Remissyttrande över regionutredningen från Centerpartiet i Krokoms kommun

Remissyttrande

Regional indelning – tre nya län (SOU 2016:48)

Diarienummer: Fi2016/02568/K

Centerpartiet i Krokoms kommun avger härmed följande yttrande:

En regionreform bör handla om Skärmavbild 2016-06-06 kl. 10.44.30decentralisering/regionalisering av makt och resurser från staten till regionerna, inte om kartritande från ovan. Vi avvisar därför Indelningskommitténs förslag om att inordna region Jämtland Härjedalen i ett ”Norrlands län” som skulle omfatta mer än halva landets yta.

En indelning i storregioner framstår i praktiken som i det närmaste oåterkallelig om den genomförs. Därför är det oacceptabelt att förändringen avses ske utan att vare sig frågan behandlas demokratiskt i en valrörelse eller underställs väljarna i en folkomröstning. De som berörs får inte köras över av centralmakten på det sätt som planeras. Vi motsätter oss därför förslaget om att ”Norrlands län”, enligt förslaget, ska förverkligas redan 2018/2019. Vi tror överhuvudtaget inte på jätteregioner av detta slag med de avstånd detta innebär, geografiskt och demokratiskt. Fortsätt läsa

Minnesord över Thorbjörn

Thorbjörn Fälldin har gått bort, FÄLLDIN KÄRNKRAFTSOMRÖSTNING90 år gammal. Han var utan tvekan en av 1900-talets största svenska politiker. En sann decentralist och mannen som på allvar lyfte miljöfrågorna högt upp på den politiska agendan. Som statsminister utgick han från vad politiken innebar för vanliga människor, gärna personifierade av hans grannar i Ådalen.

Jag har många minnen av Thorbjörn. Allra första gången jag träffade honom var vid min första CUF-kurs på Lövhult utanför Nässjö 1966. Då var han ännu inte partiordförande utan fortfarande en framtidsman. Så småningom blev det många fler gånger vi träffades. Under Thorbjörns tid som centerledare arbetade jag som Ung Centerredaktör och förbundssekreterare i CUF – och han följde med intresse vad som hände i ungdomsförbundet. Ibland var han kritisk mot vad vi gjorde och tyckte och då fick vi veta det. Fortsätt läsa

Vem tar ansvar för landet?

IMG_3386Jag är bekymrad över att Sverige har en så svag regering. Det är inte bra för landet, i en tid av svåra utmaningar, med en minoritetsregering som är beroende av ett parti på vänsterflanken för att få igenom sin budget. Vi behöver breda uppgörelser i mitten för att möta framtiden på bästa sätt. Detta insåg ledande partiföreträdare under tidigare decennier, men idag verkar blockpolitiken vara alltför cementerad för att man ska våga ta gemensamt ansvar. Om detta skriver jag i den följande texten. (Bilden: EWK:s syn på tidigare generationers ansvarstagande för landet.)

Sverige har idag den svagaste regeringen i modern tid, men också en svag opposition. I stället för att i det läget sträva efter gemensamma lösningar väljer partierna konflikt och att svartmåla varandras förslag. För landet är detta farligt, särskilt i en så osäker värld som vi lever i idag.

Att varken Stefan Löfvéns regering eller allianspartierna vill vara beroende av, än mindre samverka med, Sverigedemokraterna är begripligt. Den logiska slutsatsen borde då vara att arbeta för breda uppgörelser i mitten, över den så kallade blockgränsen. Bristen på sådana strävanden är emellertid närmast total, även om centerledaren Annie Lööfs förslag nyligen om en bred kriskommission kan ses som ett ljus i mörkret. Fortsätt läsa

Centerpartiet behöver diskutera självbilden

Att känna sin historia är viktigt, Skärmavbild 2015-11-06 kl. 16.53.19även för politiska partier. Utan en bra backspegel är det lätt att köra av vägen.
Detta är ett viktigt skäl varför jag har skrivit boken ”Grön Politik för Det Goda Livet” (Fristil), där jag ger min bild av Bondeförbundets/Centerpartiets historia, nutid och framtid. Min förhoppning är att boken ska fungera såväl som kunskapskälla som underlag för en diskussion om partiets roll idag.

Decentralistiskt alternativ

I boken konstaterar jag att Bondeförbundet bildades som ett decentralistiskt alternativ till de liberala, konservativa och socialistiska partierna. De etablerade partierna sågs som ”stadspartier” och som alternativ byggdes ett parti som främst var förankrat på landsbygden. Redan före det formella bildandet 1913 betecknade initiativtagaren Carl Berglund partiet som ett ”i ordets finaste bemärkelse ett centerparti”.

Såväl Berglund som den senare ordföranden Axel Pehrsson i Bramstorp började sina politiska karriärer som liberaler. De insåg emellertid att det krävs samhällelig styrning av marknaden för att motverka en ohämmad centralisering och maktkoncentration och lämnade liberalerna. I Bondeförbundet förenades strävan efter frihet, trygghet, rättvisa och decentralisering. Fortsätt läsa

Bondeförbundets och Centerpartiets program under 100 år

Jag har länge intresserat mig för BondeförbundetBondeförbundets/Centerpartiets historia och utveckling. Min uppfattning är att partiet står på en egen, unik idégrund, som kan följas genom historien och som är väl värd att bygga vidare på i vår tid.
För att den intresserade lättare ska kunna ta del av de olika programtexter partiet har fastställt har jag lagt upp dem på min hemsida. Jag har samlat de olika programmen decennievis. Programmen är naturligtvis präglade av sin tid, men det finns en tydlig grön tråd, där frihet kombineras med trygghet, decentralisering och rättvisa.
Välkommen att ta del av dessa intressanta texter:

Bondeförbundets program 1910-talet

Bondeförbundets program 1920-talet

Bondeförbundets program 1930-talet

Bondeförbundets program 1940-talet

Bondeförbundets/Centerpartiets program 1950-talet

Centerpartiets program 1960-talet

Centerpartiets program 1970-talet

Centerpartiets program 1980-talet

Centerpartiets program 1990-talet

Centerpartiets program 2000-talet

Centerpartiets program 2010-talet

Centern_logo_ordmarke

Bf-C-program, 1960-talet (1960, 1964, 1968)

(Bilden: Jämlikhet och trygghet i ett decentraliserat samhälle. Ett tydligt centerbudskap efter partireformationen.)

1960:   CENTERPARTIETSDecentralisering

Valprogram inför valet den 18 september 1960

Sveriges folk går i höst till val av riksdagens andra kammare. Valet avgör hur vårt land skall styras.

De båda valen 1958 blev en stor framgång för centerpartiet. Nu gäller det att ytterligare befästa denna. En ökad uppslutning kring centerpartiet skapar förutsättningar för en politik, som på grundval av den enskilda företagsamheten och de enskilda människornas initiativ främjar en välståndsutveckling till gagn för alla.

Frihet, trygghet, rättvisa och personligt ansvar är ledande paroller för centerpolitiken.

Skatter och ekonomi

är frågor i centrum inför valet. Den allmänna omsättningsskatt, som regeringen genomdrivit, har medfört ett orimligt hårt skattetryck. Denna skattehöjning måste snarast upphävas, så att sparande och produktion främjas. Målsättningen för den nya skatteutredningen måste vara att skapa förutsättningar för ytterligare skattesänkningar. Fortsätt läsa

Klokt av Johannes Antonsson om en europeisk centerunion

(Bilden: Johannes Antonsson var redan som SLU-ordförande starkt engagerad i nordiskt och internationellt centersamarbete. Vid centerstämman 1990, då han lämnat det aktiva partiarbetet, höll han ett engagerat tal för att skapa en europeisk centerunion när järnridån hade fallit.)

De nordiska bondepartierna/centerpartiernaJohannes Antonsson1306Johannes Antonsson grundades i början av 1900-talet och de inledde tidigt ett samarbete. Under mellankrigstiden fanns även kontakter med motsvarande partier i övriga Europa, inte minst med det polska PSL-partiet. Via Gröna internationalen övertog Bondeförbundet och övriga nordiska partier den gröna fanan och fyrklövern som symbol.

Johannes Antonsson var såväl som SLU-ordförande och som vice partiordförande under decennier en stark förespråkare för internationellt centergrönt samarbete. Samarbetet mellan de nordiska centerpartierna var intensivt, men Johannes och Gunnar Hedlund hade redan på 1970-talet även kontakter med bondepartierna i Polen och Bulgarien. Trots att dessa partier nationellt var underordnade de styrande kommunistpartierna levde de gröna idéerna kvar i organisationerna.

Kloka tankar i Hässleholm

Vid centerstämman i Hässleholm 1990, då järnridån just hade fallit, höll Johannes Antonsson ett anförande under rubriken ”Skapa en europeisk centerunion”. Här framförs många kloka tankar, väl värda att ta till sig även för dagens centerpartister.

”Vilken politisk idélinje kommer nu Östeuropas folk att välja för framtidens samhällsbygge?”, frågade sig Johannes och varnade för att man i ”stark välförståelig aversion mot det kommunistiska förflutna” kommer att öppna för motsatsen, ”ohämmad kapitalism och otyglad marknadsekonomi”. Här hade centerrörelsen i Sverige och Norden en stor uppgift, menade han, och fortsatte: Fortsätt läsa

Ett avgörande centerseminarium 1996

(Bilden: Ledare i Östersunds-Posten 30 mars 1996)

”Jag är övertygad om att EMUNej till EMU 1996 är bra för Europa och Sverige. Åtstramningar och besparingar blir inte mindre för de länder som står utanför valutaunionen, snarare tvärtom. Först med EMU kan vi föra en fungerande välfärdspolitik.”

Citatet kommer från ett inlägg av Sveriges första EU-kommissionär Anita Gradin (DN 23 januari 1997). Då pågick sedan något år en ganska omfattande diskussion om huruvida Sverige skulle ge upp kronan för den kommande euron eller inte. Vi som argumenterade mot EMU utmålades inte sällan som mindre vetande.

Idag vill nog många av de gamla euroförespråkarna glömma sina, som det har visat sig, helt verklighetsfrämmande argument för att skrota kronan. Att euron och EMU skulle vara en förutsättning för en fungerande välfärdspolitik, som Anita Gradin, hävdade är det knappast någon som tror på idag. I perspektiv av den djupa grekiska fattigdomskrisen framstår det som tvärtom. Fortsätt läsa

Ömsom vin, ömsom vatten

Min gamle kombattant på ledarsidorna i Jämtland, Peter Swedenmark, har gjort comeback som ledarskribent i Länstidningens e-tidning, som ges ut på söndagar. Som alltid är det intressant att ta del av Peters texter.

Dagens alster från Peter handlar om Centerpartiet under rubriken ”Från succé till fiasko”. I ledaren hävdar han att Centerpartiet i länet gjorde ett succéval 2006, medan förra årets val skulle ha varit ett kapitalt fiasko. Han har delvis rätt, delvis fel.

Jag håller med om att Centerpartiet i länet har all anledning att fundera över varför väljarnas stöd är så mycket lägre i riksdagsvalet än i kommunvalet. Delvis även i regionvalet. Här finns det skäl att noga analysera och dra slutsatser. Ett sådant arbete pågår också i centerdistriktet. Det är oerhört viktigt att stödet vänds uppåt i nästa val till riksdagen för att Centerpartiet ska vara representerat bland länets riksdagsledamöter även framöver.

När det gäller kommunvalen är det emellertid ömsom vin, ömsom vatten och inte det fiasko Peter Swedenmark vill hävda. Vi har nog alla våra problem och möjligheter. Det gäller även det Peter närstående socialdemokratiska partiet. Fortsätt läsa

Inspiration från öster och väster

 

Centerpartiet Finland val 19 april 2015Under senare tid har jag följt såväl Centerpartiet i Finland som Senterpartiet i Norge lite närmare. Det är inspirerande. Båda partierna verkar nämligen vara i god form inför valen senare i år.

Mindre än en månad återstår till riksdagsvalet i Finland. Finländarna går till valurnorna den 19 april. Centerpartiet är för närvarande, enligt opinionsmätningarna, landets i särklass största parti med kring 25 procents uppslutning. Håller det även på valdagen kommer centerledaren Juha Sipilä (se valaffischen, ”Finland i form”) med all sannolikhet att få uppdraget att bilda regering.

Huvudorsaken till det finländska partiets framgångar i opinionen är att man driver en tydlig grön och decentralitisk politik som väljarna känner igen. Utmaningen för Centerpartiet är att få ”Finland i form”. Partiordföranden Juha Sipilä – som uppenbarligen går igenom TV-rutan – har också stor positiv betydelse för framgångarna. Lägg till detta att Centerpartiet framstår som ett tydligt grönt alternativ såväl till Samlingspartiet som till Socialdemokraterna. Partiet går ut till väljarna med sin egen politik samtidigt som man är beredd till regeringssamverkan efter valet. Hård blockpolitik är främmande för Finland. Fortsätt läsa