Kategoriarkiv: Möten och arrangemang

Oförskämt av ”idrottsministern”

En fantastisk vårvinterdag på Rödön. Jag har såväl åkt skidor själv som följt fantastiska skid- och skidskyttelopp via TV.
Samtidigt har jag hela dagen varit upprörd över att ”idrottsminister” Lena Adelsohn Liljeroth låtit meddela att regeringen inte tänker ge några ekonomiska garantier för en OS-ansökan. Och detta gör ministern innan Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) ens har hunnit göra en första förstudie om en eventuell ansökan om vinterspel i Östersund/Åre 2022. Ett oförskämt agerande från den ansvariga ministerns sida.
Vad jag förstår finns inget formellt ställningstagande från regeringens sida, utan det handlar om ett eget utspel från den moderata ministerns sida. Agerandet borde vara oacceptabelt. Jag hoppas fortfarande att det finns klokare krafter i regeringen som sätter Adelsohn Liljeroth på plats i den här frågan.
För min del är jag övertygad om att ett vinter-OS i Jämtland inte bara är möjligt utan att det också skulle innebära mycket positivt, idrottsligt, näringslivsmässigt och ekonomiskt. Alla goda krafter bör arbeta vidare för en nationell samling bakom en ansökan om att arrangera vinter-OS 2022 i Östersund/Åre. Det är dags för Sverige att bjuda igen och bjuda in världens idrottsungdom.

Fördjupat samarbete i Nordens Gröna Bälte

”Den 7 juli 2015 återupprättas unionen mellan brödrafolken.”

Efter tre dagar i Tröndelag sitter jag nu på Mittnabotåget på väg hem till Jämtland. Det är alltid stimulerande att besöka grannarna i väster – och för varje gång blir jag allt mer övertygad om att gränsen vid Storlien är ett onödigt hinder för närmare samarbete.

Historien har genom seklerna spelat regionen många spratt. Freden i Brömsebro 1645 innebar att östtrönderna i Jämtland skiljdes från fränderna i väster genom en ny nationsgräns. Även om Jämtlandsbönderna fortsatte med sina handelsresor till Levanger och Trondheim krånglade gränsen till det.

Unionen mellan Sverige och Norge från 1814 underlättade kontakterna. I slutet av 1800-talet kom influenser och kapital in västerifrån i Jämtland. Genom järnvägen till Trondheim som stod färdig 1882 blev det lättare för jämtarna att resa till trönderhuvudstaden.

Upplösningen av unionen 1905 drabbade förmodligen Jämtlands län mer än någon annan del av Sverige. När centralmakten i Stockholm, liksom i Oslo, ensidigt tänkte nord- syd hamnade Jämtland vid sidan. Detta trots den centrala positionen mitt på Skandinaviska halvön.

Inför folkomröstningarna om EU-medlemskap 1994 var vi många som såg ett nära nordiskt samarbete som ett bättre alternativ än att bli en del av Brysselunionen. När Sverige och Norge valde olika relationer till EU var vi många som befarade att samarbetet i Norden – och då inte minst mellan Tröndelag och Jämtland/Härjedalen – skulle stå tillbaka under överskådlig tid. Så var det också till en början. Läs mer

40 år sedan hungerstrejken i Stora Blåsjön

hungerstrejk2På vägen hem från möte med Mittskandinaviskt regionprojekt i Röyrvik i Nord-Tröndelag besökte Maria och jag igår närbelägna Stora Blåsjön strax innanför Jämtlandsgränsen. Här firar man i helgen att det är 40 år sedan den riksbekanta hungerstrejken i byn. I Folkets hus finns en intressant utställning om kampen för fyra decennier sedan, det blir framtidsdiskussion, musik och dans.

Hungerstrejken – som i hög grad riktade sig mot centralmaktens centraliseringspolitik – ledde till att regeringen Palme anslog medel till ett vägbygge till byn – ett projekt som såväl gav jobb till de arbetslösa som en farbar väg till byn. Det var en stor framgång. Tidigare hade det ibland, särskilt vid tjällossningen på våren, endast gått att ta sig fram med traktor.

Hungerstrejken leddes av den kraftfulle Erland Eriksson (bilden), som därefter under många år verkade för bygden som centerpartistisk kommunpolitiker. I hungerstrejken deltog 26 män i byn. På bilden firar Erland framgången med hungerstrejken med att för första gången i livet dricka en klunk champagne. Han avled förra året.

Den farbara vägen har underlättat för turismen i bygden, men ändå har befolkningsminskningen fortsatt. Idag bor ungefär 80 personer permanent i Stora Blåsjön, mindre än hälften av hur många som fanns här för 40 år sedan. Ändå finns framtidsförhoppningar – här finns en fantastisk miljö och närhet till en levande fjällbygd på den norska sidan av gränsen. Frågan är om det krävs drastiska åtgärder, typ hungerstrejken 1971, för att centralmakten ska inse att det glesbefolkade inlandet måste ges rättfärdiga förutsättningar för utveckling.

Allt är naturligtvis inte perfekt i grannkommunen Röyrvik, men norsk distriktspolitik ger helt andra utvecklingsförutsättningar än svensk politik för regional utveckling. Norge har återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter – som ger även glesbefolkade fjällbygder någorlunda likvärdiga konkurrensförutsättningar med mer centrala och tätbefolkade områden. Det är hög tid att lära av Norge på det här området! Med mer av ”norsk” distriktspolitik skulle Stora Blåsjön och andra byar och bygder i inlandet få ny utvecklingskraft.

Inom Mittskandinaviskt regionprojekt pågår ett målmedvetet arbete för att stärka hela gränsbygden.

SR Jämtland och SVT Jämtlandsnytt har uppmärksammat 40-årsjubiléet. Stefan Nolervik har ett mycket bra reportage från Stora Blåsjön i dagens utgåva av Östersunds-Posten, vilket dock inte finns på nätet.

Dags för hundraåringen att komma igen

SvenningGröningFör 100 år sedan, närmare bestämt den 1 december 1910, publicerade Carl Berglund uppropet Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. Det blev startskottet för den partibildningsprocess som tre år sedan ledde till bildandet av Bondeförbundet, dagens Centerpartiet.

I onsdags presenterades jubileumsboken 100 år av handlingskraft, utgiven av Jengels förlag i Östersund, vid ett seminarium i riksdagshuset. Jag har bidragit med texter till boken, som jag tycker blev mycket bra. Särskilt det omfattande bildmaterialet från det gångna seklet är värdefullt. Vid seminariet deltog Olle Svenning och Lotta Gröning (bilden) med värdefulla synpunkter. Enighet råder om att inte minst Axel Pehrsson Bramstorp är undervärderad. Tack vare krisuppgörelsen 1933 – alliansen mellan arbetare och bönder – stärktes den sköra demokratin, som då var hotad – och arbetet med det svenska folkhemmet kunde fortsätta.

Efter seminariet var det mingel med uppvaktningar från olika håll i riksdagskansliet. Köp gärna boken – 100 år av handlingskraft. Den är väl värd sitt pris – och en utmärkt julklapp.

I helgen firar centerpartister från hela landet hundraårsdagen vid festligheter i Skövde. Jag kommer att resa dit och delta i lördagens seminarier. Min förhoppning är att Centerpartiet utifrån sina gröna grundidéer – ekohumanismen – med kraft stärker sin profil som det gröna, decentralistiska partiet i politikens centrum. I så fall finns det goda förutsättningar för ett framgångsval 2014. Det är dags för hundraåringen att komma igen med full kraft!

Förbundsstaten Norden

När jag arbetade för ett nej till EU-medlemskap inför folkomröstningen 1994 var det med visionen om ett starkt, enat Norden som alternativ. Jag såg framför mig ett nära samarbete mellan de nordiska länderna – som statsförbund eller förbundsstat – som i sin tur samarbetade med EU utan att vara en del av denna union.

De nordiska länderna valde emellertid olika relationer till Bryssel och intrycket blev att det inte var realistiskt med en nordisk statsbildning under överskådlig tid. En som däremot idag tror på ett enat Norden är Gunnar Wetterberg, historiker och samhällspolitisk chef vid Saco. Förra året skrev han två uppmärksammade debattinlägg i DN, där han förespråkade en nordisk förbundsstat.

Wetterberg har nu – på uppdrag av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet – gått vidare och skrivit boken Förbundsstaten Norden, där han skisserar hur en sådan statsbildning kan utvecklas fram till 2030. Häromdagen presenterade han boken vid Nordiska rådets session i Reykjavik. Läs mer

En pigg 90-åring

JohanJ, Marit och AnneI helgen har Senterpartiet fest i Oslo. Även om partiet för närvarande är pressat av ett mediedrev har senterfolket kraft att koppla av, lära av historien, se framåt och festa på traditionellt sätt.

Sammanfattningsvis har det varit en mycket trevlig dag med föreläsningar, underhållning och engagerade tal. Kjell Dahle och jag har fått möjlighet att presentera vår nya bok Annerledes-Europa – och efterfrågan på boken blev stor därefter. Partiledaren Liv Signe Navarsete höll ett engagerat jubileumstal, förre partiordföranden Johan J Jakobsen talade om de olika regeringskonstellationer Senterpartiet ingått i under de senare decennierna.

Det som rörde mig mest var emellertid förra partiordföranden Anne Engers framträdande vid jubileumsmiddagen. Anne, numera fylkesman (landshövding), var lika karismatisk och engagerad som under EU-kampen 1994, då jag besökte Norge många gånger. Det var en fröjd att höra henne tala om Senterpartiets roll i dagens och framtidens samhälle.

Senterpartiet grundades 1920 och firar alltså 90 årsjubileum. Centerpartiet i Sverige firar 100 år om någon månad och polska PSL, världens äldsta gröna centerparti är 115 år vid det här laget. Jag är övertygad om att de gröna centeridéerna behövs även på 2000-talet, kanske mer än någonsin. Därför är det så viktigt att samarbetet dessa partier emellan utvecklas framöver. Mitt intryck är att insikten om detta växer på båda sidor av Kölen. Kanske kan boken om Annerledes-Europa bli ytterligare en inspiration i denna riktning. På plats i Oslo är även Centerpartiets partisekreterare Anders Flanking.

Tidningen Nationen publicerar en utmärkt artikel om Annerledes-Europa.

Bilden: Tre aktiva veteraner på Senterpartiets 90 årsfirande. Från vänster förre partiordföranden Johan J Jakobsen, Marit Arnstad, tidigare bland annat energi- och oljeminister – och Anne Enger, partiledare och ”nej-drottning” under EU-kampen i mitten av 1990-talet. (Foto: Senterpartiet)

Centerseger i Svenstavik

älgIbland utropas man till segrare i tävlingar som man inte trodde att man skulle delta i. Men det är just vad som hände mig idag.

Jag har varit på Älghelga i Svenstavik och bedrivit valrörelse. Större delen av dagen var jag i Centerpartiets monter, delade material och talade med väljare. Trevligt och bra. Men så skulle det bli tävling mellan partierna i den unika sportgrenen kast med älgskonk. Dan-Olov Westberg frågade om jag ville vara med i centerlaget och det hade jag inget emot.

Tävlingen slutade med centerseger! Tillsammans med Dan-Olov och Torsten Medalen förärades jag en ros i segerpris. Tvåa blev Socialdemokraterna, trea Bergspartiet och fyra Moderaterna.

I Svenstavik tog man centersegern i älgskånkstävlingen som ett gott omen inför valet den 19 september. Det blir centerseger då också – både i Berg, Jämtland och Sverige!

Bilden: Glada segrare från vänster: Dan-Olof Westberg, Torsten Medalen och Håkan Larsson (foto: Marie Nordén)

Historien behövs som grund för framtiden

NäldenValrörelsen rullar vidare med all större intensitet. Denna kväll stod Näldens bygdegård på programmet.

I Krokomscentern genomför vi en serie möten, där vi utgår från centerrörelsens gröna rötter för att kunna se framåt. Först visar vi partiets jubileumsfilm En härlig tid – och därefter diskuterar vi framtidsfrågorna.

I Nälden fanns veteranerna Nils G Åsling och Erik Arthur Egervärn på plats. Nils och EA gav sin syn både på historien och framtiden. Stor enighet rådde om Centerpartiets viktiga roll i svensk politik. Likaväl som tidigare under det senaste seklet behöver Sverige ett parti som tar hänsyn till de ekologiska gränserna och som vill utveckla landsbygden och hela landet. Centerpartiet är svaret även i vår tid.

Diskussionen blev mycket givande. Alla var överens om hur viktigt det är att Centerpartiet kan hålla ställningarna och helst stärka sin position. Valrörelsespurten blir viktig och avgörande.

Bilden från vänster: Erik Arthur Egervärn, Nils G Åsling och Rita Bertenstam. Närmast kameran Maria Söderberg.