Efter att de brittiska väljarna röstat för att Storbritannien ska lämna EU kunde man hoppas på viss självrannsakan i Bryssel. Men icke, i stället anstränger man sig för att öka farten på unionståget.

Detta blev tydligt när EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker häromdagen höll sitt ”state-of-the-union-tal” inför Europaparlamentet i Strasbourg. Centraliseringen av makten till EU-byråkratin ska fortsätta för att göra Unionen mäktigare. Konturerna av ett Europas Förenta Stater blir allt tydligare. Om medborgarna vill följa med på unionståget eller inte verkar ordförande Juncker strunta i.

Juncker föreslår att den som innehar hans nuvarande post i framtiden (själv kommer han snart att avgå) även ska vara ordförande för ländernas stats- och regeringschefer. Uppenbarligen drömmer han om att Europas Förenta Stater ska ha en post motsvarande presidentposten i Amerikas Förenta Stater. Fortsätt läsa →

Länstidningen 15mars 2017

Lördagen 25 mars ska det firas i den italienska huvudstaden. Åtminstone är det tänkt så. EU-ledarna samlas för att påminna om att det är 60 år sedan Romfördaget, Unionens grunddokument, antogs.

Jubiléet sker i ett läge då EU befinner sig i sin djupaste kris sedan fördraget skrevs 1957. Britterna har beslutat lämna och motsättningarna växer bland de kvarvarande medlemmarna. Därför blir den ”framtidsdeklaration” som ska antas i Rom intressant. Tanken är att deklarationen ska starta en bred ”medborgardiskussion”. Som underlag har kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker presenterat en vitbok med fem alternativ. Vi går in i ett avgörande skede för det europeiska samarbetet.

En bred diskussion om EU är välkommen, inte minst i Sverige. Risken är emellertid att statsbyggarna, de som vill öka Bryssels makt med mer överstatlighet tar befälet i debatten trots en växande kritik bland allmänheten. Tyskland och Frankrike vill samla mer makt till EU. Ordföranden för liberala Aldegruppen Guy Verhofstadt går längst och argumenterar i klartext för ett Europas Förenta Stater med gemensam regering och armé. Alla medlemsländer ska vara med i Schengen och ha euron som valuta. Fortsätt läsa →

De politiska eliterna runt om i Europa är i chock över att de brittiska väljarna med klar majoritet har uttalat sig för att Storbritannien ska lämna EU. I kommentarerna anstränger man sig för att snacka bort folkets ställningstagande. Det påstås att många inte förstod vad de röstade om, var ”korkade”, att de föll offer för populism och att de nu ångrar sig. En undersökning gjord efter folkomröstningen visar dock att klart fler är ”happy” med resultatet än motsatsen.

I grunden handlar det om att medborgarna inte längre stillatigande accepterar att makten i EU utövas över deras huvuden. När de brittiska väljarna efter 43 års medlemskap tar ställning för att lämna unionen måste det tas på allvar. Storbritannien bör inte straffas för att man har lyssnat till folkviljan utan det gäller nu att få till stånd bra avtal och överenskommelser mellan alla inblandade parter. I stället gäller det att dra slutsatser av brexit.

Fortsätt läsa →

För exakt 20 år sedan röstade svenska folket ja till EU-medlemskap. 52,3 procent av väljarna valde ja-sedeln, medan 46,8 procent röstade nej den 13 november 1994. Det var i hög grad ett centrum – periferival. Medan över 80 procent av väljarna i Strömsund röstade nej var siffran den omvända i Danderyd.

Jag var aktiv på nej-sidan. Under åren före folkomröstningen skrev jag många ledarkommentarer i ÖP mot EU-inträde och i samband med omröstningen var jag tjänstledig för att vara kanslichef på nej-sidan. När jag nu läser texterna i ÖP vid folkomröstningen kommer minnena tillbaka. Det var en intensiv tid med debatt på alla nivåer.

Mitt – och många andras – alternativ till EU var ett nära samarbete mellan de nordiska länderna. Ett starkt Norden som samarbetar med EU utan att bli en del av Unionen. Jag är övertygad om att det skulle kunnat bli en bra lösning. Tillsammans kan länderna få en starkare ställning än var och en för sig. Det gäller även idag. Fortsätt läsa →