Läget i landet kan bli bättre

I vissa kretsar är journalisten Läget i landetPo Tidholm en ganska omstridd man. Han är sedan länge starkt engagerad i landsbygdsfrågor men har inte ansetts komma med några förslag till lösningar. Den som tycker så får skäl att ompröva sin kritik när hen läser Tidholms nya bok Läget i landet med underrubriken 89 tankar om periferier, politik och varför landsbygdsfrågan är viktigare än du tror (Teg Publishing).

Po Tidholm konstaterar att Sverige avhände sig många regionalpolitiska verktyg i och med EU-inträdet 1995. Nu kunde vi inte längre bedriva samma aktiva politik när det gäller landsbygd, jordbruk och regional utveckling från statens sida. EU:s regelverk sätter gränser, en marknadisering av välfärden har blivit en konsekvens.

Urbaniseringen har fortsatt och den urbana normen har blivit en stark drivkraft. Staten har i hög grad medverkat till detta. Mellan 1995 och 2015 förlorade Sveriges landsbygdskommuner ungefär 30000 statliga jobb, samtidigt som 12000 nya skapades i Storstockholm. Tidholm konstaterar vidare att medan Solna under perioden 2001 till 2013 fick ett tillskott med unga på 300 procent tappade kommuner som Övertorneå och Dorotea över 60 procent av sina unga. Sorgligt i sammanhanget är att den urbana normen inte bara driver unga att flytta, den stigmatiserar dessutom de som väljer att stanna kvar. Så kan vi inte ha det i fortsättningen. Fortsätt läsa

Att förstå Ryssland

För 46 år sedan – 1971 – läste jag Skannadryska vid Stockholms universitet. En av lärarna var en ung slavist, Bengt Jangfeldt. En sak som fastnade hos mig var när han föreläste var den ryska ”miren”. Mir är ett fantastiskt ryskt ord som betyder såväl by, världen som fred. Allt i ett och samma ord. För mig gav ordet och dess betydelse inspiration i den lokalsamhällesdebatt som Centerns Ungdomsförbund (CUF) drog igång ett par år senare även om inspirationen till denna debatt främst kom från Norge.

Jag har inte träffat Bengt Jangfeldt under åren sedan dess, men läst en del av honom i artiklar och böcker. Idag är han en av Sveriges främsta Rysslandskännare. Därför öppnade jag hans nyutkomna bok ”Vi och dom” med underrubriken ”Om Ryssland som idé” (Wahlström & Widstrand) med stort intresse – och jag blev inte besviken.

För den som vill förstå vad som händer i dagens Ryssland är ”Vi och dom” en värdefull kunskapskälla. Boken följer den ryska idéhistorien från Peter den store till Vladimir Putin och visar att det hela tiden pågår en ständig kamp mellan ”slavofiler” och ”europeer”. Genom att skaffa kunskap om hur ryssarna ser på sig själva och omvärlden blir det lättare att förstå dagens situation.

Peter den store försökte med viss framgång reformera Ryssland i början av 1700-talet. Han hämtade inspiration från väst, men snart kom en motreaktion. Sedan dess har utvecklingen böljat fram och tillbaka, inte sällan språngvis som Jangfeldt konstaterar. Vissa tider har landet strävat efter att reformeras med inspiration från västra Europa, under andra tider har man betraktat väst som dekadent och den egna civilisationen som överlägsen. Fortsätt läsa

En skicklig, självsäker och fräck herre

Egentligen är nog bara Olof Palme Skannad 3som – bland svenska politiker – under det senast seklet har varit mer känd internationellt än Carl Bildt. Att båda herrarna från Östermalm har varit kompetenta och skickliga råder ingen tvekan om. Annars skulle de inte blivit statsministrar och medlare i internationella konflikter.

Samtidigt råder det knappast någon tvekan om att Palmes och Bildts framgångar också beror på stort självförtroende och fräckhet. Bådas skicklighet i att domptera media ska inte underskattas. Det är en konst att inte svara på frågor och den behärskar särskilt Carl Bildt.

När jag läser Björn Hägers bok ”Uppdrag Bildt, En svensk historia” (Norstedts) bekräftas detta många gånger om. Det är en innehållsrik och läsvärd bok även om Häger inte fick mer än en kvarts audiens med Bildt i Almedalen 2014. I stället fick han sätta sig i Kungliga biblioteket och söka på ”Carl Bildt” – vilket gav 64840 träffar. Så nog fanns det material att gräva i. Nu föreligger resultatet, en tjock bok på 644 sidor. Fortsätt läsa

Mannen som avgjorde folkomröstningen om EU

Bild 1: Omslaget till den nyutkomna boken ”Spårbyten”.
Bild 2: Ledare ur ÖP från april 1994 om ett klart EU-nej från Jämtlandscenterns distriktsstämma (85 röster mot 9).

Bo Dockered är den kanske Skannad 4mest betydelsefulle bondeledaren Sverige har haft. Mycket tyder nämligen på att det var han som först fick den egna organisationen LRF, därefter Centerpartiet och till sist väljarna i folkomröstningen 1994 att säga ja till EU-medlemskap. Han var naturligtvis inte ensam om att ha haft en förmodligen avgörande betydelse, men utan hans agerande som ”Ja-lokomotiv” betvivlar jag att Sverige idag skulle vara medlem i Europeiska unionen.

Jag, som hade en annan uppfattning än LRF-ordföranden när EU-frågan blev aktuell, beklagar än idag att han var så framgångsrik på det här området. Mitt alternativ var ett starkt Norden som samarbetade med EU utan att underkasta sig Bryssels regelverk. Det tror jag att vi hade varit betjänta av på samma sätt som att vi ska vara glada över att ha kronan kvar efter folkets nej 2003.

När jag läser Bo Dockereds memoarbok ”Spårbyten”, skriven tillsammans med Pär Fornling och utgiven på Arena förlag, kommer jag ihåg EG/EU-debatten under första halvan av 1990-talet som vore den igår. Jag skrev många ledarartiklar i de här frågorna inför folkomröstningen på Östersunds-Postens ledarsida och kritiserade inte sällan bondeledaren Dockered. På ÖP:s ledarsida argumenterade vi konsekvent för ett nej till inträde i Brysselunionen. Fortsätt läsa

”Världens bästa bönder” behöver bättre lönsamhet

Bilden: Enigheten var Fores Boksläppöverraskande stor om vikten av att utveckla det svenska jordbruket när Helena Jonsson släppte sin nya bok. Från vänster: LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson, miljöprofessor Johan Rockström, LRF-ordföranden Helena Jonsson och moderatorn, Fores vd Mattias Goldmann.

Nyligen var jag med på avgående LRF-ordföranden Helena Jonssons boksläpp i den gröna tankesmedjan Fores lokaler i Stockholm. I Sverige ser inte ut som du tror (8tto förlag) ger hon sin syn på det svenska jordbrukets utmaningar och möjligheter.

Mest intressant denna dag var emellertid inte boken, i sig mycket läsvärd, utan diskussionen denna afton. Inbjudna recensenter var LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson och miljöprofessorn Johan Rockström. Det som framfördes förebådar förhoppningsvis en ny tid då Sveriges bönder får det stöd och det beröm de förtjänar. Jag blev positivt överraskad.

De tre var överens om böndernas nyckelroll om Sverige ska bli världens första fossilfria samhälle och visa vägen mot en hållbar framtid. En del ”miljövänner” framför annars en okunnig kritik om att bönderna skulle bedriva ett miljöskadligt ”industrijordbruk”. Miljöprofessor Rockström vet bättre och även om mer måste göras slog han fast:

Vi har världens bästa bönder, världens bästa djurhållning och det minsta antibiotikaanvändandet. Detta är något att vara stolt över – och då bör vi också föra en politik som ger jordbruket goda förutsättningar. Fortsätt läsa

En kommunistisk diktatur på liv och död

Just nu läser jag Peter KadhammarsSkannad bok om den kommunistiska nomenklaturan i Albanien, Vi som var så lyckliga, Liv och död i en kommunistisk diktatur (Natur & Kultur). Det är en avslöjande berättelse om hur en liten grupp kommunister levde i ett slutet kvarter i huvudstaden Tirana ända fram till början av 1990-talet. Under ledning av diktatorn Enver Hoxha styrde de det lilla landet med järnhand.

Kadhammar har träffat människorna som levde och arbetade i Kvarteret och låter dem själva berätta. Det är i grunden en skräckhistoria. De ledande familjerna i umgicks men levde hela tiden under hot om att gripas, deporteras eller avrättas. Ju längre tiden gick, desto värre blev det. Det gick så långt att landets näst högste potentat, premiärministern Mehmet Shehu, begick självmord efter att ha brutit mot ”partiets linje” genom att godkänna att en av hans söner skulle få gifta sig med en flicka som tillhörde en familj med ”fel historia”. Plötsligt stämplades den tidigare så hyllade Shehu som amerikansk spion. Liksom hela hans familj.

Jag påminns när jag läser Kadhammars bok om min egen resa till Albanien 1974 – under Hoxhadiktaturens hårdaste dagar. Så här i efterhand inser jag hur naiva vi var som deltog på den här resan, som syftade till att studera albanskt jordbruk.

Det hela började med att jag hade skrivit en artikel om mina intryck från Polen i tidningen Ung Center. Jag hade då skrivit kritiskt om hur den polska varianten av socialism fungerade. Då hörde Gun Kessle, ordförande i Svensk-albanska föreningen, av sig och föreslog att jag skulle delta i en resa till Albanien och studera hur ett väl fungerande socialistiskt samhälle ser ut. ”Då ser du skillnaden mot Polen”, förklarade hon. Fortsätt läsa

En blodig och grym verklighet före Stalin

En vanlig uppfattning är att Kjell Albins LeninbokSovjetunionens förste ledare Lenin var en bättre, godare, man än efterträdaren Stalin. Jag har själv levt i den tron. Även om Lenin varken var demokrat eller en särskilt sympatisk person så var han inte lika grym som Stalin. Trodde jag – och många med mig.

Kjell Albin Abrahamson reagerade kraftigt mot denna bild. Strax innan sin bortgång i höstas lämnade han in sitt manus till den bok som nu finns på bokhandelsdiskarna; Stor var Lenin…, En massmördare och hans statskupp (Hjalmarson & Högberg). Det är en aktuell bok, 100 år efter den ryska ”revolutionen” eller, med Kjell Albins ord, ”statskuppen” i St Petersburg.

Boken innehåller intressant information om den ryske, delvis svenskättade, adelsmannen Vladimir Uljanov (Lenin). Att den förste sovjetledaren var en enkel äkta storrysk proletär är en av många myter om denne man. Hans mormorsmor var svenska och hette Anna Beata. I övrigt hade han även judiskt, kalmuchiskt och tyskt påbrå.

Kjell Albin Abrahamson slår hål på många av de gängse föreställningarna. Han visar att talet om att Lenin åkte i en ”plomberad järnvägsvagn” genom Tyskland, att ”Stormningen av Vinterpalatset”, liksom att ”Lenin fick en Rolls-Royce av folket” ingår i den mytiska historieskrivningen. Fortsätt läsa

Polens gröna centerparti vill samarbeta

Bilden: PSL-ordföranden Wladyslaw Kosiniak-Kamysh och förre jordbruksministern Marek Sawicki fördjupar sig i ”Grön Politik för Det Goda Livet”.

Under några dagar har jagskarmavbild-2016-10-22-kl-16-25-01 besökt vårt grannland söder om Östersjön, Polen. Viktigast var besöket i sejmen, där vi träffade ledningen för PSL, Polens gröna centerparti. För övrigt världens äldsta parti med agrardemokratiska rötter. Partiet, som bildades 1895, började med gröna fanor och lanserade fyrklövern som symbol. Tyvärr är många av centerpartisterna i vårt land omedvetna om detta, kunskapen om det egna partiets historia är inte särskilt utbredd.

PSL vårdar sin historia på ett helt annat sätt. Wincenty Witos och Stanislaw Mikolajczyk är de viktigaste personerna i historieskrivningen, och de på goda grunder. Witos var premiärminister två gånger under 1920-talet, bland annat då Röda Armén stoppades på väg västerut, ”Undret vid Wisla”. Han var också en av grundarna till ”Gröna Internationalen”, där de agrardemokratiska partierna samarbetade under mellankrigstiden. Mikolajczyk gjorde heroiska insatser i kampen för demokrati mot det kommunistiska maktövertagandet under åren 1945-47. Därefter arbetade han i exil för demokrati. Jag tror att hans arbete medverkade till att de gröna idéerna överlevde kommunismen i Polen. Hans bok ”Det skändade Polen, Sovjets erövringsmetoder” är mycket läsvärd för alla som vill veta vad som hände efter andra världskrigets slut.
Inom CUF och centerrörelsen i stort hade vi stort utbyte med först landsbygdsungdomsförbundet ZMW under 1980-talet och därefter med PSL in på 2000-talet.
Nu träffade jag PSL nye ordförande Wladyslaw Kosiniak-Kamysz, en 35-årig läkare från Krakow, som var minister i den tidigare regeringen. Det var en mycket trevlig bekantskap. Med vid mötet var också Marek Sawicki, som var jordbruksminister i den tidigare regeringen. Nu kämpar de för att återta förlorad mark i nästa parlamentsval. Regeringspartiet PIS (”Lag och Rättvisa”), som har egen majoritet i sejmen, är den stora motståndaren. Mer om detta senare.

Fortsätt läsa

Centerpartiet behöver diskutera självbilden

Att känna sin historia är viktigt, Skärmavbild 2015-11-06 kl. 16.53.19även för politiska partier. Utan en bra backspegel är det lätt att köra av vägen.
Detta är ett viktigt skäl varför jag har skrivit boken ”Grön Politik för Det Goda Livet” (Fristil), där jag ger min bild av Bondeförbundets/Centerpartiets historia, nutid och framtid. Min förhoppning är att boken ska fungera såväl som kunskapskälla som underlag för en diskussion om partiets roll idag.

Decentralistiskt alternativ

I boken konstaterar jag att Bondeförbundet bildades som ett decentralistiskt alternativ till de liberala, konservativa och socialistiska partierna. De etablerade partierna sågs som ”stadspartier” och som alternativ byggdes ett parti som främst var förankrat på landsbygden. Redan före det formella bildandet 1913 betecknade initiativtagaren Carl Berglund partiet som ett ”i ordets finaste bemärkelse ett centerparti”.

Såväl Berglund som den senare ordföranden Axel Pehrsson i Bramstorp började sina politiska karriärer som liberaler. De insåg emellertid att det krävs samhällelig styrning av marknaden för att motverka en ohämmad centralisering och maktkoncentration och lämnade liberalerna. I Bondeförbundet förenades strävan efter frihet, trygghet, rättvisa och decentralisering. Fortsätt läsa

Nu kan du beställa boken!

(Inlägget har uppdaterats)

Här kan du läsa den senaste recensionen av min bok. Birger Ekerlid skriver så här i Länstidningen! Jag blir glad över Birgers ord. I Dalabygden skriver också Bo Höglander om boken i en ledare. Och visst gläder det mig när Birgitta Hambraeus skriver så här efter att ha läst min bok:
Du har skrivit en bok om Centerrörelsen som kunde återföra partiet till en central position i Sveriges politik! Ekohumanismen är precis det som världen behöver, när vi upptäckt att det är de soldrivna systemen som är grunden för världens försörjning och goda liv! Generöst utspridda över jorden. Hela landet ska leva borde vara Centerpartiets grundslogan, både för näringsliv och gott liv för alla! Jag blir rent entusiastisk när jag tänker på det.

Så kom då min bok ”Skärmavbild 2015-11-06 kl. 16.53.19Grön Politik för Det Goda Livet” från tryckeriet. Det känns mycket bra – och vid det officiella boksläppet  fick jag mycket positiv respons från gamla och unga centerpartister.
Läs gärna Yngve Sunessons recension av boken i Norra Skåne och Skånska Dagbladet. Marcus Persson har i ÖP dels skrivit en ledare om kontakterna med Polen utifrån boken, dels en mer heltäckande recension av boken. Per Gustafsson har skrivit en utmärkt sammanfattande recension i Skaraborgsbygden och Smålandsbygdens Tidning.
Mattias Svensson recenserar boken på Aftonbladets kultursida. Intressant när en nyliberal tänkare skriver om en centergrön bok på en röd kultursida.
Christer Olsson sammanfattar sin recension så här hos Bibliotekstjänst (BTJ-häfte nr 3):
”Denna lättlästa bok vänder sig till en bred samhällsintresserad allmänhet.”
Själv har jag skrivit artikeln ”Centerpartiet behöver diskutera självbilden” utifrån boken. Den har bland annat publicerats i Smålandsbygdens Tidning.

Beställ Ditt eget exemplar av boken genom att betala 175 kr (inkl frakt) till bankkonto: 7861-11-05176 (Swedbank) eller swisha till 0702667262 ! Glöm inte att meddela din postadress.

(Rabatt vid beställning av hel kartong, 28 böcker. Kontakta mig för mer information.)

Boken ger min bild av Bondeförbundets/Centerpartiets historia, ja det finns även ett kapitel som behandlar vad som hände före partiets bildande. Jag ger också min syn på partiet idag och inför framtiden.

Marcus Persson sammanfattar sina synpunkter om Grön Politik för Det Goda Livet så här på ÖP:s hemsida:

I ett nutida politiskt landskap utsatt för press och omvälvande förändring kan boken fungera som en kompass. Det är nämligen lätt att tappa bort sig om man inte kan sin historia.
För Centerpartiets förtroendevalda borde den därför vara en självklar läsning under julhelgen. Med nytt år kommer nya utmaningar där kunskapen kan komma till användning.

Fortsätt läsa