Kategoriarkiv: Böcker

Centerpartiet behöver diskutera självbilden

Att känna sin historia är viktigt, Skärmavbild 2015-11-06 kl. 16.53.19även för politiska partier. Utan en bra backspegel är det lätt att köra av vägen.
Detta är ett viktigt skäl varför jag har skrivit boken ”Grön Politik för Det Goda Livet” (Fristil), där jag ger min bild av Bondeförbundets/Centerpartiets historia, nutid och framtid. Min förhoppning är att boken ska fungera såväl som kunskapskälla som underlag för en diskussion om partiets roll idag.

Decentralistiskt alternativ

I boken konstaterar jag att Bondeförbundet bildades som ett decentralistiskt alternativ till de liberala, konservativa och socialistiska partierna. De etablerade partierna sågs som ”stadspartier” och som alternativ byggdes ett parti som främst var förankrat på landsbygden. Redan före det formella bildandet 1913 betecknade initiativtagaren Carl Berglund partiet som ett ”i ordets finaste bemärkelse ett centerparti”.

Såväl Berglund som den senare ordföranden Axel Pehrsson i Bramstorp började sina politiska karriärer som liberaler. De insåg emellertid att det krävs samhällelig styrning av marknaden för att motverka en ohämmad centralisering och maktkoncentration och lämnade liberalerna. I Bondeförbundet förenades strävan efter frihet, trygghet, rättvisa och decentralisering. Läs mer

Nu kan du beställa boken!

(Inlägget har uppdaterats)

Här kan du läsa den senaste recensionen av min bok. Birger Ekerlid skriver så här i Länstidningen! Jag blir glad över Birgers ord. I Dalabygden skriver också Bo Höglander om boken i en ledare. Och visst gläder det mig när Birgitta Hambraeus skriver så här efter att ha läst min bok:
Du har skrivit en bok om Centerrörelsen som kunde återföra partiet till en central position i Sveriges politik! Ekohumanismen är precis det som världen behöver, när vi upptäckt att det är de soldrivna systemen som är grunden för världens försörjning och goda liv! Generöst utspridda över jorden. Hela landet ska leva borde vara Centerpartiets grundslogan, både för näringsliv och gott liv för alla! Jag blir rent entusiastisk när jag tänker på det.

Så kom då min bok ”Skärmavbild 2015-11-06 kl. 16.53.19Grön Politik för Det Goda Livet” från tryckeriet. Det känns mycket bra – och vid det officiella boksläppet  fick jag mycket positiv respons från gamla och unga centerpartister.
Läs gärna Yngve Sunessons recension av boken i Norra Skåne och Skånska Dagbladet. Marcus Persson har i ÖP dels skrivit en ledare om kontakterna med Polen utifrån boken, dels en mer heltäckande recension av boken. Per Gustafsson har skrivit en utmärkt sammanfattande recension i Skaraborgsbygden och Smålandsbygdens Tidning.
Mattias Svensson recenserar boken på Aftonbladets kultursida. Intressant när en nyliberal tänkare skriver om en centergrön bok på en röd kultursida.
Christer Olsson sammanfattar sin recension så här hos Bibliotekstjänst (BTJ-häfte nr 3):
”Denna lättlästa bok vänder sig till en bred samhällsintresserad allmänhet.”
Själv har jag skrivit artikeln ”Centerpartiet behöver diskutera självbilden” utifrån boken. Den har bland annat publicerats i Smålandsbygdens Tidning.

Beställ Ditt eget exemplar av boken genom att betala 175 kr (inkl frakt) till bankkonto: 7861-11-05176 (Swedbank) eller swisha till 0702667262 ! Glöm inte att meddela din postadress.

(Rabatt vid beställning av hel kartong, 28 böcker. Kontakta mig för mer information.)

Boken ger min bild av Bondeförbundets/Centerpartiets historia, ja det finns även ett kapitel som behandlar vad som hände före partiets bildande. Jag ger också min syn på partiet idag och inför framtiden.

Marcus Persson sammanfattar sina synpunkter om Grön Politik för Det Goda Livet så här på ÖP:s hemsida:

I ett nutida politiskt landskap utsatt för press och omvälvande förändring kan boken fungera som en kompass. Det är nämligen lätt att tappa bort sig om man inte kan sin historia.
För Centerpartiets förtroendevalda borde den därför vara en självklar läsning under julhelgen. Med nytt år kommer nya utmaningar där kunskapen kan komma till användning.

Läs mer

Tre stridbara Östersundsredaktörer

(Bilden: Victor Hugo Wickström, en av de tre stridbara publicisterna i Östersund kring sekelskiftet 1900)

Kring sekelskiftet 1900 gick Victor Hugo Wickströmdet hett till i Östersund, i varje fall mellan tidningsredaktionerna. Här fanns tre mycket stridbara publicister som ledde var sin tidning. Häftiga debatter pågick nästan för jämnan med personangrepp och misstänkliggöranden. Ibland stämde redaktörerna varandra. Samtidigt var de på flera sätt pionjärer inom journalistiken.

Vilka var då dessa tre herrar? Agaton Burman startade redan 1877 Östersunds-Posten, den tidning som fortfarande existerar. Han var född i Dvärsätt, son till en kapten och den ende av de tre som hade vuxit upp i Jämtland. De flesta som har studerat skriverierna anser honom som en ganska sansad skribent som främst intresserade för Östersunds och Jämtlands utveckling.

Victor Hugo Wickström har på senare år väckt mer uppmärksamhet – och än mer blir det säkert när Kjell Albin Abrahamson kommer ut med sin bok om honom i höst, ”Att sticka ut – Victor Hugo Wickström, tidningsman, författare, gayaktivist”. Wickström var skomakarson från Hedemora som studerat i Uppsala, Lund, Berlin och Paris. Han betraktades av samtiden som en ”estetsnobb” och retade många genom sitt sätt att vara. Att han var öppet homosexuell gjorde honom ännu mer omstridd i denna viktorianska era. Läs mer

En rapport från min egen generation

 

Jag känner inte Eva Franchell även om hon gick på Journalisthögskolan i Stockholm samtidigt som jag. Hursomhelst hör hon idag till en av landets främsta ledarskribenter. Hennes alster kan läsas på Aftonbladets ledarsida.

Franchell är också författare. För ett par år sedan utkom hon med den mycket läsvärda boken Vänninan, som handlar om mordet på Anna Lindh och spelet i maktens korridorer. Eva Franchell arbetade bland annat under flera år som pressekreterare hos Lindh och var själv med vid det förfärliga mordet på utrikesministern.

Idag har jag läst Eva Franchells nya bok Partiet, en olycklig kärlekshistoria (Albert Bonniers förlag). Den handlar, som titeln säger, om författarinnans relationer till socialdemokraterna men är också en tidsskildring av hela den svenska samhällsutvecklingen från 1970-talet och framåt ur en samhällsmedveten journalists utgångspunkt. Jag känner igen mig i väldigt mycket i boken. Läs mer

Ett stärkt Norden gör skillnad

SkandinavismKanske våras det åter för Norden. För ett par år sedan lanserade Gunnar Wetterberg sin vision om Förbundsstaten Norden, ”den realistiska utopin”. I förra helgen tog Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF) ställning för en nordisk federation. Jag har själv försökt bidra till diskussionen.

Det viktiga är inte vilken beteckning man ger det nordiska samarbetet utan att det verkligen utvecklas och stärks. Själv har jag alltid varit en stark förespråkare för ett närmare samarbete över gränserna i Norden. Inför folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap 1994 arbetade jag på nej-sidan, eftersom jag var övertygad om att en bättre väg mot framtiden var ett starkt Norden, som samarbetar med EU utan att bli en del av Unionen. Jag är fortfarande övertygad om att det var en klok linje.

När en knapp majoritet emellertid tog ställning för att Sverige skulle bli en del av EU trodde jag att det inte var möjligt med ett starkt Norden under överskådlig tid. Detta särskilt som de nordiska länderna valde olika relationer till Bryssel.

Idag kan vi glädjande nog konstatera att Norden tillsammans är en stabil del av vår allt mer globaliserade värld. Kanske är det läge att på allvar aktualisera ett nära samarbete i Norden. Tillsammans utgör de nordiska länderna en av världens 10-12 starkaste ekonomier och med ett gemensamt agerande skulle Norden ta plats bland länderna i G20 och i styrelserna för IMF och Världsbanken. Kan länderna dessutom undanröja de gränshinder som fortfarande finns i vår region skulle Norden bli ännu starkare. Inte minst i Mittskandinavien, Nordens Gröna Bälte, finns en stor potential i ett gränsöverskridande samarbete.

Hursomhelst är det läge för att Norden att fördjupa samarbetet på olika områden. Kanske är det läge för att genomföra den skandinavism (bilden) som många drömde om i mitten av 1800-talet i vår tid. (Finland och Island är självfallet också lika välkomna i samarbetet.)

Jag hoppas på en intensiv diskussion om Norden framöver. Kanske Wetterbergs starka argumentation och CUF:s ställningstagande kan få efterföljare. Vi har hursomhelst mycket att vinna på ett närmare samarbete över de nordiska gränserna och på att Norden agerar som en stark kraft på den globala arenan. Ett starkt Norden skulle göra stor skillnad!

Dags för hundraåringen att komma igen

SvenningGröningFör 100 år sedan, närmare bestämt den 1 december 1910, publicerade Carl Berglund uppropet Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. Det blev startskottet för den partibildningsprocess som tre år sedan ledde till bildandet av Bondeförbundet, dagens Centerpartiet.

I onsdags presenterades jubileumsboken 100 år av handlingskraft, utgiven av Jengels förlag i Östersund, vid ett seminarium i riksdagshuset. Jag har bidragit med texter till boken, som jag tycker blev mycket bra. Särskilt det omfattande bildmaterialet från det gångna seklet är värdefullt. Vid seminariet deltog Olle Svenning och Lotta Gröning (bilden) med värdefulla synpunkter. Enighet råder om att inte minst Axel Pehrsson Bramstorp är undervärderad. Tack vare krisuppgörelsen 1933 – alliansen mellan arbetare och bönder – stärktes den sköra demokratin, som då var hotad – och arbetet med det svenska folkhemmet kunde fortsätta.

Efter seminariet var det mingel med uppvaktningar från olika håll i riksdagskansliet. Köp gärna boken – 100 år av handlingskraft. Den är väl värd sitt pris – och en utmärkt julklapp.

I helgen firar centerpartister från hela landet hundraårsdagen vid festligheter i Skövde. Jag kommer att resa dit och delta i lördagens seminarier. Min förhoppning är att Centerpartiet utifrån sina gröna grundidéer – ekohumanismen – med kraft stärker sin profil som det gröna, decentralistiska partiet i politikens centrum. I så fall finns det goda förutsättningar för ett framgångsval 2014. Det är dags för hundraåringen att komma igen med full kraft!

Insikt i Vasa

Medan svenska tidningsdrakar som Expressen och Dagens Nyheter mer eller mindre reflexmässigt avfärdar Gunnar Wetterbergs tankar kring ett fördjupat nordiskt samarbete, konkretiserat i boken Förbundsstaten Norden, visar den finländska tidningen Vasabladet öppenhet och insikt. Häromdagen hade Vasatidningen en läsvärd ledare i ämnet. Nog är det skillnad mot de i den här frågan djupt konservativa svenska tidningarna…

En ögonöppnare i bokform

Kjell Dahles och min bok om agrarpartierna/centerpartierna i Europa väcker positiv uppmärksamhet i Norge. Annerledes-Europa (Pax forlag) är ju utgiven i Norge på norska. Senast har den vänsterinriktade dagstidningen Klassekampen skrivit uppskattande om boken. Recensionen, skriven av Björgulv Braanen, finns tyvärr inte på nätet varför jag citerar:

For dem som måte ha gått rundt og trodd at agrarpartiene i Sentral- og Øst-Europa i mellomkrigstida var synonymt med halv- og helfascistiske bevegelser, er Kjell Dahle og Håkan Larssons nye bok «Annerledes-Europa» (Pax) en øyeåpner. De to forfatterne har gått gjennom agrarpartienes historie i Norden og Øst- og Sentral-Europa, og gir et helt annet bilde av disse partiene. De fleste agrarpartiene var sterke tilhengere av parlamentarisk demokrati og sosial utjevning, og mange utgjorde en avgjørende demokratisk motkraft mot fascistiske og antidemokratiske bevegelser i samtida.

Läs mer

Underlag för självrannsakan (c)

Ett omfattande valanalysarbete pågår för närvarande inom centerrörelsen, även om det inte är lika bullrigt som den socialdemokratiska motsvarigheten. Jag hoppas emellertid att arbetet blir ärligt och grundligt. Det behövs en omfattande självrannsakan, inte minst när det gäller orsakerna till att Centerpartiet har förlorat stöd i sina traditionella områden, särskilt i norra Sverige.

En bra grund för denna självrannsakan kan boken Landet utanför (Leopard) av journalisten Kristina Mattsson vara. Boken ger en verklighetsnära bild av utvecklingen på landsbygden – och varför många väljare är besvikna på Centerpartiet, som man har haft stora förhoppningar på. Mattsson har också besökt Norge, som för en långt mer kraftfull distriktspolitik.

Jag och många andra centerpartister har länge kämpat för att vi även i Sverige ska införa kraftfulla åtgärder som återföring av vattenkraftsmedel och geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter. Erfarenheterna från Norge visar att detta är åtgärder som fungerar om man vill att hela landet ska leva och utvecklas. Det är hög tid för Centerpartiet att offensivt driva sina egna ståndpunkter för att utveckla hela landet.

Yngve Sunesson skriver en insiktsfull ledare om detta i dagens utgåva av Hallands Nyheter. Jag hoppas att Annie Johansson och övriga ledamöter i den centrala valanalysgruppen läser och tar intryck.

Fördjupa det nordiska samarbetet

Fler norrmän än någonsin säger nej till EU-inträde. Enligt den senaste opinionsundersökningen skulle 62 procent av norrmännen rösta nej till EU, medan ja-sägarna endast är 24 procent, om det vore folkomröstning idag. Med en så tydlig opinion är det inte aktuellt med någon ny EU-omröstning i Norge under överskådlig tid.

Inför folkomröstningen 1994 arbetade jag aktivt på nej-sidan i Sverige. Min vision var ett nära samarbetande Norden, som kunde samarbeta med EU utan att vara en del av unionen. När de nordiska länderna valde olika relationer till Bryssel trodde jag att den nordiska visionen hade förlorat sin realism.

Kanske är det inte så. Det folkliga stödet för ett nära nordiskt samarbete är starkt. De nordiska länderna kompletterar varandra på ett bra sätt och står för en gemensam samhällsmodell. Tillsammans kan de nordiska länderna spela en viktig roll på den globala scenen, exempelvis inom G20, IMF och Världsbanken. Var för sig har vi ett mycket mindre inflytande.

Därför är jag mycket glad över att Gunnar Wetterberg har utvecklat sina tankar om Förbundsstaten Norden i en bok, som dessutom har givits ut av Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Wetterberg skissar på ett allt närmare nordiskt samarbete när det gäller ekonomi, handel och utrikespolitik – som till 2030 kan leda fram till en gemensam nordisk statsbildning.

Jag hoppas att vi nu får en konstruktiv diskussion som kan stärka Norden. Om det nordiska samarbetet utvecklas till ett statsförbund eller en förbundsstat är inte avgörande. Det viktiga är att det nordiska samarbetet fördjupas.

Det vore illa om den nordiska tanken, som har starkt folkligt stöd, reflexmässigt skulle avfärdas ännu en gång. Ett starkt Norden är hursomhelst en vision att arbeta vidare för att förverkliga. För Jämtlands län och övriga delar av Mittskandinavien skulle ett öst- västsamarbete över nationsgränserna i Norden få en särskilt stor positiv betydelse.