Kategoriarkiv: Miljö, energi och klimat

Låt inte kärnkraftsdrömmar blockera framtiden

I kärnkraftsdebatten brukar förespråkarna inte sällan hävda att framtida reaktorer kommer att vara säkra och dessutom lösa avfallsproblemet genom att använda lättvattenreaktorernas avfall som bränsle. Problemet är att dessa så kallade generation IV-reaktorer – snabba reaktorer/bridreaktorer – fortfarande är på utvecklingsstadiet. Enligt de mest optimistiska prognoserna kan dessa reaktorer vara i kommersiell drift först kring år 2050. (se SKB: slutförvar behövs även med nya reaktorer)

Så länge jag har intresserat mig för kärnkraftsfrågan – sedan 1973 – har det talats om att snart kommer de säkrare och effektivare bridreaktorerna. Men de har hittills inte blivit någon succé, särskilt som de har krävt upparbetning och producerat plutonium. Med en sådan teknik ökar riskerna för kärnvapenspridning. Kärnkraft och kärnvapen är ”siamesiska tvillingar” som Hannes Alfvén sa på sin tid.

Tekniken har säkerligen utvecklats sedan de snabba briderreaktorerna lanserades på 1950-talet, men framgångsrika har de inte varit. Föga tyder på att de kommer att bli så i framtiden.  Läs mer

Den livsfarliga kärnkraften

Fukushimakatastrofen är inte över. Den som är intresserad av utvecklingen i Japan kan konstatera att den radioaktiva kontamineringen är omfattande och att konsekvenserna ännu inte är klarlagda. Enligt vissa forskare är olyckan allvarligare än Tjernobyl och Japan har till och med hanterat katastrofen sämre än vad Sovjetunionen gjorde. Måhända har vi bara sett början av haveriet i Fukushima.

Idag rapporterade forskare vid Ryukyouniversitetet i Okinawa att man har funnit att en fjärilsort som lever i Fukushimaområdet har börjat mutera. Direkt efter katastrofen hade tolv procent av fjärilarna missbildningar som mindre vingar och skadade ögon. I tredje generationen hade 34 procent drabbats och efter ett halvår var 52 procent av fjärilarna missbildade. Det är naturligtvis en mycket allvarlig varning; påverkas fjärilarna i så hög omfattning drabbas också annat liv – även människan. En energikälla som producerar radioaktivitet är helt enkelt livsfarlig inte bara för livet idag utan också för framtida generationer. Läs mer

Hämta näring från de gröna rötterna för att möta framtiden

Tillsammans med Sven Bergström skriver jag om Centerpartiets möjligheter på Newsmill. Vi är övertygade om att Sverige behöver ett tydligt, decentralistiskt och grönt mittenparti även framöver – och att det är Centerpartiets uppgift att fylla denna roll. Detta kräver emellertid att partiet hämtar näring från sina gröna rötter, är tydligt och offensivt.

Lyckas Centerpartiet i det Framtidsbygge partiet har inlett att åstadkomma detta finns goda förutsättningar för att partiet åter kan växa sig starkt. I kväll, tisdag, kommer jag att delta i ett seminarium i riksdagshuset om Centerpartiets möjligheter att bli det starka decentralistiska partiet för alla delar av Sverige.

Här, på Newsmill, kan du läsa Svens och min artikel.

En bra grund för framtiden

Det var länge sedan jag läste ett så genomarbetat och välskrivet centerdokument som den ”Framtidsagenda 2020”, som Centerpartiets förtroenderåd antog vid sitt möte i riksdagshuset idag. Under rubriken Det hållbara alternativet lägger partiet en god grund för det fortsatta arbetet på att bredda och utveckla partiet. Visst har jag synpunkter på vissa skrivningar, och visst skulle jag önska tydligare formuleringar i en del avsnitt, men det viktiga är att dokumentet visar ambitioner att åter göra Centerpartiet till ett tydligt – grönt och decentralistiskt – alternativ till centralister såväl till höger som till vänster.

Ambitionen att bredda partiet är tydligt i dokumentet. Likaså att partiet med stolthet ska utgå från den egna, unika, identiteten. Centerpartiet står för decentralisering av makt och för möjligheterna att bo och verka i hela landet, slås det exempelvis entydigt fast. Framtidsagendan citerar partigrundaren Carl Berglund som för mer än 100 år sedan slog fast att partiet i sin politik ska kombinera frihet och trygghet. Vidare lyfter Framtidsagendan fram det faktum att Centerpartiet 1962 väckte den första miljömotionen i riksdagen och sex år senare var det första parti som utarbetade ett heltäckande miljöprogram. Utifrån dessa decentralistiska och gröna rötter kan Centerpartiet möta framtiden som ett självständigt kraft i centrum av  svensk politik. Framtidsagendan andas inget av den hårda blockpolitik som delvis har förlamat svensk politik under senare år.

Särskilt glad blir jag över att Framtidsagendan som första delmål inför valet 2014 understryker att Centerpartiets traditionella kärngrupper, inte minst på landsbygden, ska stärkas. Kärnväljarna ska känna igen sitt parti. Detta måste innebära att partiet bättre tydliggör och driver en tydlig politik för att utveckla alla delar av landet. Centerpartiet har även idag bättre förutsättningar än något annat parti att fylla rollen som landsbygdens företrädare i det politiska landskapet. Att driva en offensiv politik för att ge alla delar av landet förutsättningar för utveckling står inte i motsättning till att vinna nya väljare i större städer och i nya väljargrupper. Tvärtom.

Att Sverige behöver ett kraftfullt grönt och decentralistiskt politiskt alternativ även på 2000-talet råder ingen tvekan om. Det är också den naturliga rollen för Centerpartiet, liksom det har varit i mer än ett sekel. Genom Framtidsagendan 2020, Det hållbara alternativet, läggs en bra grund för att vinna ökad trovärdighet och förutsättningar för att Centerpartiet åter ska kunna växa sig starkt. Men för att lyckas kommer det att krävas mycket arbete på centerrörelsens alla nivåer.

Påskynda den gröna energiutvecklingen!

Kåberger2Den 26 mars besökte Tomas Kåberger och Lars Thomsson oss i Centerpartiet i Krokom. Tomas är professor vid Chalmers, tidigare generaldirektör för Energimyndigheten, och nu ordförande för en stiftelse som arbetar för att ställa om Japans energisystem i förnybar riktning efter katastrofen i Fukushima. Lars är bonde, tidigare kommunalråd på Gotland och en av regeringens samordnare när det gäller vindkraft.

Det blev en mycket givande dag – och kväll. Tomas Kåberger, som är en av världens främsta experter på förnybar energi, konstaterade att det är vind- och solkraften som nu växer mest av alla energikällor globalt, medan kärnkraften är på nedgång. I maj kommer sannolikt Japans 54:e och sista kärnkraftsreaktor att stängas av och Kina har inte tagit några beslut om att bygga ny kärnkraft efter Fukushima. Tyskland och Schweiz har beslutat att helt avveckla sin kärnkraft.

Samtidigt tas ett nytt vindkraftverk i bruk i Kina varje 1,5 timme dygnet runt. Kostnaden för solceller har drastiskt sjunkit och bioenergin utvecklas mycket positivt. Tillsammans med satsningar på energieffektivisering ger detta förhoppningar om att den gröna energiutvecklingen kommer att lyckas – och den är nödvändig för att vi framgångsrikt ska kunna möta klimathotet. Lars Thomsson pekade – utifrån sina erfarenheter från Gotland – på de möjligheter som finns att producera vindkraft i Jämtlands län.

Den tyska energiomställningen, för att inte säga energirevolutionen, är remarkabel. Efter Fukushimakatastrofen beslutades snabbt i bred politisk enighet att kärnkraften ska avvecklas och att massiva satsningar ska ske på grön, förnybar energi. Att det fanns, och finns, en stark opinion mot kärnkraft i Tyskland var  naturligtvis en viktig orsak till det snabba agerandet, men det var även ett personligt ställningstagande av förbundskansler Angela Merkel, menar Tomas Kåberger. Som fysiker insåg Merkel efter katastrofen i Japan att det aldrig går att garantera säkerheten vid ett kärnkraftverk.

Ett år efter Tysklands ”energiewende” är den gröna energiutvecklingen i gång med full kraft. Tyskland har tagit ledningen. Det bör inspirera Sverige att följa det tyska exemplet. Även om en hel del sker i Sverige när det gäller grön, förnybar energi och mycket litet tyder på att någon ny reaktor kommer att byggas i Sverige – kärnkraften är inte bara farlig, den blir också allt mer olönsam – råder fortfarande oklarhet om energiframtiden. När det gäller den senaste uppgörelsen i regeringen är det främst kärnkraftsbolagens ekonomiska ansvar som måste tydliggöras. Det är oacceptabelt att begränsa ansvaret till 12 miljarder kronor när konsekvenserna av en stor kärnkraftsolycka, typ Fukushima, ekonomiskt kan beräknas till över 1000 miljarder kronor. Här måste skärpningar till.

För min del anser jag att Fukushima borde få entydiga konsekvenser när det gäller kärnkraften även i Sverige. Denna farliga energikälla måste fasas ut och uranbrytning förbjudas. Se i stället – som Tyskland – möjligheterna i den gröna energiutvecklingen!

Bilden: Tomas Kåberger talar inför en fullsatt aula på Åsbygdens gymnasium i Ås.

Gröna rötter – grön framtid

Den här bilden inger förhoppningar. Jag menar nämligen att Skärmavbild 2012-03-21 kl. 17.54.36Centerpartiet under senare år alldeles för lite har hämtat inspiration och näring ur sina egna gröna och decentralistiska rötter. I stället för att med kraft utveckla och förnya sin egen unika profil i det politiska landskapet har partiledningen försökt framställa partiet som ett ”liberalt” parti bland andra.

Visst finns en liberal kärna i den gröna centerideologin, men det är inte den som gör Centerpartiet till ett alternativ för fler väljare. Det är strävan efter att utveckla hela landet (decentralisering) och miljöansvaret (Sveriges första miljöparti) som har gjort – och kommer att göra – Centerpartiet till ett nyckelparti i svensk politik. En politik som vårt parti delar med andra gröna centerpartier i Norden och Centraleuropa.

Min förhoppning är att partiet framöver ska hämta inspiration och kraft från de egna erfarenheterna och ur den egna gröna ideologin för att offensivt kunna möta framtiden. Det är den bästa vägen att förnya och utveckla centerpolitiken.

Kanske mötet mellan dagens centerledning och tidigare ledande centerpartister som Karin Söder, Olof Johansson, Nils G Åsling, Agne Hansson och Per-Ola Eriksson kommer att innebära en nystart för centerrörelsen. Vi ska vara stolta över partiets egen unika idétradition med decentralisering och grön miljöpolitik som grund. Gröna rötter – grön framtid!

Helt olika förutsättningar

De internationella prospekteringsbolagen Continental Precious Minerals (CPM) och Aura vill bryta uran i det jämtländska alunskiffret. Främst är det Oviken som är utsatt för uranjägarnas planer.

En grupp som kallar sig Bergsbor för bergsbruk hade på måndagskvällen bjudit in Pajalas förra kommunalråd Bengt Niska, som numera är vd för det kommunala näringslivsbolaget. På mötet berättade Bengt om arbetet för att få till stånd en järngruva i kommunen och de positiva effekter detta har fått för bygden i form av sysselsättning och utveckling. Gruvförespråkarna i Berg ville uppenbarligen genom inbjudan ge intryck av att en liknande utveckling är möjlig genom uranbrytning i Oviken.

Jag har flera gånger besökt Pajala under mitt uppdrag att göra ett underlag för fiskestadgan i gränsälvsöverenskommelsen för Torneälven och då träffat den färgstarke och kraftfulle Bengt Niska. Han visade mig bland annat den myr utanför Kaunisvaara, där järngruvan nu håller på att ta form. Jag vill gärna gratulera Pajala till den nya gruvan, men kan konstatera att förutsättningarna för att bryta järnmalm i urberget under en myr är helt annorlunda än att bryta uran i alunskiffer mitt i jordbruksbygden i Oviken, nära Storsjön. Konsekvenserna har helt olika dimension. När jag talade med Bengt i samband med mötet i Vigge höll han med om att det handlar om olika förutsättningar. Han ville inte ta ställning till frågan om uranbrytning.

Den som vill veta mer om konsekvenserna av uranbrytning i alunskiffer är välkommen till mediecentret i Svenstavik onsdag 22 februari (kl 18.30)Olov Holmstrand ger sin syn på vad brytning av uran i Storsjöbygden skulle innebära. Olov är tekn dr och tidigare professor vid Chalmers och har följt de här frågorna under lång tid. Han är utan tvekan en av de främsta experterna i Sverige på det här området. Mötet arrangeras av Studieförbundet Vuxenskolan i samarbete med Centerpartiet.

Uranbrytning bör inte förekomma varken i Storsjöbygden eller någon annanstans eftersom miljökonsekvenserna är så stora. Brytningen av uran är en del av kärnbränslecykeln, som också innebär faror säväl när det gäller driften som när det gäller slutförvaringen av det högradioaktiva avfallet. Vi borde vid det här laget – senast efter Fukushimahaveriet – ha lärt oss att kärnkraften är en riskabel energikälla som bör fasas ut.

En långsiktigt hållbar energiförsörjning måste bygga på grön, förnybar energi och effektivisering. I ett sådant energisystem hör inte kärnkraften hemma. Länstidningen och 321:an skriver om mötet i Vigge.

Ett viktigt debattinlägg

En av de i särklass viktigaste debattinläggen under senare tid publicerades på DN-debatt på lördagen, Vi behöver en ny kapitalism som är mer ansvarstagande. Inlägget har författats av ekonomen Klas Eklund, som på ett välgörande sätt understryker att de senare årens avreglerade finanskapitalism (även betacknad som ”nyliberalism”) har nått vägs ände. Han menar att det behövs en ny kapitalism, som måste bli mer uthållig, miljövänlig, ansvarstagande och inkluderande; utanförskap och segregering måste minskas.

Det är ord i rättan tid. Jag tycker att det finns likheter med den ramplanerade marknadsekonomi som vi argumenterade för i CUF på min tid. Eklund lyfter fram flera viktiga punkter i sin artikel – om vilka det borde gå att samla en bred enighet i Sverige:

– Företagen måste ta ett större samhällsansvar om de ska förtjäna vårt förtroende.

– Bankerna har ägnat sig åt spekulation i alltför stor utsträckning.

– Den höga ungdomsarbetslösheten hotar sammanhållningen, i Sverige och i flera andra länder. Trösklarna till arbetsmarknaden är för höga.

– Större resurser måste satsas på vård och omsorg, eftersom befolkningen åldras och blir mer vårdkrävande. Kvalitetskontrollen måste bli mycket bättre.

– Miljövänlig teknik måste stimuleras för att minska utsläppen av växthusgaser. Vi behöver ett nytt BNP-begrepp som väger in miljöeffekter. Sverige bör gå i spetsen för ett grönt BNP-begrepp.

Jag hoppas att Eklunds artikel kan medverka till en mer konstruktiv diskussion över alla partigränser. Vi har bara en enda jord. Klart är att vi måste sätta samhälleliga ramar och spelregler för den ekonomiska utvecklingen framöver. Vad jag förstår vill Klas Eklund se en del keynsianska inslag i ekonomin samtidigt som miljöhänsyn vägs in.

Glädjande nog har exempelvis såväl energi- och it-ministern Anna-Karin Hatt och vänsterledaren Jonas Sjöstedt uttalat sig mycket positivt om inlägget. Det kan förhoppningsvis vara början på en bra och framtidsinriktad diskussion – och kloka beslut.

Ett förändrat politiskt landskap

Idag har Vänsterpartiet som väntat med bred marginal valt Jonas Sjöstedt till ny partiordförande. Det kommer förmodligen att få betydelse för hur det politiska landskapet i Sverige förändrar sig. Får Jonas med sitt parti på den förnyelse han förespråkar kan en hel del komma att te sig annorlunda än förr, inte minst tonen i det politiska debatten.

Jag känner Jonas Sjöstedt sedan vi arbetade tillsammans med många andra i nej-kampanjen inför folkomröstningen om EU 1994. Redan då blev jag imponerad. Jonas var lugn, sansad, kunnig och skärpt. Ingen kunde som han snabbt tillgodogöra sig innehållet i svårbegripliga EU-dokument bättre. Sedan har tiden gått. Jonas gjorde sig under många år känd som en kunnig och aktiv ledamot i Europaparlamentet och vi sågs någon gång, bland annat när jag besökte Europaparlamentet Bryssel. (Senast jag träffade Jonas var för bara några veckor sedan, då vi sågs i riksdagsrestaurangen.) Inför folkomröstningen om euro eller krona 2003 samarbetade vi i det tvärpolitiska nätverket Europa ja – euro nej. Denna gång befann vi oss på den segrande sidan – vilket en stor majoritet av svenskarna idag med goda skäl är glada för.

Några sympatier för Vänsterpartiet har jag inte, men jag är imponerad av Jonas Sjöstedt. Förmår han hålla de traditionella testuggarna stången kan han säkert medverka till att attrahera nya väljare till sitt parti. Främst är det säkert  besvikna socialdemokrater som kan lockas till ett bredare, mindre doktrinärt och grönare vänsterparti. Själv utlovade Sjöstedt efter att han med bred marginal valts till partiordförande att särskilt utmana Miljöpartiet om positionen som Sveriges mesta miljöparti, främst genom att lyfta klimatfrågan och dess konsekvenser på olika politikområden. Det är också en utmaning mot det andra gröna partiet, Centerpartiet. Läs mer

De gröna partierna bör samarbeta

Det är fullständigt osannolika siffror, kommenterade K-G Bergström i Expressen dagens SCB-undersökning. Jag håller med honom. Hade någon för några år sedan ha påstått att Moderaterna snart skulle vara klart större än Socialdemokraterna hade han eller hon knappast blivit trodd. Men enligt SCB har Moderaterna i november 2011 stöd av 33,4 procent av väljarna, medan Socialdemokraterna är nere på 27,7 procent.

Ännu osannolikare ter sig de nedbrutna siffrorna för Jämtlands län. Här har Moderaterna plötsligt, enligt SCB, stöd av hela 40,7 procent, medan Socialdemokraterna får nöja sig med 31,9 procent. För några år sedan skulle ett sådant förhållande avfärdats som fullständigt verklighetsfrämmande. Nu ska det i sanningens namn sägas att underlaget är mycket begränsat, varför de nedbrutna siffrorna ska tas med en nypa salt. Men trenderna är tydliga över hela landet.

Centerpartiet måste sikta högre

Hur går det då för Centerpartiet med nyvalda partiordföranden Annie Lööf i spetsen? Nationellt ökar partiet något till 5,5 procent. I Jämtlands län har Centerpartiet sitt starkaste fäste med 13,1 procent. Det är hyfsat och en klar uppgång sedan den förra undersökningen, men vi borde ligga avsevärt högre. Det är ju inte länge sedan centerstödet i vårt län var avsevärt högre än moderaternas.

Förutom Moderaterna är Miljöpartiet det enda parti som kan glädja sig åt en kraftig uppgång. Miljöpartiet får sin högsta siffra hittills, nationellt ligger partiet nu på hela 11,7 procent. Stödet är starkast i Stockholm och Göteborg, i Jämtlands län får Miljöpartiet stöd av 6,7 procent.

En del kommentatorer hävdar att ett tvåpartisystem håller på att växa fram i Sverige. Jag tror att det är en felaktig bedömning. Dagens närmast cementerade blockpolitik kommer inte att hålla i längden. Väljarna är rörligare än förr och  vill ha fler alternativ att välja mellan i politiken. Dessutom anser jag att dagens tvåblockspolitik inte i längden är bra för landet. Breda uppgörelser i viktiga framtidsfrågor ligger i landets intresse, vilket hårda blocklåsningar inte gör.

Grönt alternativ till de röda och blå

De båda gröna partierna – Centerpartierna och Miljöpartiet – ser ofta varandra som konkurrenter och gör inte sällan mer eller mindre onödiga angrepp mot varandra. Så har det varit ända sedan Miljöpartiet grundades efter folkomröstningen om kärnkraften 1980. Många tidigare centerpartister anslöt sig vid den här tiden till det nya gröna partiet, vilket till en början skapade en konkurrenssituation.

Jag tror för min del att ett närmare samarbete mellan Centerpartiet och Miljöpartiet skulle stärka de gröna, miljöinriktade krafterna och påskynda utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. Många väljare skulle attraheras av ett starkare grönt alternativ till de röda och blå.

Redan i mitten av 1990-talet gjordes emellertid trevande försök till närmanden mellan de båda partierna, men den gången blev det inga praktiska resultat på riksplanet. I en hel del kommuner, bland annat i Krokom, samarbetar emellertid Centerpartiet och Miljöpartiet sedan länge på ett bra och konstruktivt sätt.

Läs mer