,

Det har varit ett mycket inspirerande uppdrag. Mitt förslag är att naturbruksprogrammet samordnas med övriga gymnasieutbildningar i Jämtlands gymnasieförbund. På så sätt kan resurserna tas till vara på bästa sätt och den fantastiska skolan i Ås få så bra utvecklingsmöjligheter som möjligt. Nu återstår förstås att se vilka slutsatser Jämtlands läns landsting kommer att dra av utredningen.

Under utredningens lopp har jag fått många bevis för att de gröna näringarna i Jämtlands län verkligen har framtiden för sig. Jorden, skogen och vattnet är mycket viktiga för sysselsättningen och produktionen framöver. Därför är behovet av den utbildning som Åsbygden erbjuder stort – och kommer att bli än större i framtiden.

Nationell vattensamordnare

För en tid sedan ringde Andreas Carlgren. Även om jag känner honom sedan länge är det inte var dag den upptagne och engagerade miljöministern ringer.

Vad ville Andreas? Jo, han ville utse mig till nationell vattensamordnare – och idag blev regeringens utnämning officiell.

Det är ju så att EU:s ramdirektiv för vatten är på väg att införas. I en sådan process är det många frågor som ska klargöras. Min uppgift som vattensamordnare blir att föra dialog med olika inblandade parter på olika nivåer. Jag ska lyssna till vad myndigheter, organisationer och kommuner har för synpunkter och vidarebefordra dem till regeringen.

Det blir ett spännande uppdrag att ta itu med på det nya året. En bra vattenkvalitet ligger i allas intresse, men det är förstås viktigt att åtgärderna blir balanserade och inte slår ut andra viktiga verksamheter i vårt samhälle. Själv kommer jag inleda mitt arbete som vattensamordnare med att resa runt i landet och lyssna till hur man ser på det pågående arbetet kring vattendirektivet. De fem vattenmyndigheterna kommer att höra till de första jag ska besöka.

En stark röst för Jämtlands län

Nu har centermedlemmarna i Jämtlands län fått listorna över vilka som kandiderar till riksdagen och landstinget. Varje medlem i centerorganisationerna har det ansvarsfulla uppdraget att rangordna tio kandidater som de vill placera på Centerpartiets listor inför nästa års val. Jag hoppas att många deltar i omröstningen så att de listor som ska fastställas på höststämman den 21 november kommer att vara väl förankrade i rörelsen.

Jag har blivit nominerad och kandiderar till riksdagen. Erfarenheterna från mandatperioden 2002 – 2006 kommer väl till pass om jag skulle få nytt förtroende att sitta i parlamentet. Jag kan gå in i arbetet med full kraft redan från start.

Jag känner att jag har mycket kvar att ge i politiken och kan bli en stark röst för Jämtlands län i Sveriges riksdag under nästa mandatperiod. Om medlemmarna ger mig förtroende är jag beredd att arbeta hårt i den kommande valrörelsen. Det starka stödet från Jämtlands län i valet till Europaparlamentet tidigare i år ger mig också ny inspiration.

Om jag åter får företräda Jämtlands län i parlamentet kommer jag att arbeta hårt för att ge alla delar av Sverige goda förutsättningar för utveckling och tillväxt. Det gäller att ge företag och kommuner över hela landet goda förutsättningar och samtidigt bekämpa den regionala och sociala klyvning som hotar så snart centralister och koncentrationsivrare får arbeta ostört. Den gamla CUF-parollen Gemenskap där alla behövs är grunden för mitt politiska arbete – mellan människor lika väl som mellan regioner. Läs mer

Intensivt arbete på centerstämman

Idag har Centerpartiets stämma öppnats i Örebro. Den här gången är antalet ombud större än någonsin tidigare, 521 ledamöter. Jag hoppas att detta kommer att leda till en öppen och fri diskussion under stämmodagarna. Den första dagen tyder också på att så blir fallet.

Själv har jag arbetat i kommitté nummer tre, Klimatpolitik som tillväxtkraft. Under ledning av Strömsunds kommunalråd Karin Stierna diskuterade vi igenom en mängd viktiga frågor. Från Jämtlands sida fick vi gehör för kravet på att stärka minerallagen så att kommunerna kan inlägga veto mot uranjakten redan på prospekteringsstadiet. Det känns bra och förhoppningsvis går stämman på samma linje. Likaså fick jag stöd för en stärkt skrivning om att alla icke hållbara energikällor Läs mer

Berlusconis Europa är inte vårt Europa

Under eftermiddagen var jag på den pågående CUF-stämman i Folkets hus i Östersund för att lyssna till Lena Ek. Lena är som vi vet en mycket aktiv ledamot i Europaparlamentet inte minst på miljöområdet. Inför ungdomsförbundarna understök hon särskilt vikten av att arbeta för ett grönt Europa, där vi är helt överens. Är det något område där vi behöver ett nära samarbete i Europa så är det när det gäller att möta miljö- och klimathoten, som inte känner några nationella gränser.

Det finns de som förnekar klimathotet, både i Sverige och i Europa. Men var och en med öppna sinnen kan konstatera att klimatet håller på att förändras. Fjällbjörkarna klättrar allt högre upp på fjällsidorna, fästingburen borelia sprids i Sverige. Mot den bakgrunden är det viktigt att Europas länder samarbetar och gör vad som är möjligt för att samla hela världen till kraftfulla åtgärder. FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december blir mycket viktig – och då kommer Sverige som EU:s ordförandeland med miljöminister Andreas Carlgren i spetsen att ha en historisk uppgift.

Lena Ek och jag är inte överens om allting. Jag är exempelvis tydligare i att förespråka ett europeiskt samarbete mellan självständiga länder, Demokratiernas Europa. Men jag är övertygad om att vi skulle kunna företräda Centerpartiet tillsammans i Europaparlamentet på ett positivt och framgångsrikt sätt.

Som Lena sa inför CUF-stämman ”Berlusconis Europa är inte vårt Europa”. Våra motståndare finns både till höger och vänster. Väljarna har avgörandet i sin hand.