Kategoriarkiv: Ideologi

Centerhistoria 35: Centerpartiet in i Allians för Sverige

Valet 2002 blev en framgång för Centerpartiet. Efter några år med svaga och nedåtgående opinionssiffror ökade partiets stöd något. Den nya partiordföranden Maud Olofssons tal om att bekämpa ”den regionala och sociala klyvningen” vann gehör. (Bilden till höger)

För att utmana den trötta socialdemokratin om regeringsmakten tog Maud Olofsson 2004 initiativ till Allians för Sverige, ett samarbete som två år senare tog över regeringsmakten. Detta gav Centerpartiet möjligheter att direkt påverka politiken. Samtidigt har Moderaterna fått en dominerande roll inom Alliansen, inte minst på Centerpartiets bekostnad.

Snart sju år senare befinner sig Centerpartiet i ett avgörande läge. Partiet har bytt ordförande till Annie Lööf, men opinionsläget är mycket svagt. Frågan för framtiden är vilken väg Centerpartiet väljer inför valet 2014. Ska partiet vara ett liberalt parti bland andra eller ett tydligt grönt och decentralistiskt alternativ?

Efter partiledarskiftet 2001 fick Centerpartiet ny energi. Valrörelsen 2002 blev offensiv och nedgången bröts, åtminstone tillfälligt. Jämfört med valet fyra år tidigare ökade Centerpartiet med 1,1 procent till 6,1 procent. En viktig orsak var att nya partiordföranden Maud Olofsson tydligt slog fast att Centerpartiet bekämpade ”den sociala och regionala klyvningen” av landet. Väljarna kände igen partiet och fler valde att lägga sin röst på det gröna partiet. Läs mer

Näring från de gröna rötterna behövs för att möta framtiden

Under julhelgen har jag funderat vidare på det förslag till idéprogram för Centerpartiet som presenterades före jul. Jag är kritisk till att gruppen som utformat förslaget inte har insett värdet av den unika egna idégrund som Bondeförbundet/Centerpartiet har utvecklat. Man lyfter fram frihetsbegreppet, men verkar inte ha förstått att detta måste kombineras med rättvisa och trygghet. Detta måste förändras innan extrastämman i mars fastställer programmet.

Först vill jag understryka att det finns en del kloka skrivningar i det förslag till idéprogram för Centerpartiet som programgruppen presenterade före jul. Det gäller främst decentralisering, liksom miljö- och klimatfrågorna. I detta inlägg tar jag emellertid upp delar som jag är kritisk till och som bör förändras innan extrastämman i mars fastställer programmet.

Som Yngve Sunesson konstaterar i sin ledarkommentar i Hallands Nyheter (19/12) har idéprogramgruppen missat det kanske viktigaste skälet till varför Bondeförbundet en gång bildades, nämligen rättvisepatoset. I stället lyfts den enskildes frihet ensidigt fram på ett för centerrörelsen främmande sätt. Grunden i partiets värdegrund har ända sedan starten varit en kombination av frihet, trygghet och rättvisa. Punkt nummer 1 i Bondeförbundets första partiprogram 1912 var att partiet skulle verka för ”Rättvisans och rättfärdighetens principer, tillämpade i allmänna angelägenheter”. Läs mer

Lyft fram Centerpartiets egen gröna identitet!

Det finns en del bra inslag i förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet, exempelvis att man lyfter fram miljön och kräver decentraliserade skattebaser. Men det finns också en rad ultraliberala förslag som känns främmande för Centerpartiet. Därför hoppas jag på en bred diskussion som kan korrigera detta.

Idag har Centerpartiets idéprogramgrupp presenterat sitt förslagEn hållbar framtid. Förslaget ska nu behandlas av partistyrelsen – med inspel från medlemmar och kretsar runt om i landet – varefter en extra stämma i slutet av mars ska fastställa den slutgiltiga texten. Jag fick idag möjlighet att kort kommentera förslaget i radions Studio Ett.

Det finns en del bra inslag i programförslaget, inte bara det utmärkta namnet En hållbar framtid. Främst uppskattar jag att gruppen har lyft fram miljö- och klimatpolitiken på ett framsynt sätt. Vettigt är också att man konstaterar att dagens tillväxtbegrepp måste kompletteras för att bli grönt och fungera i en begränsad värld. Vi har bara ett jordklot.

Ett annat positivt inslag är att idégruppen tydligt understryker vikten av att skattebaser ska decentraliseras. Jag tolkar detta som att man är beredd att mer offensivt än hittills arbeta för att exempelvis fastighetsbeskattningen på vattenkraftsanläggningar ska överföras från staten till berörda kommuner och regioner, där vattenkraften finns. Man kan också tänka sig en regional naturresursskatt på malm och skog, vilket Centerpartiet i Norrbotten har föreslagit. Läs mer

Centerhistoria 28: Nils Larsson i Tullus, en radikal bondepolitiker

Den här texten handlar om en radikal centerpartist före Bondeförbundet/Centerpartiet. Nils Larsson i Tullus, jämtländsk bonde och bondeståndets siste talman spelade en viktig roll i reformeringen av det svenska samhället mellan 1850 och 1890. Han var med och lade grunden för Sveriges ”gyllene sekel” mellan 1870 och 1970, då landet utvecklades från ett fattigt land i Europas utkant till ett av världens främsta välfärdsländer.

Den här texten har tidigare publicerats i En bok till Thorbjörn 2008 och är en sammanfattning av min bok Frihetskämpen från Tullus 2006.

Svenska bönder har genom århundradena haften förhållandevis fri ställning. När ”yrkeskollegorna” på andra håll i Europa var livegna kunde de svenska bönderna sända egna representanter till riksdagen. Därifrån var det ändå ett långt steg till att en bonde skulle få vara med och leda landet.

Först 1905 tog den förste bonden plats i regeringen, vid kungens bord, Alfred Petersson i Påboda. Under några sommarmånader 1936 kunde skånebonden Axel Pehrsson Bramstorp som statsminister leda landets regering – och ytterligare 40 år senare, 1976, blev Thorbjörn Fälldin från Ångermanland regeringsbildare för en mer långvarig regering än Bramstorps ”semesterregering”.

Det finns emellertid en bonde som spelade en nyckelroll i svensk politik under en tidigare omvälvande period, nämligen Nils Larsson i Tullus. Denne jämtländske bonde var en aktiv pådrivare i liberal riktning under reformperioden decennierna efter 1850 då grunden lades till Sveriges ”gyllene sekel”. Under det århundrade som följde efter 1870 omvandlades Sverige från ett fattigt land i Europas utkant till ett mönsterland i välfärd. Läs mer

Centerhistoria 27: Internationellt nätverk för gröna centerpartier

I samband med murens fall 1989 var vi flera centerpartister som aktivt arbetade för att bygga relationer till de nya gröna centerpartier som växte fram i Central- och Östeuropa. Själv hade jag omfattande kontakter med det återupprättade PSL i Polen, världens äldsta centerparti.

Med Pär Granstedt som drivande kraft byggdes nätverket International Network of Centre Parties (INC) upp. Nätverket hade stor betydelse under 1990-talet, men efter sekelskiftet somnade samarbetet successivt in. Partierna valde att lägga kraften på samarbete inom andra internationaler, främst den liberala och kristdemokratiska. Själv anser jag emellertid att det är dags att återuppväcka samarbetet mellan de centergröna, decentralistiska partierna. Vem tar initiativet?

Bilden: Jaroslaw Kalinowski, partiledare för PSL kring sekelskiftet 2000 och pådrivare för att återupprätta Gröna internationalen. Han var en av huvudtalarna vid centerstämman i Skövde 2000 och är idag Europaparlamentariker. Texten bygger på ett kapitel i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa.

Efter murens fall 1989 ökade den politiska mångfalden snabbt i de nya demokratierna i Central- och Östeuropa – och därmed även engagemanget för utvecklingen där från västliga politiker. Önskan om att ge starthjälp till de nya demokratierna gick hand i hand med önskan om att sprida egna politiska tankar och ge sina respektive partier en bredare internationell plattform.

Centerpartiet i Sverige såg tidigt de nya möjligheterna. Kontakt togs med personer och partier i Central- och Östeuropa som såg centerpartierna i Norden som sina ideologiska släktingar. Ofta var de efterföljare till mellankrigstidens gröna centerpartier. Snart uppstod ett nätverk med partier, såväl med som utan agrar bakgrund. Läs mer

Intressant idédebatt hos Senterpartiet

Diskussionens vågor går höga hos det norska Senterpartiet. Personfrågor har debatterats livligt under senare tid  – och nu har också en idédebatten lagt in en högre – och högst intressant – växel.

Liksom inom det svenska systerpartiet pågår ett programarbete hos Senterpartiet. Båda partierna har under senare år haft svårigheter att definiera sin egen roll i det politiska landskapet. Men kanske kan programdiskussionerna i båda länderna göra att den centergröna profilen blir tydligare. Själv tycker att det vore på sin plats med en gemensam centerideologisk diskussion på den Skandinaviska halvön. Centerpartiet och Senterpartiet har mycket att lära av varandra och en gemensam idédebatt kan bli ett lyft för båda partierna.

Häromdagen presenterade Senterpartiets vice  partiordförande Ola Borten Moe, tillsammans med partivännerna Martin Søberg och Ivar Vigdenes dokument som de hoppas ska leda till en bred idédebatt, såväl inom partiet som i hela det norska samhället. Stört uppmärksamhet har begreppet ”agrarliberalism” hittills fått. Borten Moe tror att beteckningen ”det agrarliberala partiet” kan ge Senterpartiet ny energi. Tidningen Nationen frågar sig ”Fristes Sp av agrarliberalismen?” (Bilden ovan) Läs mer

Centerhistoria 25: Lokalsamhälle och decentralisering, 1970-talets starka centerbudskap

1970-talet är Centerpartiets hittills starkaste decennium. I valet 1973 fick partiet stöd av 25,1 procent av väljarna och i valet tre år senare av 24,6 procent. Då kunde också Thorbjörn Fälldin ta över statsministerposten i ledningen för en icke-socialistisk regering.

Grunden för framgången var att Centerpartiet stod för ett tydligt decentralistiskt alternativ till centralister såväl till höger som till vänster. Dessutom drev partiet miljöfrågorna hårdare än något annat parti. Decentralisering och miljöansvar attraherade stora grupper väljare såväl på landsbygden som i de större städerna. Här finns mycket att lära för Centerpartiet även idag.

Lokalsamhällesidén lanserades av ungdomsförbundet CUF 1973 (se affischen) och fick stort genomslag i debatten. Det stod nu klart för allt fler att Centerpartiet stod för ett tydligt grönt och decentralistiskt alternativ till såväl de röda som de blå.

Lokalsamhället består av människor, som bor och är verksamma i närheten av varandra och därför har gemensamma angelägenheter och problem. Lokalsamhällets storlek måste variera efter de naturliga förutsättningarna som finns på platsen. I lokalsamhället skall en stor del av människornas behov kunna tillfredsställas. Arbete, produktion, konsumtion, fritid, umgänge, service, vård och andra aktiviteter förutsätter varandra, skall vara samordnade och ske i samspel. I lokalsamhället sammanfaller ofta arbete, fritid och produktion.

Så står det i CUF:s handlingsprogram, antaget vid stämman i Luleå 1973. Lokalsamhällesidén var en vidareutveckling av decentraliseringstänkandet. Inspirationen kom från grannarna i väster, inte minst genom John Dale från Senterungdommen som satt med i programgruppen.  Läs mer

Centerhistoria 24 (och framtid!): Lyft fram ekohumanismen och använd nyckelrollen i svensk politik!

Den här texten är ett bidrag till den pågående diskussionen om ett nytt idéprogram för Centerpartiet. Jag vill särskilt understryka vikten av att de gröna decentralistiska grundvärderingarna lyfts fram. Rötterna måste leva för att trädet ska grönska. Vi ska inte heller skämmas för våra egna begrepp på politiken. Ekohumanismen behövs även på 2000-talet!

Artikeln är även publicerad på Centerpartiets hemsida.

Vid många tillfällen sedan Carl Berglund tog initiativ till partiet 1910 har Bondeförbundet/Centerpartiet spelat en nyckelroll i svensk politik. Från en självständig mittenposition har partiet konstruktivt kunnat påverka samhällsutvecklingen.

Centerpartiet har förutsättningar att spela en nyckelroll även i 2000-talets Sverige. Men det kräver att partiet hämtar näring från de gröna rötterna och samtidigt förnyar sig och ser framåt. Det handlar om att självständigt tydliggöra den egna profilen, offensivt driva hjärtefrågorna och samtidigt vara beredd att samarbeta med andra partier för att nå resultat i sak. Läs mer

Centerhistoria 13: En självständig, grön idéströmning på 2000-talet

 

Jag lägger inte in de centerhistoriska texterna i kronologisk ordning, vilket den intresserade läsaren säkerligen har förstått. Här kommer en framtidsinriktad text, som (på norska) ingår som slutkapitel i Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa. Vi menar att de gröna centeridéerna om frihet, trygghet, miljöansvar och decentralisering har ett minst lika stort befogande på 2000-talet som under förra seklet.

Jag hoppas att den unga generationen centerpartister – som dagens ledande CUF:are i Jämtlands län (bilden), förvaltar det gröna idéarvet väl samtidigt som de offensivt möter framtidsutmaningarna. 

När agrarpartierna/bondepartierna växte fram runt om i Europa kring sekelskiftet 1900 var de främsta drivkrafterna krav på rättvisa och trygghet. Det handlade om rättvisa mellan stad och land, om att ungdomen på landsbygden skulle ha samma rätt till utbildning som ungdomen i städerna, om kommunikationer och service.

Kampen handlade också i hög grad om trygghet. Att ha en egen torva att odla var en trygghet i sig. Strävan efter jordreformer var därför viktigt, särskilt för de många jordlösa i öst- och centraleuropa. Att den som brukade jorden också skulle äga den blev en grundbult i de nya bonderörelser som växte fram. Läs mer

Läge för eftertanke

 

Alliansens partiledare äter tårta för att fira att det är åtta år sedan mötet hemma hos Maud Olofsson i Högfors. Bildandet av alliansen hade betydelse för att man framgångsrikt kunde erbjuda väljarna ett tydligt regeringsalternativ till den trötta Socialdemokratin inför valet 2006. Att nu – 2012 – tro att ett fördjupat samarbete med kompromissande i sakfrågor före valet om två år emellertid är en annan sak. Sverige har ett flerpartisystem och väljarna har rätt att välja på olika partier och inte enbart på två förberedda regeringsalternativ.

Gabriel Ehrling pekar i ett intressant debattinlägg om Centerpartiets situation på att läget idag är ett annat än 2004. I valet 2002 – före Högfors – fick Moderaterna stöd av 15 procent av väljarna, medan de övriga tre blivande allianspartierna tillsammans den gången stöddes av mer än dubbelt så många. Det var alltså före bildandet av Allians för Sverige. Läs mer