Bf-C-program, 1940-talet (1940, 1944, 1944, 1946, 1948)

Skärmavbild 2012-08-30 kl. 08.14.55

(Bilden: Bondeförbundet/Centerpartiet har genom åren arbetat för att kombinera frihet med trygghet. Här en valaffisch från 1940-talet.)

1940:  BONDEFÖRBUNDET

VALPROGRAM 1940.

TILL SVERIGES FOLK, MÄN OCH KVINNOR, UNGA OCH GAMLA.

I orosfyllda allvarstider går Sveriges folk till val för att giva till känna sin önskan och vilja i vårt lands livsfrågor. Med sällspord endräkt ha inför världshändelserna representanter för folkets överväldigande flertal räckt varandra handen i gemensam omsorg om bevarande av vårt lands oberoende och frihet. Försvarets stärkande och fullföljande av en klar neutralitetspolitik åt alla sidor framstår för folkflertalet som nationella uppgifter av icke partiskiljande betydelse och det är till gagn för landet i dessa tider att så kan förbliva.

Den nationella samlingen kring dessa riksvårdande uppgifter har genom de senaste årens samförståndspolitik kraftigt befordrats. Krisuppgörelsen 1933 har banat väg för ökad förståelse mellan folkgrupper och åsiktsriktningar och genomförandet av 1936 års försvarsreform har utgjort grundvalen för riksförsvarets återuppbyggande och stärkande. I överensstämmelse med den aktiva del som Bondeförbundet härvid tagit står vår kraftiga medverkan för tillkomsten av den nationella samlingsregeringen. Det är vår fasta förvissning att Sveriges folk skall giva sin fulla anslutning till strävandena att i medborgerlig endräkt samla alla goda krafter till skydd och värn för frihet och självbestämmanderätt, som förutsättning för en för hela vårt folk gagnelig inre utveckling.

Vår fäderneärvda religion och vårt svenska kulturarv, som alltid haft starka fästen i allmogehemmen, utgöra oersättliga värden. Kristen tro och livsåskådning måste kraftigt värnas såsom grundläggande för folkuppfostran och undervisningsväsende. Alla goda krafter, såväl inom statskyrkan som frikyrkorna, böra medverka till detta mål.

Arbete och sparsamhet, lagbunden ordning och frihet under ansvar äro grunder för en sund samhällsutveckling. Mot alla försök att uppriva rättens grundval reser jordbruksbefolkningen, vårt lands största folkgrupp, ett bestämt motstånd.

Bondeförbundet kämpar för rättvisa och likställighet mellan olika näringar. Missgynnade befolkningsgrupper böra stödjas. De, som ha sin utkomst av jordbruk och skogsbruk samt närstående yrkesgrenar böra beredas rättvisa ekonomiska villkor.  Troget sin självständiga grunduppfattning vill Bondeförbundet samverka med alla goda krafter för tillvaratagande av småfolkets och de sämst ställda medborgargruppernas rätt. Fortsätt läsa

Bf-C-program, 1930-talet (1932, 1933, 1936)

(Krisuppgörelsen, ”kohandeln”, mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna 1933 hade stor politisk betydelse för demokratin och  Sveriges fortsatta utveckling. Bramstorp och Per Albin tog ansvar.)

1932: BONDEFÖRBUNDETBramstorp Per Albin

Då Sveriges folk i år går till val för att bestämma de politiska riktlinjerna för den närmaste framtiden, sker detta under en utomordentligt kritisk tid.

Utgången av valet kommer att i hög grad avgöra, huruvida det skall bli möjligt för vårt folk att genomkämpa krisen utan att lida allt för stora skador.

Bondeförbundet, som beklagar, att statsmakterna i flera fall avvisat eller efter allt för långt dröjsmål antagit förslag att stärka det svenska folkhushållet, vilka Bondeförbundet framfört vid riksdagarna, framhåller den fosterländska plikten för alla att i landets nuvarande allvarliga läge samverka till vårt folks bästa under rättvist avvägande av alla samhällsgagnande intressen.

Bondeförbundet söker åstadkomma likställdhet mellan jordbruket och andra näringar. För vinnande av detta mål, som är ett fosterländskt intresse, strävar förbundet att samla allt landsbygdens folk och alla med dem liktänkande till enigt samarbete.

Arbete och sparsamhet, lagbunden ordning och frihet under ansvar äro grunderna för en sund samhällsutveckling. Mot alla försök att uppriva rättens grundval skall jordbruksbefolkningen, vårt lands största folkklass, resa ett bestämt motstånd.

Kristen folktro och livsåskådning skola kraftigt värnas såsom grundval för vår folkuppfostran och vårt undervisningsväsen. Dessa för nutid och framtid oersättliga värden få icke givas tillspillo.  Alla goda krafter såväl inom statskyrkan som frikyrkorna böra medverka till detta mål. Fortsätt läsa

Bf-C-program 1920-talet (1920, 1921, 1924, 1928)

(Bilden: Valaffisch från 1920-talet)

1920: BONDEFÖRBUNDETS VALPROGRAM

Till Sveriges joRösta med Bondeförbundet!rdbruksbefolkning.

 

Då Sveriges folk i år går till val af representanter till riksdagens andra  kammare, är det af en stor betydelse att ställning tages till de för dagen mest aktuella frågorna. Det är i synnerhet för den jordbrukande befolkningen nödvändigt, att den nu mer än förr beaktar de spörsmål, som direkt beröra dess egen näring.

Modernäringens rätt tillvaratages endast därigenom att den i riksdagen representeras i sådan omfattning att dess utöfvare där kunna göra sig gällande. Personer, valda inom egna led, kunna bäst framföra jordbrukets synpunkter och kraf.

Bondeförbundet fordrar, att jordbrukets intressen tillvaratagas och att lagstiftningen går i sådan riktning att näringen för dess utöfvare blir ekonomiskt bärande, ty om jordbruket, som är vår modernäring, kommer på obestånd, blir följden densamma för hela vårt land och alla dess öfriga näringar.

Sveriges bondeklass har sedan urminnes tider värnat om landets såväl materieriella som kulturella utveckling, och att Bondeförbundet följer sina förfäder i spåren framgår af följande program. Fortsätt läsa

Bf-C-program, 1910-talet (1912, 1917, 1919)

(Bilden: Initiativtagaren till Bondeförbundet Carl Berglund. År 1910 startade han tidningen Landsbygden som blev starten för partibildarprojektet.)

1912: Bondeförbundets program

Bondeförbundets organisationskomCarl Berglundmitté, har upprättat följande förslag till program:

Det proportionella valsystemets införande har gjort en organisation för jordbruksbefolkningen oumbärlig, enär de redan existerande partiernas intressen, särskildt i ekonomiskt avseende, äro främmande för och ofta rent av fientliga mot jordbruksbefolkningens. Såväl ”de moderata” som ”de frisinnade” och socialdemokraterna hava i sina politiska strävanden huvudsakligen tagit sikte på och inrättat sig efter städernas förhållanden, vilka även utöfva ett avgörande inflytande på dessa partiers ledning och politik, varigenom städernas intressen bliva otillbörligt gynnade på landsbygdens bekostnad.

Bondeförbundet har därför för sig uppsatt följande program att verka för:

  1. Rättvisans och rättfärdighetens principer tillämpande i allmänna angelägenheter.
  2. Höjande av landets andliga och materiella kultur samt allmänvälmågans utbredning.

Fortsätt läsa

Klokt av Johannes Antonsson om en europeisk centerunion

(Bilden: Johannes Antonsson var redan som SLU-ordförande starkt engagerad i nordiskt och internationellt centersamarbete. Vid centerstämman 1990, då han lämnat det aktiva partiarbetet, höll han ett engagerat tal för att skapa en europeisk centerunion när järnridån hade fallit.)

De nordiska bondepartierna/centerpartiernaJohannes Antonsson1306Johannes Antonsson grundades i början av 1900-talet och de inledde tidigt ett samarbete. Under mellankrigstiden fanns även kontakter med motsvarande partier i övriga Europa, inte minst med det polska PSL-partiet. Via Gröna internationalen övertog Bondeförbundet och övriga nordiska partier den gröna fanan och fyrklövern som symbol.

Johannes Antonsson var såväl som SLU-ordförande och som vice partiordförande under decennier en stark förespråkare för internationellt centergrönt samarbete. Samarbetet mellan de nordiska centerpartierna var intensivt, men Johannes och Gunnar Hedlund hade redan på 1970-talet även kontakter med bondepartierna i Polen och Bulgarien. Trots att dessa partier nationellt var underordnade de styrande kommunistpartierna levde de gröna idéerna kvar i organisationerna.

Kloka tankar i Hässleholm

Vid centerstämman i Hässleholm 1990, då järnridån just hade fallit, höll Johannes Antonsson ett anförande under rubriken ”Skapa en europeisk centerunion”. Här framförs många kloka tankar, väl värda att ta till sig även för dagens centerpartister.

”Vilken politisk idélinje kommer nu Östeuropas folk att välja för framtidens samhällsbygge?”, frågade sig Johannes och varnade för att man i ”stark välförståelig aversion mot det kommunistiska förflutna” kommer att öppna för motsatsen, ”ohämmad kapitalism och otyglad marknadsekonomi”. Här hade centerrörelsen i Sverige och Norden en stor uppgift, menade han, och fortsatte: Fortsätt läsa

Ett avgörande centerseminarium 1996

(Bilden: Ledare i Östersunds-Posten 30 mars 1996)

”Jag är övertygad om att EMUNej till EMU 1996 är bra för Europa och Sverige. Åtstramningar och besparingar blir inte mindre för de länder som står utanför valutaunionen, snarare tvärtom. Först med EMU kan vi föra en fungerande välfärdspolitik.”

Citatet kommer från ett inlägg av Sveriges första EU-kommissionär Anita Gradin (DN 23 januari 1997). Då pågick sedan något år en ganska omfattande diskussion om huruvida Sverige skulle ge upp kronan för den kommande euron eller inte. Vi som argumenterade mot EMU utmålades inte sällan som mindre vetande.

Idag vill nog många av de gamla euroförespråkarna glömma sina, som det har visat sig, helt verklighetsfrämmande argument för att skrota kronan. Att euron och EMU skulle vara en förutsättning för en fungerande välfärdspolitik, som Anita Gradin, hävdade är det knappast någon som tror på idag. I perspektiv av den djupa grekiska fattigdomskrisen framstår det som tvärtom. Fortsätt läsa

Bild från en annan tid

Jag hoppas senare i år Olle, Håkan, Anders 1994kunna ge ut en bok med min bild av Bondeförbundets/Centerpartiets ideologiska utveckling. Av partiets 115 åriga historia har jag själv varit med i rörelsen i 48 år. Det är otroligt vad tiden går.
Under arbetets gång hittar jag en hel del bilder från partiets historia, ibland med mig själv inblandad. Här lägger jag in en bild från centerstämman 1994, då Anders Ljunggren och jag var utfrågare av partiordföranden Olof Johansson. Det var en annan tid, men en på flera sätt härlig tid även om det även då fanns problem och utmaningar i politiken. Det var ekonomiskt krisläge och vi stod inför folkomröstning om Sverige skulle bli medlem i EU eller inte.
Och nog ser man att tiden har haft sin gång även på andra sätt…

Cementera inte blockpolitiken framöver!

Det är bra att det inte blev Bramstorp och Per Albinnågonting av Stefan Löfvéns planer på ett extraval i mars. Föga tyder på ett nytt val hade löst den parlamentariska situationen. Bra är att partierna i stället satte sig vid förhandlingsbordet för att försöka få ordning i den kaotiska politiska situationen. Frågan är dock hur bra uppgörelsen egentligen är i praktiken. Det vet vi inte ännu.

(Bilden: Axel Pehrsson Bramstorp och Per Albin Hansson hade modet att komma överens om krisuppgörelsen 1933, vilket fick stor betydelse för Sveriges utveckling. Förutom Bondeförbundet och Socialdemokraterna röstade en hel del frisinnade/liberala riksdagsledamöter för uppgörelsen.)

Återstår också att se om förhandlingarna har lett till en mer respektfull ton i debatten och om det i praktiken blir möjligt att nå fler breda politiska uppgörelser i olika sakfrågor. Decemberöverenskommelsen får inte leda till att man inte strävar efter att uppnå majoritetsbeslut i riksdagen även om själva regeringsunderlaget är mindre. Det är riksdagens ledamöter som är folkvalda och som är ansvariga inför väljarna.

Vad jag främst – med några dagars perspektiv – oroar mig över är att överenskommelsen kommer att cementera blockpolitiken ytterligare ända fram till 2022 – och att makten i realiteten överförs från de folkvalda riksdagsledamöterna till en minoritetsregering. Det är i så fall inte bra för Sverige och för demokratin – och definitivt inte för mitt eget parti, Centerpartiet. Fortsätt läsa

Nystart för svensk politik?

Planerna på ett extra val till Skärmavbild 2014-12-27 kl. 11.15.43Sveriges riksdag den 22 mars 2015 skrotas. Regeringspartierna – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – och Allianspartierna – Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna – har enats om regler för hur Sverige ska kunna styras av en minoritetsregering. Dessutom kommer partierna att förhandla om långsiktiga lösningar när det gäller för landet viktiga frågor som försvaret, pensionerna och energin. (Bilden; ordförandena för de sex partierna vid dagens presentation av överenskommelsen.)

Jag tror att de flesta är överens om att ”decemberöverenskommelsen” är bra för Sverige. Helt säker kan man dock inte vara.

Föga tyder hursomhelst på att ett extra val skulle ha gett ett tydligt utslag och möjliggöra en majoritetsregering. I stället hade omvärldens intryck riskerat att bli att det traditionellt stabila Sverige drabbats av politiskt kaos, vilket inte minst skulle kunnat skada den ekonomiska utvecklingen. Därför innebär överenskommelsen ett ansvarstagande för landet. Att den kaotiska situationen uppstod beror ju på att Sverigedemokraterna inte följde den praxis som tidigare har gjort minoritetsregerande möjligt.  Fortsätt läsa

När muren öppnades

Idag för exakt 25 år sedan Skärmavbild 2014-11-09 kl. 13.20.33– den 9 november 1989 – öppnades Berlinmuren och det kalla kriget tog i praktiken slut. Åtminstone har det uppfattats så efteråt. Själv minns jag denna dag främst en händelse 16 tidigare, i Östberlin 1973. (Bilden: löpsedel från Berlintidningen BZ 10/11 1989.)

————————————————

Vi var många som blev överraskade över att muren plötsligt öppnades och att det skedde utan våld. Glädjen var emellertid stor, främst i de båda tyska staterna men också i övriga Europa. Nu kunde arbetet på att få ett fungerande samarbete i hela Europa börja, uppdelningen i öst och väst var till ända.

Själv hade jag deltagit i det all-europeiska samarbetet sedan början av 1970-talet både som aktiv i Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF) och som generalsekreterare i Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL). Vi hade bilateralt samarbete med de officiella ungdomsorganisationerna och deltog i olika all-europeiska ungdomskonferenser. Jag är övertygad om att de här kontakterna hade viss betydelse för vad som hände 1989 och framåt eftersom det knöts personliga kontakter och diskuterades idéer och framtid. Fortsätt läsa